
Älgstammen efter jakt och inte antalet fällda älgar, det borde vara det självklara förvaltningsmålet under älgjakten, enligt skribenten. Foto: Kjell-Erik Moseid
Nyligen rapporterade SVT Västerbotten om ett jaktlag som blivit uppsagda för att man inte nått avskjutningsmålen. Storlek på avskjutningen kan aldrig vara förvaltningens mål. Avskjutning är däremot det medel man använder för att nå sina mål.
De viktigaste målen är täthet och reproduktion. Det skrivs och pratas det inte mycket om, tyvärr.
Den nya skrivningen i Jägareförbundets Handlingsplan Älg är mycket bra, men när får den genomslag i debatten? Risken är att den här felaktiga användningen av begreppet mål omöjliggör en bra förvaltning.
Stalins femårsplaner
Många områden har en avskjutning som är ganska rätt för att nå de mål man har satt. Ändå gnälls det över att man inte skjuter det som står i förvaltningsplanen eller skötselplanen.
Vissa områden ligger långt under sitt mål för täthet. Ändå är det enda som bedöms hur nära avskjutningsmålet de hamnar.
Att mäta prestation mot ett felaktigt satt mål för avskjutning liknar mer Stalins femårsplaner än adaptiv förvaltning.
Synnerligen obegåvat
Betesskador och viltolyckor är förresten inte heller några mål i förvaltningen. De är däremot viktiga nyckeltal för att sätta rätt mål på täthet.
Det verkar som att när nyckeltalet betesskador är för högt så ska man prompt öka medlet avskjutning. Detta oavsett vad avskjutningen varit, vilket mål man har och hur nära det målet man är. Synnerligen obegåvat tycker jag.
Men jag tror det beror på en allmän missuppfattning att avskjutningsnivån är målet. Börja fokusera på tätheten i stället!
Jag hoppas att den nya beräkningsmodellen från SLU blir färdig och accepterad snart. Det är ett viktigt steg i rätt riktning.
Åke Fredriksson
Ånäset, Hertsånger