onsdag 13 november

Opinion

Publicerad 17 oktober 2019 - 08:15

Debatt

Foto: Johnny Olsson

Debatt: ”Att tvingas finansiera sina egna plågoandar”

Det haveri som nyligen uppdagades då Svensk Jakt avslöjade att Naturvårdsverket gett en aktivist från Rovdjursföreningen tillgång till personuppgifter om rovdjursjägare, visar tydligt hur myndigheterna konstant underskattar den systemhotande brottslighet som djurrättsaktivismen utgör.

Svenska jägare bidrar årligen med cirka 87 miljoner till statens Viltvårdsfond genom att lösa jaktkort. Huvuddelen av dessa pengar återgår till jägarnas intresseorganisationer där i synnerhet Svenska Jägareförbundet åläggs uppgifter inom ramen för sitt arbete inom jakt- och viltvårdsuppdraget.I sammanhanget mindre summor fördelas mellan myndigheter och länsstyrelserna för administration och viltforskning.

En ordning som de flesta jägare säkerligen kan leva med, även om forskningen om vårt vilt rimligen borde betraktas som en nationell angelägenhet snarare än den aura av särintresse som sänker sig över disciplinen då den delfinansieras av en enskild samhällsgrupp.

 

Koppling till aktivister

En ordning som fler jägare med rätta kan ifrågasätta är att de pengar de betalar in till Viltvårdsfonden fördelas vidare till Naturskyddsföreningen. En organisation som på sin hemsida själva uppger att ett av deras mål är att få folk att äta mindre kött.

Detta generella mål gynnar knappast jägarna som grupp vars verksamhet både bidrar till viltvården och förser konsumenterna med de livsmedel som utan konkurrens har lägst miljöpåverkan.
Vidare har Naturskyddsföreningen återkommande ifrågasatts rörande sitt partipolitiska oberoende och kopplingar till aktivister.

 

Politiska kopplingar

Tidigare har det uppmärksammats medialt att flera personer i dess styrelse har eller har haft uppdrag i Miljöpartiet. Även organisationens ordförande har politiska kopplingar genom sitt regeringsuppdrag i Agenda 2030 och har engagerat sig mot storskaligt skogs- och jordbruk.

Riksdagsledamöter demonstrerade med jaktsabotörer

Rebecka Le Moine, riksdagsledamot för MP (som nyligen demonstrerade tillsammans med det våldsbejakande nätverket Hunt Saboteurs Sweden och Djurfront och bemötte den efterföljande kritiken med att hävda att jägare hyser en acceptans för grova jaktbrott samt att de lämnas utan åtgärd av myndigheterna) har också haft en hög position inom Naturskyddsföreningen och kandiderade till dess styrelse parallellt med sin kampanj till riksdagen förra året.

 

Konstant underskattning

Det haveri som nyligen uppdagades då Svensk Jakt avslöjade att en aktivist från Rovdjursföreningen har haft tillgång till personuppgifter om rovdjursjägare vid Naturvårdsverket visar tydligt hur myndigheterna konstant underskattar den systemhotande brottslighet som djurrättsaktivisterna utgör.

Att staten överhuvudtaget finansierar en rörelse som Naturskyddsföreningen med jägarnas och skattebetalarnas pengar utan motkrav på avslutat samröre med de utomparlamentariska är en bekräftelse på att man inte tar problemet på allvar.

 

Edward Nordén, Jordbrukspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Anna Jung, Landsbygdspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget