Det finns gott om bevis i form av filmsekvenser på nätet som visar att korrekt placerade pilar med adekvat utrustning är lika effektivt som gevärsskott, om man jämför hjärt- och lungträff med respektive beväpning.

Jag blir beklämd när jag följer debatten kring bågjaktens vara eller inte vara. Det är för mig märkligt att vi jägare som redan utgör ett särintresse och inte är fler än tre procent av befolkningen lägger sådan energi på att sabotera för varandra. 

I debattinlägget Bara halva sanningen om pilbågen förekommer åter stora brister i kunskap om bågjakt. Att ha varit mångårig bågskytt och elittränare av sådan medför inga jaktliga kunskaper.

Jakt med pilbåge är så vitt jag kan förstå detsamma som att slakta genom avblodning utan bedövning. Detta är förbjudet i Sverige. Verkan av ett gevärsskott är annorlunda.

I repliken Jaktspetsen dödar genom sina skärande ytor påstås att slutsatserna i min debattartikel är felaktiga. Jag har varit bågskytt i flera år och var engagerad som tränare på elitnivå, så jag vet en hel del om bågens fördelar och begränsningar.

Jakt med pil och båge är definitivt försvarbart i en modern viltförvaltning. Det finns inget motsatsförhållande mellan jaktvapnen, alla kräver omdöme, kompetens och kunskap för att kunna användas på ett jaktetiskt korrekt sätt.

I insändaren ”Pilbåge emot vår jaktetik” visas inte någon större insikt i den faktiska verkan av vare sig en pil eller en kula som träffar ett vilt. En pilspets fungerar på ett annat sätt än en expanderande kula, men slutresultatet av skottet är likartat om det placeras rätt – djuret dör.

Vi människor har ett ansvar att förvalta den biologiska mångfalden och lämna den vidare till kommande generationer. Samtidigt har vi ett ansvar för trygghet och andra sociala faktorer. Den så kallade Tyresövargen har ett onormalt beteende och bör tas bort.

Begränsad kunskap leder till felaktiga slutsatser. I insändaren Pilbåge emot vår jaktetik behandlar Harald Weidinger en jaktpil som om den vore en kula vilket är helt fel. Kulan dödar genom att expandera och slå sönder bytesdjurets vitala organ. Jaktspetsen dödar genom sina skärande ytor.

Jägareförbundet tar alltid ställning till hur vi anser att jakt och viltförvaltning ska ske i Sverige, så även vad gäller jakten på statens marker i fjällen och det aktuella målet kring Girjas sameby. Vi sätter jakten, jägarna och viltet i främsta rummet och agerar öppet och ansvarfullt för att åstadkomma långsiktiga lösningar.

Jag har med stort intresse läst artikeln om bågjakt i Svensk Jakt, men slutsatsen som dras står i mina ögon emot jaktetiken som man borde följa till fullo.

Debattinlägget ”Rättigheter och skyldigheter är inte lika för alla” innehåller så många felaktigheter och är så missvisande att det inte kan få stå oemotsagt, skriver Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist vid Svenska Samernas Riksförbund i en replik.

Det blir allt vanligare att påhittade fakta och ovetenskapliga påståenden bildar underlag för politiska beslut. Argumentationstekniken är viktigare än sakargumenten. Alternativa fakta accepteras förvånansvärt ofta som sanningar. Ett praktexempel på detta är återintroduktionen av varg i Sverige – ”Projekt Varg”.

Varför ska en liten grupp människor på grund av hobbyverksamhet (de flesta av renägarna har faktiskt vanliga arbeten för att kunna betala sina räkningar) få bestämmanderätt över en tredjedel av Sverige?

EU-parlamentet har i veckan röstat för en förändring av EU:s naturvårdslagstiftning, vilket innebär att man vill kunna ändra olika arters skyddsstatus. Det är lovvärt, men man undrar varför samma parlament för drygt ett år sedan röstade emot en modernisering av art- och habitatdirektivet?

Britt Marie Nordquist efterlyste avståndstagande från hat och hot riktat mot vargdrabbade hundägare (15/11) och fick svar av Rovdjursföreningens ordförande Torbjörn Nilsson (16/11). Britt Marie Nordquist får här slutreplik i debatten.

I ett debattinlägg den 15 november frågade Britt-Marie Nordquist huruvida det är acceptabelt att rovdjursföreningar inte tar avstånd från de som i sociala medier öser hot och hat mot människor vars hundar dödats av varg. Nu svarar Svenska Rovdjursföreningen.

En jämthund och en stövare i Värmland, en gråhund i Gävleborg, vargens skörd på bara några dagar. Jag lider med de hundägare som drabbats, men i kapp med sorgen startar också ilskan.

I debattartikeln Problemet med efterlämnad ammunition måste lösas, efterlyser skribenten ett system för hur sådan ska kunna lämnas till polisen. Men ett sådant finns redan och det är idag inga problem att lämna ammunition till myndigheten.