När vissa länsföreningar går emot valberedningens förslag är de en fara för Jägareförbundet. När andra gör det räddar de förbundet. Kappan går snabbt att vända, skriver Gunnar Lindblad, ordförande för Jägareförbundet Jönköpings län, som förordar Henry Sténson som ny ordförande.

När de beslutande tror att de kan få landsbygdens folk att acceptera att det sätts ut vargar i deras skogar, har de inte förstått vad det hela handlar om.

Det vi i dag ser inom Svenska Jägareförbundet, med personangrepp och ifrågasättanden, har inte förekommit i modern tid. Detta då förbundet står inför utmaningar som kräver tydlighet och trovärdighet, både internt och i omvärldens ögon, skriver tidigare förbundsordförande Björn Sprängare tillsammans med förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht i debattartikeln.

Att något annat än en ren hämndaktion ligger bakom att Holmen säger upp tidningen Jaktjournalens gamla jaktarrende är det väl ingen som tror. Sluta vara så lättkränkt, Holmen skog AB.

Jag är medveten om att alla kanske inte delar min uppfattning. Men i demokratisk anda har alla rätt att ha sin åsikt. Min är att jag anser att Henry Sténson är bästa valet till ny ordförande i Svenska Jägareförbundet.

När det lilla Miljöpartiet med färre väljare än antalet jägare får styra jaktpolitiken, är det tveksamt om det kan kallas demokrati.

När Viltvårdsfonden ska användas för att finansiera bärgning och destruktion av en strandad val har det gått för långt. Det är ytterligare ett exempel på hur jägarnas pengar används som en förtäckt skatt för att finansiera kostnader som borde bäras av samhället.

Det verkliga problemet just nu är att Svenska Jägareförbundet splittras av att man från ett antal länsföreningar driver osakliga och vilseledande kampanjer om hur vår förbundsledning, såväl styrelse som ledande tjänstemän, utför sina uppdrag. Problemet är inte valberedningens förslag till ny ordförande, tvärt om, skriver företrädare för tre länsföreningar i denna debattreplik.

Regeringens beslut om hur pengarna i Viltvårdsfonden ska användas, och risken för att de går till jaktfientliga organisationer oroar jägarna. Men det finns kanske sätt att dämpa oron, och samtidigt sätta press på de som beslutar.

Jägarnas främsta problem tycks numera vara av botanisk art.

Att välja rätt är inte alltid lätt, men det har aldrig varit viktigare. För den som är intresserad av Svenska Jägareförbundets göranden och låtanden har det nog inte gått obemärkt förbi att det till årets stämma kommer att föreslås två kandidater till ordförandeposten.

Först tog de ekorrjakten och sedan morkulljakten och nu tar de alltihop. Man blir så upprörd att det stör nattsömnen. Varför inte utnyttja urkraften i Jägareförbundets samlade medlemsstock för att ändra på detta?

Jägareförbunden Uppsala län, Gävleborg och Västerbotten ger sitt fulla stöd till valberedningens förslag att välja Per Klingbjer som ny ordförande i Svenska Jägareförbundet.

I januari skrotade regeringen och Naturvårdsverket det allmänna uppdrag som Svenska Jägareförbundet haft sedan 1938 och som finansieras genom Viltvårdsfonden, vars pengar kommer från det statliga jaktkort som jägarna årligen löser. Det är dags för en motoffensiv för att återskapa det allmänna uppdraget, skriver två sverigedemokratiska riksdagsledamöter.

I ett öppet brev till Svenska Jägareförbundets valberedning skriver Jägareförbundet Örebro län att man stöder Henry Sténsons kandidatur till ny förbundsordförande. Förbundet ska välja ny ordförande efter avgående Torbjörn Larsson på sin årsstämma i början på juni.

På goda grunder har Naturvårdsverket inte ens det minsta lilla förtroende bland Sveriges jägare. Detta synnerligen dåliga förtroende har byggts upp under många år.

Frågan i rubriken kan verka konstlad, men är enligt min mening i högsta grad befogad. Det finns ett stort missnöje, bland annat på Svenskjakt.se:s debattforum, rörande Naturvårdsverkets och regeringens handläggning av för jägarna viktiga frågor.

Har vi som upplåter mark för renbete i Härjedalen rätt att lösa jaktkort för ripjakt? Samernas älgjakt sätter ju stopp för småviltjakten i fjällkedjan.

Redan tidigt i januari stod det klart för mig att beslutet från regeringen gällande omdaningarna i Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag och Viltvårdsfonden hade en diffus underton. Det låg en hund begraven. Om det rådde det inget tvivel.