Den ena ordförandekandidaten har valberedningen föreslagit och den andre har ett antal länsföreningar anmält att de kommer förorda på förbundets årsstämma. Det finns kanske de som undrar varför det finns länsföreningar som inte är villiga att godta valberedningens förslag, det är ju ändå valberedningens uppdrag att finna och föreslå bästa möjliga kandidat till uppdraget.
Det är min uppfattning att valberedningen förmodligen gjort så gott den kunnat, men att den helt enkelt inte använt rätt ingångsparametrar. Alla som någon gång försökt att lösa ett matteproblem, vet att det inte hjälper hur många gånger man räknar om, svaret kan inte bli rätt ifall ingångsvärdet varit fel.

I viktiga frågor

Debattören Linda Mattisson-Olsson, ordförande i Jägareförbundet Blekinge.

Till exempel borde kunskap om förbundet, hjärtefrågor och medlemmarna stått med på listan, liksom vetskap om hur förbundet hamnat i den situation det nu befinner sig i.

Under de senaste åren har hanteringen av flera viktiga frågor inneburit att många, både förtroendevalda och medlemmar, känt sig akterseglade.

Jag talar om saker som förslaget på nya stadgar 2018 och 2019, Rädda älgen-kampanjen, jakttidsremissen, genomförandet av förbundets årsstämma 2020 och nu allmänna uppdraget.

Förbundet främst

Dessa erfarenheter ställer krav på att nästa ordförande måste vara en person med kännedom om vad som gick snett och vad som krävs för att det inte ska hända igen, samt har förmågan att kommunicera och inte bara informera (i efterhand).

Det krävs också någon som vill sätta förbundet främst och som har tid och kapacitet att göra det. Någon som vågar och kan stå längst fram även när det blåser och inte bara i stiltje.

Viktigt att komma ihåg är att vi framför oss har ett gediget jobb att göra i många tuffa frågor. Till exempel rovdjursfrågan, älgförvaltningen och Naturvårdsverkets storvulna planer på att ta över hela viltförvaltningen i hela Sverige.

Ett vägskäl

Svenska Jägareförbundet står vid ett historiskt vägskäl och det kräver förändring. Utan förändring kommer Jägareförbundet att fortsätta mot undergång och till sist upphöra att vara en medlemsorganisation, med djup förankring i jägarsveriges gräsrötter och i stället bli en låtsasförening i stil med att bli medlem på Jula eller vilken kalsongprenumeration som helst.

För att kunna förändra på ett sätt som gör att hela organisationen följer med måste man ha en ingående kunskap om vad som får oss att ticka. Man måste vara villig att engagera sig inte bara i den egna styrelsen, utan i hela förbundet.

Kommunikation, engagemang, tillgänglighet, ledarskap, utveckling, mod och framåtanda är nyckelorden.

En problemlösare

Vem besitter då de egenskaper som kommer att krävas för att få förbundet på rätt köl. Min absoluta uppfattning är att den personen är Henry Sténson.

Han har en mycket gedigen karriär bakom sig inom just kommunikation på företag som SAS, Ericsson och Volvo. Han är i dag obunden och fri att åta sig de uppdrag han vill, och till vår stora lycka vill han ta sig an Svenska Jägareförbundet.

Henry Sténson är en problemlösare, en visionär, tillgänglig och lyhörd. Han har kontaktnät, erfarenhet och framåtanda. Och framför allt kan han stå längst fram även i de tuffa frågorna, precis som en ledare behöver kunna. Dessutom kunskap om allt det ovan stående.

Båda fötterna

Valberedningens förslag Per Klingbjer har ett fint CV och verkar vara en mycket sympatisk och kunnig person. Han har uppenbart utfört sina tidigare uppdrag med goda meriter och det finns mycket gott att säga om honom. Men det betyder tyvärr inte att han är rätt person för Svenska Jägareförbundet i dagsläget. Som en man mitt i karriären kommer han aldrig att kunna ge förbundet sin odelade uppmärksamhet och det är faktiskt det största problemet.

Vi kommer framöver att behöva en ordförande med inte bara en, utan båda fötterna på Jägareförbundets mark.

Linda Mattisson Olsson
Ordförande Jägareförbundet Blekinge