Det här enades i alla fall viltförvaltarna i Mellansverige om när de var inbjudna till en träff med forskarna inom det stora forskningsprojektet Adaptiv viltförvaltning, som drivs främst av forskare inom Sveriges lantbruksuniversitet. Träffen hölls i Uppsala 24 oktober. Cirka 50 personer, från olika myndigheter, företag och organisationer, hade hörsammat inbjudan från forskarna att diskutera viltförvaltningens problem i Mellansverige.
En tidigare träff i Jönköping för viltförvaltare i Sydsverige listade ägosplittringen som det största problemet för viltförvaltningen.
På detta möte var denna punkt inte alls med, men tangerades i flera av de problem som nämndes.
Efter ett antal föredrag blev det en gruppdiskussion med redovisning och efter den sammanfattade forskningsinformatören vid projektet, Cajsa Åkesson, vilka de största problemen är. Hennes lista toppades av rubriken Lägesbeskrivning/kunskapsbrist.
Det finns en hel del brister i kunskapen om viltstammarna som till stor del hänger samman med att de som ska besluta om viltförvaltningen har bristfälligt underlag om hur viltstammarna ser ut.
Ett annat problem är att även då siffror finns, kan man inte riktigt enas om tillförlitligheten, och om hur siffrorna ska tolkas. Om man till exempel flyginventerar i vintervandringsområden, hur avspeglar sig då resultaten för markerna under jaktperioden? Och om det finns stora betesskador i ett område ett år, men inte nästa, utan att något dramatiskt hänt i älgstammen, hur ska då siffrorna tolkas?
Som nummer två på denna topplista över problemen fanns Helhetssyn brist på samsyn. Här närmar man sig det som på senare år uppmärksammats allt mer, nämligen att man vid förvaltning av vilt behöver se mer till hur olika arter samspelar och kanske konkurrerar med varandra. I Mellansverige handlar det inte bara om samförvaltningen mellan klövviltarterna, utan också om hänsynstagandet till de stora rovdjuren.
Tillgången på mat är avgörande för utvecklingen, sa Henrik Andrén med hänvisning till lodjurens spridning.
Men också honornas spridningsmönster har stor betydelse. Unga honor utvandrar bara till närmast lediga revir intill sin mors revir. Med en hög tillväxt i stammen förväntade han sig att man i Götaland om tio år kommer att ha 25 familjegrupper, vilket kan jämföras med de 80100 grupper som man fortsatt kommer att ha inom renskötselområdet.
Målsättningsproblem kom som nummer tre på listan. Det är ett känt problem inom viltförvaltningen att även om man är någorlunda ense om hur verkligheten ser ut, kan inte jägare och andra parter, varken inom den egna gruppen eller mellan varandra, enas om hur målen ska formuleras.
I ett av föredragen hade professor Göran Eriksson också lyft fram just målsättningsproblemen.
Det är en demokratisk process, och alla måste lita på data, konstaterade han bland annat.
I Norge, berättade han, har man funnit att det tar minst fem år att enas kring lämpliga, mätbara, mål inom viltförvaltningen.
Andra saker som nämndes i gruppdiskussionen som problem, dock utan att hamna på den sammanfattande topplistan, var klimatförändringarna, lagar och regler kring viltförvaltning och arrendepriserna.
Bertil Lundvik