
Lagstiftarna i riksdagen måste sätta en tydlig gräns för vad hänsynen till den personliga integriteten och den grundlagsfästa yttrande- och åsiktsfriheten kräver, anser bland andra Sven Severin i det här inlägget om riksåklagarens förslag om telefonavlyssning vid misstanke om grovt jaktbrott. Foto: Jan Henricson/Leif Andersson
Så kom den då, förklaringen till varför Riksåklagaren, RÅ, så märkligt bagatelliserade Karl Hedins polisanmälan av miljöåklagarens agerande när han begärde att få tillstånd till hemlig avlyssning av Hedins telefoner i det så kallade Västmanlandsfallet. Nämligen, att brott mot rättegångsbalkens så kallade straffvärdesventil högst sannolikt begåtts närmast regelmässigt under utredningar även av andra brott.
En utredning av tjänstefel i Hedinmålet hade varit som att öppna Pandoras ask. Så nu föreslår Riksåklagaren ändringar i rättegångsbalken – en Lex Hedin!
Karl Hedin skriver själv: ”Förföljelsen av mig fortsätter”
Legalisera missbruk
Ytterligare noterbart är att Riksåklagaren i sin skrivelse till justitiedepartementet anför att hemlig telefonavlyssning vid jaktbrott ”är i dag närmast utesluten med hänsyn till gällande straffvärdepraxis för enstaka brott”.
Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att hemlig telefonavlyssning använts närmast regelmässigt vid utredningar av jaktbrott.
Ambitionen hos Riksåklagaren med sin 17-sidiga önskelista till Justitiedepartementet, rubricerad ”Framställning om ändringar i lagstiftningen om hemliga tvångsmedel i 27 kap. rättegångsbalken”, är ett försök att legalisera ett tidigare vanligt förekommande lagstridigt missbruk av lagen om hemliga tvångsmedel.
”Moment 22 i rättsapparaten”
Jaktbrott ska öronmärkas
Förslaget från RÅ innebär att åklagarna ska kunna lägga ihop straffvärdet för flera brott och inte som nu att ett brott måste ha ett straffvärde överstigande två år.
Men inte heller detta hade räckt avseende jaktbrott, då det inte finns exempel på domar i jaktbrottsmål där det sammanlagda straffet för flera brott landat på över två års fängelse.
Därför vill Riksåklagaren av någon anledning särskilt öronmärka bland annat grovt jaktbrott.
Det innebär att grovt jaktbrott föreslås bli adderat till den katalog av särskilt allvarliga brott, som redan finns i rättegångsbalkens kapitel 27, paragraf 2, och där hemlig telefonavlyssning alltid är möjlig. Där hittar vi bland annat sabotage, mordbrand, uppror, högförräderi och terroristbrott.
Detta öppnar möjligheten att hemligt avlyssna personer som misstänks för grovt jaktbrott, där straffvärdet kanske stannar vid sex månader.
Ett steg närmare en Lex Hedin
Protestera skarpt
Att myndigheterna vill använda hemlig telefon- och rumsavlyssning för att komma åt grov, organiserad och ibland internationellt förgrenad brottslighet riktad mot person eller ekonomiska tillgångar, kan ur allmänhetens synvinkel sannolikt kännas både motiverat och legitimt.
Men att passa på att inkludera grova jaktbrott som särskilt angelägna att bekämpa med hemlig telefon- eller rumsavlyssning, vill vi skarpt ifrågasätta.
Riksåklagaren skriver:
”De inblandade och personer i kretsen kring dessa är erfarenhetsmässigt obenägna att medverka i utredningarna. Detta gäller även vid enstaka brott. För att dessa jaktbrott ska kunna utredas behövs därför HAK.”.
Detta är en slutsats vars konsekvenser vi – bland annat med hänsyn till en tongivande REMA-åklagares nyligen i TV framförda mycket anmärkningsvärda åsikter om jägare i allmänhet – vill varna för.
Vi uppmanar alla, inklusive våra bägge intresseorganisationer, att skarpt och tydligt protestera och ta avstånd ifrån Riksåklagarens förslag.
Tydlig gräns krävs
Lagstiftarna i riksdagen måste sätta en tydlig gräns för vad hänsynen till den personliga integriteten och den grundlagsfästa yttrande- och åsiktsfriheten kräver.
Sammantaget anser vi att bara det faktum att Riksåklagaren nu går till regeringen med sina önskemål om förändringar av gällande lag, bekräftar allvaret i tidigare missbruk, som ingalunda kan ha varit av ringa betydelse.
Om så varit fallet hade inga lagändringar varit behövliga.
Sven Severin
Björn Törnvall
Medförfattare till boken Maktmissbruket, ett hot mot demokratin