Det här innebär att jag svär i kyrkan, men rätt ska vara rätt och kontroll och planering är en bristvara inom skogsförvaltningen både inom röjning och gallring, som avsevärt skulle kunna öka intäkterna från skogen.
De flesta vet också att vissa områden är speciellt utsatta för bete av bland annat älgen. I sådana områden kunde de så kallade naturreservaten bildas och resten av skogsmarken befrias från det gissel som dessa intrång innebär.

Del 1: Älgjägarnas rop på hjälp – kallade till krismöte: ”År från år missar vi så fruktansvärt mycket”

Inte ett ord

Vargen och älgstammen är oförenliga, men det hörs inte ett ord från de större skogsägarna, som oftast också är leverantörer till konsumenter och livrädda för negativ reklam från ”vargbeskyddarna” inom myndigheternas aktivism och från balkongbiologer.
De är helt enkelt rädda för sin egen skugga!

Mer makt åt staten, färre rovdjur och hopp om framtiden – här är läsarnas åsikter om älgförvaltningen

Större stam

Skogsägarna vet dessutom om att älgstammen, för att vara jaktbar med vargförekomst, måste vara betydligt större i vinterstam, då betesskadorna är som störst. Lösningen på ovan relaterade problem måste i första hand komma från Sveriges riksdag och hur gör man för att ersätta gummigubbarna och gummigummorna där?
För hjälpen kommer förmodligen inte ifrån de rädda skogsbrukarna eller de ansvarsbefriade myndighetsaktivisterna.
Jägarna är också tagna som gisslan som jaktarrendatorer, och helt bakbundna inför dessa frågor.

Jan Eriksson