Vad händer med människor som känner att ingen lyssnar på dem, människor som känner att myndigheter, medmänniskor och samhället i stort skiter i deras situation? I deras liv? Jag tror inte att det händer något bra.

Vi har, utan att veta om det, fått en ny regering i Sverige. Det är en hemlig regering. Den är inte folkvald, ingen tycks riktigt veta vilka som ingår eller när den blev till. Den nya regeringens namn? Förvaltningsrätten!

Så sent som i början av januari beslutade Naturvårdsverket om licensjakt på varg i Värmland och i Örebro län. För Dalarnas del valde man att avvakta med ett beslut. Igår kom så beslutet att förvaltningsrätten i Karlstad beslutat stoppa licensjakten. Det här är ett stort misslyckande för acceptansen av stora rovdjur.

Risken för att den illegala jakten på varg ska öka dramatiskt är uppenbar efter Förvaltningsrättens sena beslut om avlysning av vargjakten. Vargstammen ska få fortsätta växa okontrollerad.

Att skrämmas till tystnad. Det tycks vara skogsbolagens och skogsstyrelsens metod. Men jag låter mig inte tystas!

När Naturskyddsföreningen inte får som den vill visar man samma förakt mot riksdagen som Sverigedemokraterna gjort under hösten. Man bryr sig inte om vad majoriteten anser. Man sätter sin politik före Sveriges.

Rubriken är hämtad från Naturskyddsföreningens hemsida. En förening som innan dess ledare ”växte ur” Sverige var med och, tillsammans med den svenska landsbygdens befolkning och jägare, lade grunden för att Sverige idag kan uppvisa en natur som alla andra bara kan drömma om.

Det är bara att hålla med Tommy Sander i hans debattartikel om hur Sveaskog skyller alla skogens problem på älgen. Redan för tolv år sedan, när jag slutade som upplåtelseansvarig för det område som Tommy då tog över, började det märkas att älgstammen tunnades ut i vargtäta områden.

EU-politikern Christofer Fjellner hade en utmärkt debattartikel på svenskjakt.se där han påpekade hur perverst det kommande förbudet mot handel med svenska sälprodukter är ur en jaktetisk synpunkt. Det finns en annan aspekt på förbudet och det är att det blir ett hinder för en nödvändig förvaltning av sälbeståndet.

Jag har tidigare jobbat åt Sveaskog med jakt och viltförvaltningsfrågor i Bergslagen. Jag kan konstatera att synen på vilt och viltförvaltning radikalt har förändrats på några år. Numera beskrivs älgen enbart som ett problem. Dessutom på felaktiga grunder.

Jag läste på Svensk Jakts och Jägareförbundets hemsidor att man börjat diskutera etiken inom jakten i Sverige. Detta tycker jag är positivt, för det finns enligt min mening en hel del att göra på området.

Återigen har den svenska säljakten kommit upp på agendan. Det kan tyckas vara en liten fråga. Men den är principiellt viktig då EU faktiskt inte har rätt att reglera jakt med hänvisning till vilda djurs välfärd.

I senaste numret av Svensk Jakt ställs frågan om jägarnas bilder är ett hot mot jakten. Personligen anser jag att den typen av resonemang, ej bilderna i sig, är ett större hot.

Det är svårt att tänka sig ett bättre integrationsarbete än Svenska Jägareförbundets initiativ med friluftsdagar för unga flyktingar. Här raseras flera rasistiska myter i en handvändning, skriver författaren Maria Küchen.

Jag har med intresse följt den ökande dialogen, hur en del av oss jägare väljer att beskriva sina egna jaktupplevelser inte minst för den stora allmänheten. Det är hög tid att jägarkåren rannsakar sig själva i det avseendet.

Jag har vid tidigare tillfällen försökt få ordföranden Johanna Sandahl att förklara vilken rovdjurspolitik Naturskyddsföreningen driver efter ordförandeskiftet. Efter att ha läst hennes inlägg i en av rikstidningarna förstår jag varför jag inte fått något svar.

Nuvarande system för småviltjakt på statens marker i fjällänen ställer till stora problem för jägare som är bosatta i Sverige. Men de är inte de enda som drabbas. Länsstyrelsens hantering är också anledningen till tjuvjakt på marker som ägs av privatpersoner.

Jag kan bara konstatera, det kommer inte bli någon lättnad i rovdjurstrycket, inte heller detta år. Jag undrar vad som ska till, egentligen. Jag undrar om våra myndigheter vet vilken draksådd de skapar, vilka långtgående konsekvenser detta kommer föra med sig för främst vargen.

Sverige ska ha 270 vargar för att uppehålla en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverkets rovdjursexperter säger att vi nu har omkring 350 vargar, jag bedömer att vi har minst 500.