Svensk jakt är en folkrörelse med flera hundratusen jägare. Vår tillgång till skog och mark, med det rika djurliv som finns där skapar goda förutsättningar för att ha ett väl fungerande förhållningssätt. Tyvärr har samspelet mellan politiken och det civila samhället i detta avseende haft sina brister.

För oss unga kristdemokrater är subsidiaritetsprincipen ett av de viktigaste förhållningssätten i politiken. Det innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga effektiva nivå. När det gäller rovdjurspolitiken blir det tydligt hur snedvriden situation som uppstår när besluten fattas för långt från de människor som berörs av utfallet.

I dagsläget är det en mängd byråkrater i Bryssel och principfasta ideologer i Stockholm som får tycka till om rovdjurspolitiken. Frånvarande i beslutsfattandet är alla de människor som lever i områden där rovdjurens närvaro påverkar vardagen och hur man planerar sitt liv. Vi tycker därför att det är rimligt att makten över rovdjurspolitiken ska förflyttas till länsnivå, för att ta hänsyn till de effekter som besluten faktiskt får för människors tillvaro på glesbygden.

Utanför EU:s befogenheter

Nu ser vi att de beslut som fattas många gånger inte är på en ändamålsenlig nivå, där EU-kommissionens nedslag på den svenska licensjakten på varg är det kanske tydligaste exemplet. Det är överhuvudtaget orimligt att EU tillåts besluta över frågor som inte finns inom deras definierade kompetensområden.

För oss unga kristdemokrater är det uppenbart att EU:s art- och habitatdirektiv är ett uppenbart område där man gått utöver sina befogenheter. Även om det är viktigt att vi garanterar fortlevnaden av den svenska faunan, och en god balans mellan bytesdjur och rovdjur, behöver besluten om hur vi planerar de konkreta agerandena i frågorna avgöras regionalt. Nära människor som ser konsekvenserna av den förda politiken.

Vi kristdemokrater pratar ofta om verklighetens folk och om hur politikens ansvar är att ge dessa människor utrymme att leva sina liv utan att vi politiker försöker lägga till rätta varje detalj och aspekt i deras vardag. Denna princip borde gälla för svensk jakt, som borde ses som en oerhört viktig del av civilsamhället och som skulle må betydligt bättre utan petiga direktiv från Stockholm och Bryssel.

Sara Skyttedal

Förbundsordförande KDU