Efter rapportering och debatt på Svenskjakt.se och i tidningen Svensk Jakt, om Skogsstyrelsens senaste inventering av betesskador i skogen (Äbin), konstaterar jag att debatten om viltskadorna i skogen fortfarande tenderar att vara ett skyttegravskrig. 

Antingen är det älgens fel eller skogsbrukets fel att vi har för höga betesskador i svensk skog. 

Jag noterar också att det påstås en hel del saker som vi på Skogsstyrelsen både ska ha sagt och gjort, men som inte stämmer. 

• Nej, vår inventering av betesskador mäter inte eller analyserar orsaken till skadorna. Den mäter inte hur väl skogsbruket fungerar eller hur många älgar det finns. Den mäter enbart antalet skador.

• Nej, målen som satts upp för älgförvaltningen är inte Skogsstyrelsens mål. Eller skogsbrukets. Det är ett samhällsmål som Naturvårdsverket i samarbete med oss tagit fram, och som nu också politiken står bakom enligt senaste skogspropositionen. Vårt uppdrag som myndighet är att förverkliga den skogspolitik som riksdag och regering beslutar om. Oavsett vad man tycker om målnivåerna så har vi regeringens uppdrag att minska skadorna.

• Nej, Skogsstyrelsen kräver inte och driver inte frågan om färre älgar i skogen. Det vi levererar är fakta om hur många skador som finns i skogen och utvecklingen över tid. Sedan är det upp till älgförvaltningen att använda detta och andra underlag i sina beslut. I den senaste skogspropositionen skriver regeringen: ”…en tydlig minskning av klövviltpopulationerna utifrån lokala och regionala förhållanden bör ske i närtid…”.

• Nej, förhållandena i Norge går inte att översätta rakt av till de svenska eftersom länderna har helt skilda förutsättningar. Vi jämför heller inte med Finland som har en betydligt lägre älgtäthet jämfört med Sverige.

Över målet

Ebba Henning Planck, viltspecialist, Skogsstyrelsen.

Varje år presenterar Skogsstyrelsen Äbin, som visar hur omfattande betesskadorna är på tall av främst älg men även andra hjortdjur. Inventeringen upphandlas av Skogforsk och görs årligen av utbildade inventerare. 

Totalt har 45.000 ytor inventerats, fördelat på cirka 12.500 ungskogar över hela landet. Metoden att mäta antalet skador är vetenskapligt beprövad och förbättras och utvecklas ständigt, precis som allt annat vi gör. 

I år visar den att 11 procent av ungtallarna fått en betesskada under senaste året, vilket är högt över målet på 5 procent. Självklart varierar resultaten lokalt.

Inte bara plantering

Vi håller verkligen med Svenska Jägareförbundets 22 länsordförande när de i debattartikeln ”Stötande att blunda för fakta om älgen” skriver att vi behöver utgå från fakta och inte tyckande. Precis därför är det viktigt med den typen av fakta, som vi får från vår älgbetesinventering. 

Vi har också varit väldigt tydliga med att det inte bara handlar om att plantera tall för att öka fodertillgången, utan att ”satsa på tall”, det vill säga även exempelvis med självföryngring. 

Enligt skogspropositionen, som talar om ”en anpassad skogsskötsel för ökade fodermängder”, arbetar vi med att öka kunskapen om hur skogsskötseln kan anpassas till just detta. Det finns nyligen uppdaterad information om detta på vår webb.

Vi har under flera år arbetat med lokal samverkan inom satsningen Mera tall.

Säkert underlag

Att bedöma hur mycket foder som finns till hjortdjuren är inte bara en fråga om tallar. Det handlar minst lika mycket om tillgången till bland annat bärris och lövträd, men också om hur vintrarna och snötäcket slår. Det är oerhört komplext, vilket vi varit noga med att betona.

Om dagens älgförvaltning fungerar eller inte ligger inte på Skogsstyrelsens bord att besluta om. Vad Skogsstyrelsen levererar är ett statistiskt säkerställt underlag som är och kommer att vara en viktig pusselbit när beslut tas inom förvaltningen. 

Blunda för fakta

Tycker man inte om resultatet från inventeringen så kan man ju inte skjuta budbäraren och kritisera de fakta som läggs fram. I stället behöver vi lägga kraft och energi på att göra något åt det. Först då kan vi lämna skyttegravarna.

Alla parter kan vara trygga med att Skogsstyrelsen kommer fortsätta leverera avgörande faktaunderlag som ett kraftfullt redskap i arbetet med att minska skadorna i våra skogar. 

Att inte ta till sig det underlaget är att blunda för fakta.

Ebba Henning Planck
Viltspecialist, Skogsstyrelsen