Olika typer av hagelgevär har skillnader som gör att de passar mer eller mindre bra i olika situationer. Men det beror inte på att den ena typen dödar bättre än den andra, eller ens är lättare att skjuta med. Det är i handhavandet skillnaderna märks mest.

Därför börjar artikelserien med valet av typ av hagelgevär – brytvapen eller magasinsvapen. Det finns många detaljer att ta hänsyn till, men det återkommer vi till i kommande nummer. Nu gäller det vapentyperna.

Brytvapen eller halvautomat

I praktiken står valet mellan ett dubbelpipigt brytvapen och en halvautomat. Och enkla handfasta skillnader i handhavandet kan få avgöra. Ett par enkla exempel kan illustrera det:

När duvorna vinklar upp bakom gömslet väntar jag med hagelbockens mynning i jämnhöjd med kamouflagenätets övre kant. De försvinner ur sikte ett ögonblick, men efter några sekunder susar det till när två av fåglarna kommer in bakifrån från vänster med vingarna kupade.

Hagelskytte – första steget i arbetet med att anpassa kolven

Den ena faller bland bulvanerna i ett moln av dun, den andra klarar sig med blotta förskräckelsen. Men när skotten ekar ut lättar fler duvor ur några stora björkar ett hundratal meter bort.

En handfull duvor kommer rakt mot gömslet i full fart. Det är en fråga om sekunder när jag snabbt sänker vapnet och bryter det för att ladda om. Det susar av vingar över gömslet när patronerna faller på plats i patronlägena. Det finns bara ögonblick att spela på.

Men när jag stänger vapnet råkar mynningen fastna i kamouflagenätet. Tidsfönstret stängs lika fort som det öppnades. Inga fler duvor den här gången. Och det är varken första eller sista gången detta händer med ett brytvapen i ett litet diskret gömsle.

Signalera säkerhet

Senare på hösten har kosan ställts söderut till isfria kuster. Fokus ligger på sjöfågel och halvautomaten är med, för här är den på hemmaplan. Åtminstone tills det kommer en spontan inbjudan att hänga med på en klappjakt på änder.

Det fungerar för all del det också. Ingen gör sura miner, även om det inte hade varit oväntat eller orimligt. Man kan inte förvänta sig att folk ska göra vågen när man dyker upp på en sällskapsjakt med ett vapen som inte kan brytas för att signalera säkerhet.

Men hela dagen gnager tanken på vart mynningen pekar. Medan andra bär sina brutna vapen i armvecket med självklart lugn vill jag helst vara övertydlig med att det sitter en patron på tvären i utkastarporten. Det syns inte ur alla vinklar.

Ytterligare alternativ

Det finns andra typer av hagelgevär. Men det är svårt att komma på ett enda skäl att välja ett enkelpipigt brytvapen framför ett dubbelpipigt, eller en pumprepeter framför en halvautomat.

Det hävdas ibland att pumphagel är driftsäkrare än halvautomater, men mina egna erfarenheter av jakt med pumphagel säger något annat. Min personliga uppfattning är att det är ett misstag att fundera på något annat hagelgevär än ett dubbelpipigt brytvapen eller en halvautomat.

I valet mellan de båda typerna har brytvapnen förstås traditionen på sin sida. Det kanske bara räknas som en faktor i vissa kretsar, men om det är där du rör dig är ett brytvapen lika viktigt som rätt klädsel. På viktigare grunder dessutom.

Bland specialiserade gåsjägare är halvautomater det vanligaste valet. Du kan jaga även med ett ­bryt­vapen, men det har vissa begränsningar i just de här situationerna. Foto: Ulf Lindroth

Brytvapen signalerar nämligen säker vapenhantering oerhört tydligt. Ett brutet vapen är säkert. Det syns till och med om det finns patroner i patronläget. Andra jägare kommer att känna sig lugnare runt en jägare med brutet vapen, vilket faktiskt är ett mycket stort plus. Till skillnad från halvautomater brukar brytvapen för jakt dessutom ha en automatisk säkring, vilket innebär att vapnet säkras när du bryter det. Det minimerar risken att de förblir osäkrade av misstag efter en skottsituation.

Ett dubbelpipigt brytvapen kan ha olika trångborrning i piporna, vilket ger en viss möjlighet att välja pipa efter skottläget. Du kan förstås också ladda piporna med olika patroner, för att ytterligare betona den möjligheten. Inte minst vid jaktformer med lugna skottchanser, som en del jakt med drivande hund, kan det vara en fördel. Där kan även brytvapnets tystare laddning vara ett plus.

Smidigare vapen

Det finns mer att tänka på. Om piplängden är densamma kommer ett brytvapen att ha en kortare totallängd än en halvautomat. Det kan göra vapnet smidigare.

På brytvapnens minussida kommer öppningsvinkeln när de ska laddas om. Den är inget problem ute i det fria, men en hel del hageljakt bedrivs från mer eller mindre trånga gömslen. Där är det betydligt lättare att ladda ett magasinsvapen än ett brytvapen. Allra störst blir skillnaden i ett liggömsle, där det inte ens finns utrymme för att luta piporna nedåt när patronerna ska släppas på plats. Halvautomaten är som gjord för den miljön.

Åtta punkter – så köper du begagnat hagelgevär

Ett halvautomatiskt hagelgevär ger dessutom en mildare rekyl. Det är aldrig en nackdel, men kan vara ett extra plus när det är aktuellt att använda tunga laddningar. Halvautomater medger också ett tredje skott utan omladdning. Samtidigt är vapentypen känsligare för skräp, snö och is i mekanismen.

De kan därför oftare råka ut för eldavbrott. Jagar du mycket i snöiga skogar kan det tala för ett brytvapen. Då blir det också enklare att snabbt kontrollera att piporna är fria från snö.

Många faktorer spelar in

Det finns många faktorer att väga in, men om man hårdrar frågan är kanske de starkaste argumenten för respektive vapentyp brytvapnens tydlighet i fråga om säkerhet, samt halvautomatens enkla omladdningar i trånga utrymmen. Halvautomatens tredje skott kan också räknas som en fördel, men bli inte förvånad om du använder det mer sällan än du förväntade dig. Man kan på goda grunder hävda att hagelbocken är det mest mångsidiga allroundvapnet, men att halvautomaten är bäst vid jakt över vettar och bulvaner.

I praktiken är den viktigaste faktorn att vapnet passar dig väl. Även om just jakt över vettar kan vara en perfekt miljö för en halvautomat är även jägaren med en hagelbock väl rustad. Foto: Ulf Lindroth

Självklart kan den som ägnar sig mycket åt blandad hageljakt gärna ha ett vapen av vardera typen. Det ger dessutom en viss trygghet, för ibland kan ett vapen behöva repareras mitt under brinnande säsong. Den som knäcker en kolv eller råkar ut för ett brutet slagstift kan falla tillbaka på sitt andra vapen.

När vi kommit så långt bör vi ägna en tanke åt de viktigaste brytvapentyperna. Valet mellan hagelbock eller sida-vid-sida avgörs nog ofta av personlig smak, men det finns praktiska argument också.

Vad är bäst? Hagelbock eller halvautomat

Den som ofta skjuter höga fåglar kommer inte minst vid motskott att ha lite lättare att hålla kontakten med fågeln med en hagelbock. En pipa skymmer mindre än två. Men vid skott mot markvilt eller vid uppflogsskytte är den skillnaden försumbar. Den relativt breda siktbilden över två pipor kan till och med ge en bättre uppfattning av om man lutar vapnet rätt i förhållande till en fågels flyglinje.

En smaksak

Jämfört med en bock kräver en sida-vid-sida en mindre öppningsvinkel vid omladdning. Det har sällan stor betydelse, men kan aldrig vara annat än en fördel. En sida-vid-sida är låg och har en annan balans och känsla en än bock. Ofta har den dessutom engelsk kolv utan pistolgrepp. Det underlättar om vapnet har dubbeltryck, men helheten blir ett klart annorlunda vapen med annan balans och grepp. Vissa jägare uppskattar det, men de flesta väljer trots allt en bock i första hand. Men en sida-vid-sida kan vara mycket smäcker och smidig. Och eftersom skytte innehåller en stor del psykologi är det helt i sin ordning att välja sida-vid-sida bara för att man tycker att vapentypen är elegant.

Du kan absolut klara all hageljakt med ett väl valt vapen, oavsett typ. Men ju mer du jagar, desto mer kommer du att uppskatta brytvapnet när du jagar i sällskap och halvautomaten när du jagar från trånga gömslen.