I en välskriven krönika på Svenskjakt.se tecknar tidningens medarbetare Olle Olsson en skrämmande bild av hur de boende i Ovanåker lever med vargen allt tätare inpå knutarna. Nödropet från verkligheten pekar ofelbart på ett länge känt faktum – att vargen om den inte jagas snabbt domesticeras. Den är inte längre rädd eller skygg för människan.

Precis som övriga delar av samhället reagerar landets jägare och sportskyttar på det våld och de skjutningar som återkommande sker i vårt land. Även vi önskar att åtgärder införs som stoppar och försvårar de kriminellas framfart. I den stundvis intensiva diskussionen kring vapenfrågorna är det dock lätt att fokus hamnar fel och att det blir viktigare att vinna debatten än att lösa problemen.

Ekorren var förr ett av de första vilt unga jägare fällde. Man lärde sig spåra, lokalisera ekorren uppe i trädet, fälla den med salongsgeväret och sedan ta reda på sitt nyss fällda byte. En ekorre är ett alldeles utmärkt första byte för unga jägare även idag. Självklart ska Svenska Jägareförbundet uppmuntra till att jakt på ekorre åter blir tillåtet.

Att ta bort hela vargrevir i samband med skador rovdjuren orsakar är bättre än att försöka leta upp och avliva enstaka individer.

Det band som funnits mellan den frivilliga skytterörelsen och arbetarrörelsen är uppenbart historia. Socialdemokratisk solidaritet gäller uppenbarligen bara när den tjänar egna syften.

Överheten stod en gång för länge sedan på samma sida som allmogen i rovdjursfrågan. Allmogen för sitt levebröds skull och makten av andra skäl. På senare år har maktens beslut gått stick i stäv med allmogens vilja och där tror jag en stor del av problemet ligger.

Länsstyrelsen i Gävleborg är mer stelbent när den prövar skyddsjaktansökan på varg än övriga län med täta koncentrationer av rovdjuret. Det är anmärkningsvärt eftersom regelverket är detsamma oavsett om problemvargar uppträder i Värmlands eller i Gävleborgs län.

Jag läser i Svensk Jakt om förslag om nya jakttider och jakt på nya arter. Jägareförbundet borde naturligtvis tillse att jakt på ekorre tas bort ur förslaget.

Sveaskog vill inte att skogen ska skadas av vilt, särskilt inte av älg. Ändå säger sig skogsbolaget vilja ha mångfald.

Jägare och sportskyttar kommer inte att vika ner sig i frågan om tillståndsplikt för löstagbara magasin, skriver debattören nedan, som ytterligare en replik till riksdagsledamot Björn Petersons inlägg på Svenskjakt.se.

Polisen kan redan i dag med fullt stöd av nuvarande lagstiftning ta magasin i beslag. Lagen säger också att sådana magasin kan förverkas. Det är detta argument mot att införa tillståndsplikt på löstagbara magasin som riksdagsledamoten Björn Peterson kallar för olyckligt och ett missförstånd.

Som jägare, medlem i Jägarförbundet och riksdagsledamot har jag tyvärr stött på en lång rad missförstånd i diskussioner kring regeringens senaste förslag om reglering av vapenmagasin. Jag beklagar att dessa missförstånd har påverkat andra partier i riksdagen och skapar förvirring bland oss jägare och skyttar.

Skogen är en enorm levande organism, såväl ovan som under markytan. En klok skogsägare skördar och arbetar med vördnad inför mångfalden som skogen och naturen omfattar. Älgar förstör inte skogen eftersom de är skogen.

Kärnkraften ska läggas ner och skogsproduktionen ska öka genom utrotning av det finaste djurlivet har. Hänger det ihop?

När forskare, myndigheter och politiker sprider felaktiga uppgifter om den illegala jakten på varg, bidrar det till känslor av vanmakt och ilska hos människor vars livskvalitet påverkas negativt av vargförekomsten.

Är det verkligen folk som förstår sig på skog, natur och biologi hos Sveaskog när man säger att ”älgen äter upp vår egendom”?

Är det ingen på Naturvårdsverket som förstår varför tranor flyttat in i jordbruksbygderna? Tranorna levde i skogar som var rika på mat och skydd. Den typen av natur finns inte kvar.

Med anledning av Sveaskogs skyddsjaktsansökan där de vill skjuta älg från helikopter, kan man fundera på hur skogen sköts i övrigt.

I veckan som kommer avgör Högsta Domstolen om jakten och fisket i fjällvärlden ska vara för de få utvalda eller en gemensam egendom till allas glädje. För jägare som sätter sig in i vad saken handlar om är det inte svårt att ta ställning.