Karta som beskriver hur stor andel av lingonmarkerna i Sverige som föryngrats med tall. En karta som borde vara mörkgrön, enligt Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné.

Tack Herman för tonläget – jag antar detsamma. Jag blir inte provocerad av det faktum att varannan svensk tall är nafsad av hjortvilt. Jag blir provocerad av att man ensidigt hävdar att vi inte har en hjortviltstam i balans med skogen.

Jag skulle vilja påstå att vi numera inte har en skog i balans med hjortviltet. Förklaringen är decennier av ensidig förgraning.

Som stöd för detta skulle jag vilja att vi tillsammans tittar på en bild över hur stor andel av lingonmarkerna i Sverige som föryngrats med tall. Betänk att dessa marker enligt all etablerad vetenskap ska föryngras med tall, inget annat. Kartan ska alltså vara mörkgrön över hela landet.

Måste våga tro på tallen

Vi har i dag mindre hjortvilt i våra skogar än under 1980-talets älgexplosion och 1990-talets rådjursexplosion. Jägarna har årligen sedan det nya älgjaktsystemet kom 2012 sänkt älgstammarna. Det är inte antalet nafsande mular som är extremt, det är kartan ovan som är problemet.

När vi vet att sambandet mellan skador och tillgången på foder är starkare än sambandet mellan skador och älgtäthet, står det för mig klart var vi behöver ta krafttag mot de, även i mitt tycke, för stora betesskadorna. Vi måste göra kartan mörkgrön.

Mera tall är bra för alla inblandade, inklusive älgen. Vi skogsägare måste våga tro på tallen igen och de stora markägarna får gärna gå före.

Förslag saknas

Det är nu det blir riktigt intressant. För läser man Hermans blogg, rapporten om ökad skogsproduktion eller det regeringsuppdrag som Skogsstyrelsen nyligen avrapporterade tillsammans med Naturvårdsverket, så kryllar det av synpunkter på ökad avskjutning, förvaltningssystem och jägarnas bristande insikt.

Jag hittar märkligt nog inte ett enda skarpt förslag på hur kartan ska bli mörkgrön. En tydlig åtgärd som borde hamna högt på myndigheternas åtgärdslista, särskilt på Skogsstyrelsens, som ansvarig myndighet.

Ensidigt fokus

Jag delar till fullo Herman Sundqvists åsikt att vi inte löser detta genom skyttegravskrig eller var och en för sig. Både jägare och markägare måste ta sina spadar och sitt ansvar att gräva. I dag är fokus för ensidigt riktat mot älgen. Vi måste våga prata om hur vi föryngrar våra skogar.

Herman presenterar också en figur som ska stödja hans tes att vi är världens älgrikaste land. Jag tycker den stöder min tes om filterbubblor. Den flera år gamla rapporten baseras på ännu äldre uppgifter, i vissa fall mer än tio år gamla. Den är också i flera fall baserad på enskilda människors bedömningar med ganska halsbrytande intervall i uppskattningarna.

Min figur är baserad på faktisk avskjutning, helt färska siffror och lämnar inget utrymme för bedömningar. Jag vet vilken jag tror på.

Faktum är att jag inte mött någon utanför skogskretsar och skogspress som ens refererat till den där rapporten.

Gemensam problembild och lösning

Avslutningsvis har Herman Sundqvist helt rätt i att detta måste vi lösa tillsammans och det är bråttom. Men, innan vi kan ta varandra i hand och börja gräva måste vi vara överens om problembilden och lösningen.

Faktum är att vi inte har exceptionellt stora hjortviltstammar, vare sig ur ett historiskt eller internationellt perspektiv. Faktum är att vi har en skuld av felaktiga föryngringar att betala av.

Låt oss kalla dessa spadar för spadar och sedan jobba tillsammans – där båda parterna tar sitt ansvar – för sundare skogar och sundare älgar.

Daniel Ligné

Riksjaktvårdskonsulent

Svenska Jägareförbundet