Efter en interpellationsdebatt i riksdagen i tisdags svänger plötsligt landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) i CWD-frågan, skriver riksdagsledamoten John Widegren (M).

Svenska staten och Girjas sameby tvistar om vem som äger jakt- och fiskerättigheterna inom Girjas sameby på statens mark ovan odlingsgränsen i Norrbotten. Jörgen Jonsson och Jenny Wik-Karlsson som representerar renskötseln har skrivit en debattartikel där de förklarar varför de stämde staten. Många jägare har reagerat på hur de har beskrivit konflikten och sina syften med processen.

Debatten om Girjasmålet och förvaltningsrätten över jakt och fiske i fjällvärlden rasar, bland annat på svenskjakt.se. Vilken näring som orsakar det verkliga slitaget i fjällen är inte svårt att se.

Girjasmålet handlar självklart inte om renars ve och väl eller om renskötselns villkor, vilket Jenny Wik-Karlsson och Jörgen Jonsson vill göra gällande i debattinlägget ”Varför stämde vi staten?”. I dag förekommer få eller inga störningar alls av renskötseln, vare sig från jägare eller från sportfiskare.

I debattinlägget ”Vad jägaren får för vildsvinet är inte problemet” skriver Kenth Carlson att vi som har vilthanteringsanläggningar täljer guld. Det är lätt att räkna ut en stor vinst när man inte bryr sig om kostnaderna.

Långa handläggningstider, omfattande ansökningsprocesser och krångliga särregleringar försvårar för Sveriges laglydiga vapenägare. Det vill vi moderater ändra på. Vi föreslår därför en rad reformer som underlättar för jägare och sportskyttar.

Statlig stimulans behövs för att förbättra tillvaratagandet av svenskt viltkött. Staten bör se till att denna naturtillgång erbjuds skolmatsalar, äldreboenden, förskolor och sjukhus, skriver debattören Anders Karlén.

Den 6 november börjar prövningen av samernas rätt till jakt och fiske ovan odlingsgränsen inom Girjas sameby. Målet gäller frågan om samerna har en ensamrätt till jakten och fisket i förhållandet till staten. Gällivare Tingsrätt meddelade sin dom 3 februari 2016, domen gick i linje med vad samebyn yrkat. Staten överklagade Tingsrättens dom och frågan är nu aktuell i Hovrätten.

Att halvera priset som jägaren får för vildsvinskött kommer inte att lösa problemet. Låt istället jägarna sälja kött för låt oss säga 50 kronor kilot till närmaste butik på hemorten. Då slipper konsumenterna betala flera hundra kronor per kilo och efterfrågan ökar.

Att vildsvinsstammen växer är ingen nyhet för någon. Frågan är bara vad vi ska göra av detta ädla matvilt? Någon påstår att butiker och restauranger formligen skriker efter vildsvinskött. Jag upplever raka motsatsen: Ingen vill ha mer vildsvinsvinskött. 

På P1 lyssnade jag till ett program där man försökte fånga aspekter på jakt och intervjuade en som nästan var helt emot jakt, man skulle jaga älg och vildsvin. Jag slogs av att vi måste bemöta jaktmotståndarna med fakta och bra argument.

I väntan på att EU:s naturvårdsdirektiv ändras i rätt riktning för bland annat jägare och fiskare måste regeringen kavla upp ärmarna och se till att tillämpningen av direktiven förbättras. Det duger inte att vänta på att något ska hända i Bryssel.

Vilda djur är inte skadedjur men de kan bli för många och orsaka stora skador. Företrädare för Jägareförbundet som ryggmärgsmässigt tonar ner problemen hjälper varken jägarna eller viltet.

Ingen kan undgått den debatt som pågår mellan storskogsbruket och jägarna när det gäller förvaltningen av vår älgstam. Jag är bekymrad över tonfallet från storskogsbruket mot oss jägare. Allt oftare pratar nu jägarna om en jaktstrejk.

Vad har myndigheterna för planer om det som inte ska hända ändå händer? Vad gör man om ett eller flera barn attackeras och dödas av varg?

Jag blev mycket förvånad över debattinlägget Jaktens tävlingssäsong har startat, särskilt angående kritiken mot jaktprov vi har med våra hundar.

I de sociala medier som många jaktutövare deltar i pågår tävlingsverksamhet i något som är lika omöjligt att tävla i som musik, nämligen jakt.

När skarven etablerar sig på en ö blir den förstörd för den enskilde markägaren. Vederbörande kan inte längre utnyttja ön vare sig för bad, jakt, eller annan verksamhet. Staten borde ersätta markägaren för skadorna som skarvarna orsakar.

Den växande vildsvinsstammen i Sverige orsakar skador för mångmiljonbelopp varje år, vilket är förödande för lantbrukare och andra näringsidkare på landsbygderna. Många fler vildsvin måste skjutas, och Kristdemokraterna vill underlätta vildsvinsjakten.