Jägare och lantbrukare har under en längre tid levt med hat från olika håll.

Det börja med så kallad information som är vilseledande och till och med rent felaktig. Det fortsätter med mobbning och näthat i sina olika former.

Det eskalerar till hemlig anlagda bränder i eftersöksjägarnas bilar och hatmeddelanden sprayat på hus och lador.

Det fortsätter med aktioner av maskerade personer som öppet stör och saboterar jakt, provocerar handgemäng för att sedan ha väl ihopklippt propagandamaterial. Polisen står bredvid och observerar utan att göra något, detta med hänvisning till allemansrätten och annat.

Det genomförs terroristiska sommarläger som har på agendan hur man anlägger bränder, hur man saboterar jakt med mera. Hur kan det vara möjligt i en demokratisk rättsstat att öppet i Facebookgrupper planera och sedan genomföra sådana utbildningar?

Vilket stöd får man?

Till följd får jägarsidan frustrerade människor som inte vet vad de ska göra för att bli kvitt trakasserierna. I en sista utväg så mynnar detta i handgemäng och SGT (skjut, gräv och tig, reds anmärkning) eftersom man inte längre orkar att ta diskussionen kring en officiell och öppen rovdjursjakt.

Vilket stöd får man av till exempel Jägareförbundet i sådana fall?

”Juridiskt forum på hemsidan. Tillsammans med opinion och kommunikation har enheten startat ett juridiskt frågeforum på hemsidan där medlemmar och allmänhet kan ställa frågor. Dessutom länkas intressanta delar på förbundets Facebook-sida för att marknadsföra funktionen.”

Informationen är hämtad från Jägareförbundets årsredovisning 2017. Jag lämnar detta okommenterat …

Agerar annorlunda

Anmärkningsvärt är kanske vad andra länder och jaktorganisationer gör.

Den tyska riksorganisation ”Deutscher Jagdverband” uttala sig så här:

”(Tyska) Jägareförbundet stöder skyddet av medlemmarna starkt och supportar @Waidfräulein (Waidfräulein är en ung jägarinna som råkade ut för massivt näthat och hot). Förolämpningar och hot av jägare är inte ett trivialt brott. Inte ens i sociala medier.

Alla relevanta överträdelser har polisanmälts. Åklagarmyndigheten tar saken rätt så seriöst och efterforskar nu namnen och ip-adresserna på de gärningspersoner som agerar under pseudonym. Den som tror att man i internets påstådda anonymitet kan begå brott på bekostnad av en ung jägare kommer sannolikt snart bli förvånad. DJV (tyska jägareförbundet) stöder inte bara den drabbade unga kvinnan i brottsutredningarna. Förutom strafföreläggande kan förövarna även förvänta sig civilrättsliga förbudsföreläggande och skadeståndskrav.” (Förklarande kommentarer inom parentes av mig.)

Det ska svida

De flesta svenska jägare har inte den ekonomiska bakgrunden som Karl Hedin har, men i stället för att alla ska utkämpa sina strider själva så borde vi lösa det tillsammans. För det är väl därför vi har en gemensam intresseorganisation.

Därför föreslår jag att Svenska Jägareförbundet gör följande:

• Höj medlemsavgiften med 50 kronor. Med 150.000 medlemmar borde det frigöra 7.500.000 kronor som ska avsättas endast för juridiskt stöd till medlemmar.
• Ta fram ett juridiskt underlag (dokument) som stöd för medlemmar som kan användas i dialog med polisen ”det här kan jag enligt lagen kräva att polisen gör”, annars anmäler jag för tjänstefel.
• Välj strategiskt viktiga brott mot jägare (näthat, skadegörelse, hemfridsbrott, med mera och driv dessa genom domstolarna.
• Sätt tryck på åklagarmyndigheten att dessa brott utreds och resurser tillsätts. Kan man tillsätta resurser för utredning av jaktbrott, så kan man tillsätta resurser för utredning av sabotage och civilt terrorismen som begås av kända personer.

Det ska svida att ge sig på jägarna!

Andreas Michalik