Jag sitter en junikväll på altanen och lyssnar efter helikoptern. Sådana är som tur är inte ljudlösa efter elektrifieringen, som bilarna blev. Helikopter vet jag inte om det egentligen heter, kanske kallas den drönare.

Det sitter i alla fall en gubbe i den, men det är inte han som kör. Det är inte han som skjuter heller, men han har någon typ av säkerhetsfunktion.

Efter att jag blev pensionär har jag börjat jobba som vilthämtare. När länsstyrelsens reduktionsenhet har ”eliminerat ett vilt” som det heter, då får jag koordinater skickade om det är inom mitt område.

Sedan tar jag min tilldelade Mitsubishi och drar fram djuret till närmaste väg. När jag gjort det skickas koordinaterna vidare till slaktgänget som kommer och hämtar i sin tur.

Det tog ett tag innan de kom på att man behöver lokalt folk som känner terrängen för att det ska funka att skjuta var som helst.

Vi kunde stått på oss

Jag tänker ibland att om vi bara hade stått på oss hade vi aldrig hamnat här. Det var nog ungefär år 2020 som vi borde ha agerat kraftfullare. Med vi menar jag så klart jägarna.

Även om jag och mina grannar på den tiden var både jägare och markägare så var det ju som bekant markägarna i form av bolag som var drivande i att krascha älgstammen. Undrar om de såg den här utvecklingen framför sig… 2023, ungefär, började de flesta jägarna tappa intresset. Vi hade då en älgtäthet efter jakt på 2,9 älgar per 1.000 hektar i vårt område. Avskjutningsmålet var 0,75 det året. Mitt jaktlag skulle skjuta två älgar.

2018 vet jag att vi sköt tio djur. Och när jag började jaga i ungdomen var det något år som vi hade en tilldelning på 18 älgar. Det var tider det.

De yngre slutade jaga

År 2023 skulle vi alltså skjuta två älgar. De yngre jägarna tyckte det var meningslöst och lade av. Vi äldre kämpade på tills vi inte orkade längre. Det var bara jaktidioterna som orkade fortsätta. De hade inget emot att jaktlagen blev mindre och att antalet jaktdagar blev fler.

Nu är det de som åker omkring i luften och övervakar när reduktionsenheten planlöst skjuter allt som rör sig.

Det var väl ganska förutsägbart att tätheten skulle öka dramatiskt när intresset för att jaga nästan försvann bland befolkningen. Att rekrytera nya jägare när stammarna gick upp igen var det ingen som planerat för.

Om bolagen och förbundet tillsammans hade planlagt detta bättre kanske det hunnit tillkomma fler jaktidioter i tid. Alternativt att man hade börjat betala folk för att hålla kontroll på stammarna.

Försökte varna

Nu gick det som det gick och 2032, när riksdagsbeslutet om viltreduktion togs, var tätheten av älg 19,3 älgar per 1.000 hektar här i kustlandet. Dessutom hade hjortstammarna vuxit sig stora, och vildsvinen gjort sitt intåg även i våra norrländska marker.

Jag undrar som sagt om bolagen såg den här utvecklingen framför sig. De verkar i alla fall vara rätt nöjda med hur det är i dag. Reduktionsenheten har jobbat snabbt och det är inte så ofta jag får hämta något längre.

Jag tycker mig komma ihåg att jag försökte varna för det här kring 2019 någon gång. Tror faktiskt till och med att jag skrev en insändare om det.

Åke Fredriksson

Jägare och markägare, Västerbotten