”Frågan om hur många rovdjur det ska få finnas i Sverige, och var de ska leva, är en av de svåraste konflikterna i vårt samhälle i dag.

Stad ställs mot land, tonläget höjs, och en del tar till och med lagen i egna händer. Samhällets institutioner och lagar förlorar sin trovärdighet i mångas ögon.”

Så beskriver SVT själva sin serie på sex delar där varje program tar en knapp halvtimme i anspråk. Här låter de därför människor som påverkas och berörs på olika sätt av den svenska rovdjurspolitiken komma till tals.

Balanserat om varg

Att göra balanserade program om varg har traditionellt inte varit någon av SVT:s starka sidor. Men den här gången tycker jag att de lyckats bättre. Jag har sett tre av delarna och här får företrädare för till exempel Nordulv och Rovdjursföreningen komma till tals (som vanligt), men mycket av programtiden läggs också på jägare, renskötare, fårägare och andra som berörs av varg i sin vardag.

Jag tycker också om att SVT redan i inledningen av det första programmet slår fast att vi faktiskt inte haft så många stora rovdjur i Sverige under de senaste 200 åren som vi har just nu. Det är inte alltid dessa fakta kommer fram när SVT sänder program om till exempel varg.

Sevärda

De tre första programmen är värda att se, och det ska bli intressant att se även de tre sista i serien.

Men jag har även ett par invändningar mot de tre inledande delarna.

Kopplingar till renskötseln

En stor del av programmen handlar om de problem som renskötseln har med de stora rovdjuren. Därför tycker jag att det är lite märkligt att SVT konsekvent undviker att berätta att fyra av de fem personer som åtalades i den så kallade jakthärvan i Norrbotten har direkt koppling till renskötseln (och den femte mannen är släkt med de övriga).

Härvan, som tar ett helt program i anspråk, kallas i stället bara för Sveriges största jaktbrottshärva.

(Svensk Jakts rapportering om jakthärvan i Norrbotten kan du ta del av här och här).

Gammaldags

Till sist känns det både tröttsamt och gammaldags att tvingas lyssna till berättaren Henrik Ekmans strävan att sätta etiketter på människor och dela in oss i olika fack.

I början av det första avsnittet berättar han till exempel att vargstammen vuxit från 0 till 460 djur på 40 år.

Ekman fortsätter: ”Många naturvänner gläds åt det, skogen har för dem blivit rikare, mer spännande.

Andra människor känner rädsla och många oroar sig för tamdjur och hundar.”

Vän av ordning frågar sig: Kan man inte vara naturvän bara för att man inte vill ha fler vargar?