Utredningsförslagen är inte rättssäkra och staten har brustit i ansvar och som sammanhållande kraft.

Renmarksutredningen handlar inte bara om jakt och fiske. Äganderätten till mark, allemansrätten, skogsbruk, gruvor och mycket annat berörs också.

Anmärkningsvärt är att Magdalena Anderssons socialdemokratiska regering inte i denna stora och mycket komplicerade utredning, satte in statliga företrädare. I stället fick motparten designa upplägget så att samebyintresset kunnat trumfa övriga samhällsintressen.

En svag dom

Med hjälp av tillrättalagt historiskt underlag och förmånlig lagtolkning, bevislättnad, fann Högsta Domstolen, HD, att Girjas sameby till nöds uppfyllde lagkravet ”urminnes hävd”.

Domen har kritiserats som svag och gäller endast Girjas. Trots det använder utredningen Girjasdomen representativt för alla samebyar, från Treriksröset till Jämtland/Härjedalen.

Skälet är att historiskt och juridiskt faktaunderlag från resterande över 95 procent av området saknas. Renmarksutredningen bygger alltså på antaganden.

Besvärande stämning

Talmautredningen, som Justitiekanslern, JK, beställde efter samebyns stämning av staten, är därför besvärande. I den finns inget som styrker att Talma kommer att kunna påvisa ”urminnes hävd”. I stället finns uppgifter om att Girjasdomens historiska underlag kanske sviktar.

Det är förmodligen skälet till senaste stämningen, från fyra nya samebyar, som nyligen försvarades i ett inlägg på DN debatt. Fler stämningar lär komma.

Samebyarna behöver resultat nu. Innan fler granskningar avslöjar Renmarksutredningens brist på vetenskapligt och juridiskt underlag.

Alarmerande uppgifter

Hot om masstämningar och medföljande kostnader har också av Renmarkskommitténs ordförande Eric M Runesson använts som skäl att snabba på implementeringen av Girjasomen.

Något som också framgår av Runessons hantering av Talmautredningen. I stället för att stanna upp inför de alarmerande uppgifterna, och rådgöra med uppdragsgivaren hur situationen ska hanteras, fortsätter utredningen som inget hänt.

Runesson anser till och med att beslutsfattande politiker inte bör ta del av informationen, som dessutom är offentlig handling. Det, om något, visar att staten borde varit med i utredningen.

Genväg stängdes

Runesson håller sig till utredningens ursprungliga upplägg. Någon kontroll om övriga samebyar uppfyller lagkravet urminnes hävd var aldrig tänkt att genomföras.

Överföringarna av jakt – och fiskerättigheterna skulle ju ha skett redan hösten 2022, mitt under pågående utredning, i ett delbeslut om just detta. Ett finurligt sätt att runda detta känsliga problem.

Denna genväg stängdes genom protester från bland andra jägare, fiskare och lokalbefolkning, men är ett exempel i raden på att staten borde suttit med i utredningen.

Efter denna händelse började Runesson torgföra uppfattningen att samebyar, som inte kan styrka urminnes hävd, i stället ska få rättigheterna av administrativa skäl. 

Härska genom att söndra

Radestitprojektet i Arjeplog, som hyllats av Renmarksutredningen, ger en fingervisning om vad som väntar om utredningens intentioner genomförs.

Enligt Radestitprojektet ska länsstyrelsen överlämna sin myndighetsutövning till ett vinstdrivande företag Radestit AB.

Grundidén är att härska genom att söndra jägarkåren. Genom kraftigt höjda avgifter, för boende utanför Arjeplogs kommun, förväntas bolaget fördubbla intäkterna jämfört med 2021 till cirka sex miljoner kronor. Driftkostnaden beräknas till två miljoner och resterande fyra miljoner kronor delas ut till samebyarna.

Skattebetalarna finansierar Länsstyrelsens kostnader förknippade med Radestit. I aktiebolaget har samebyarna fem av nio röster.

Jägare utelämnas

Upplägget är problematiskt ut flera aspekter. Exempelvis att ett aktiebolag får monopol på att sälja jakt och fiske på statens mark.

Sprider sig detta blir jägare och sportfiskare utlämnade åt flera av varandra oberoende aktörers godtycke med sannolikt varierande prisbild och tillgång till jakt. Det är långt ifrån dagens transparenta och förutsägbara system och ljusår från avsikten med fjälljaktens genomförande.

Luddig beskrivning

Till projektet har länsstyrelsen beviljat 400 000 kronor och Region Norrbotten, där akutsjukvården närmas kollapsat, 1,2 miljoner.

Regionens motivering är: ”Projektet möjliggör tidig dialog och samordning av olika intressen i Norrbotten enligt regionala utvecklingsstrategin insatsområde höglivskvalitet i attraktiva livsmiljöer.”

En luddig beskrivning av ett projekt som i mitt tycke mest verkar handla om siffrorna på sista raden.

Korrumperat system

Fjälljakten ersatte 1993 ett korrumperat upplåtelsesystem dikterat av samebyarna och administrerat av länsstyrelserna, där endast personer med pengar eller kontakter fick jaga.

Reformens syfte var att vanligt folk i god ordning till ringa kostnad skulle få tillgång till småviltjakt på statens marker ovan odlingsgränsen. Det började bra, inga av de förutspådda olägenheterna inträffade och det blev några fantastiska år.

En kupp

Men Centerpartiet hade på eget bevåg, under förslagets väg genom byråkratin, kuppat in en passus som öppnade för utlänningar.

Ganska snart blev fjälljakten kassako för helikopterföretag och annan kringverksamhet. Invasionen av norrmän gjorde att svenskar knappt fick plats första veckorna.

I dag är det lugnare och fjälljakten har blivit dyrare. Men den statliga förvaltningen håller nere kostnaderna.

Vill åt monopol

Det är detta statliga monopol som samebyarna vill åt. Renmarksutredningen handlar alltså om privatisering av statliga rättigheter, i framtiden förmodligen värda hundratals miljoner, till renskötselföretag i sekretesskyddade ekonomiska föreningar som kallas samebyar.

De partier som i så fall bär ansvaret är Socialdemokraterna och Centerpartiet som säger sig företräda landsbygden där jägartätheten är störst. De har i samförstånd offrat jakt – fiske och friluftsfolket för politiskt stöd av miljöpartiet, som alltid varit samebyarnas språkrör i maktens centrum.

Kom till dukat bord

Renmarksutredningen anser att även älgjakten ska ingå i rättigheterna.

De i dag omtvistade jakt – och fiskerättigheterna fick samerna ursprungligen av staten som komplement till renskötsel eller annan verksamhet. Nyttjanderätt till en viktig resurs. Denna jaktutövningsrätt har över tid blivit jakträtt och laddats med allt större ekonomiska värden.

Älg fanns i stort sett inte på den tiden. Men statens dåtida omsorg om högviltet utesluter möjligheten att de samiska rättigheterna skulle omfattat även älg.

Dagens älgstam är resultatet av den reglerade älgjakten från 1970-talet och framåt. Samebyarna har ingen del i detta, utan kom till dukat bord.

Ska statens belöning då bli att de som ordnat festen förlorar jakten?

Under tiden som renmarksutredningen jobbar på att riva samhällskontraktet undrar jakt-, fiske- och friluftsfolket och många, många fler: Var är staten?

Kjell Brännström
Ängesbyn