En sameby i Norrbotten söker skyddsjakt på en sändarförsedd björnhona. Bakom ansökan står en företrädare för samebyn som vid Luleå tingsrätt dömdes för jakthäleri i höstas. Foto: Johnny Olsson

Söker skyddsjakt på sändarförsedd björn

En sameby ansöker om skyddsjakt på en sändarförsedd björnhona och hennes ungar.
I ansökan är idet utmärkt på en karta. Uppgifterna om i vilket område björnen befann sig kom från björnforskare som hänvisar till ett muntligt avtal.
Björnhonan har ingått i ett forskningsprojekt. En företrädare för samebyn, som varit delaktig i forskningsprojektet, dömdes i höstas för jakthäleri efter att polisen funnit skallen av en annan björn som använts i forskningssammanhang i en fryscontainer på mannens gård.

En sameby i Norrbotten har ansökt om skyddsjakt på en björnhona och hennes ungar, som i ansökan uppges vara tre till antalet och två år gamla.
Även förra året skickade samebyn in en ansökan om att få avliva björnen.
Björnhonan, som kallas för ”Tjirsa” har ingått i forskningsprojektet ”Kalvning i hägn och områdesriktad jakt på björn som åtgärder för att minska björnars predation på ren”. Det forskningsprojektet har avslutats och en rapport presenterades i november 2017.
Björnen har även använts i andra forskningssammanhang: Skandinaviska björnprojektet har forskat kring hur björnen mår när den jagas och om det finns skillnader om den jagas av ställande eller drivande hundar. Björnhonan hade därför inopererade sensorer som mäter kroppstemperatur och hjärtfrekvens. De sattes in i maj 2014.
Hjärtfrekvensloggaren togs ut i samband med sövning i maj 2017, medan temperaturloggaren inte hittades vid det tillfället.

 

Drog tillbaka ansökan

I ansökan om skyddsjakt förra året står datumet 11 maj 2017 angivet och sedan namnet på företrädaren för samebyn.
I ansökan skriver han:
”Eftersom hon ingått i forskningsprojektet som en viktig björn har hon varit fredad från skyddsjakt men nu är forskningsprojekten avslutade. Samebyn har varit i kontakt med Ole-Gunnar Stöen, Skandinaviska björnprojektet, och dom skall söva henne och ta bort GPS sändare samt avlägsna de instrument som är inopererade i buken och under skinnet på henne. I samband med detta vill samebyn avliva henne efter sövningen.”
Men samebyn drog tillbaka ansökan, enligt Anna Danell, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen. Motiveringen var att forskningen visat att björnhonor med årsungar inte dödar särskilt många renkalvar. Däremot dödar honor med fjolårsungar många renkalvar.

En nyvaken björn kan slå många renar, främst kalvar, uppger samebyn och björnforskningen. Foto: Kjell-Erik Moseid

Så här står det i den ansökan som nu skickats in och som är daterad 22 april 2018:
”…samebyn gick på björnforskarresultaten att björnhona med årsungar gör liten/ingen skada på renkalvar. Nu 2018 har hon äldre ungar som skall läras att jaga och björnfamiljen är stor och behöver äta många renkalvar/dygn, då är hon den värsta renkalvspredator som finns också enligt björnforskningen och samebyn.”
Vidare skriver samebyn till länsstyrelsen:
”Ett snabbt och positivt beslut för skyddsjakten förväntas i detta speciella fall och att skyddsjakten sker från helikopter samt att ungarna avlivas först därefter honan. Detta sker så fort som möjligt efter att björnarna lämnat ideplatsen.”

Foto: Johnny Olsson

Till ansökan bifogas en karta över det aktuella området, där idet är utmärkt i form av en inringad punkt. Diametern på inringningen är cirka 700 meter. Punkten i ringen är placerad mitt i cirkeln. Enligt företrädaren för samebyn finns nu tecken på att björnhonan lämnat idet.
I fjolårets ansökan om skyddsjakt angav samebyn koordinaterna för idet som björnhonan då använde: ”Sändarbjörnen ligger för närvarande i ide med koordinat: xnnnnnnn ynnnnnnn”.
(Svensk Jakt har i ovanstående citat bytt ut siffrorna mot ”n”, reds. anm.)

 

Dömd för jakthäleri

Svensk Jakt har varit i kontakt med samebyns företrädare, som skrev såväl fjolårets som den nu inkomna skyddsjaktsansökan. Det är samma person som i november av Luleå tingsrätt dömdes till samhällstjänst för jakthäleri i den så kallade jakthärvan i Norrbotten, som Svensk Jakt har rapporterat utförligt om tidigare (läs mer här).
Mannen har överklagat domen. Även åklagaren har överklagat domarna, och den 28 maj inleds förhandlingarna i Hovrätten för övre Norrland.
– Björnhonan har varit med i forskningsprojektet sedan 17 maj 2010 då hon märktes. Fram till sista juni det året tog hon 17 renkalvar. 2012 tog hon 35 renkalvar. Hon är en renkalvpredator av stora mått och nu ligger hon mitt i kalvningslandet. Det är förödande och nu har hon tre ungar med sig som ska äta och läras upp att jaga. Det finns inga alternativ. Att skrämma henne hjälper inte, hon kommer tillbaka till där maten finns, säger företrädaren för samebyn.
Har hon lämnat idet?
– Hon har rört på sig. Hon är nog utanför idet för vi har fått positioner på henne. Tidigare hade vi inte några positioner. Sista position var 24 oktober då hon gick och la sig i idet.
Hon har på sig sändare ännu?
– Ja, hon har på sig sändare.
Han fortsätter:
– Om vi nu får skyddsjakt på björnen så får länsstyrelsen beställa positionen av björnforskningen.
Men ni hade en position säger du?
– Jag har inte fått någon position nu.
Men du sade tidigare att ni hade fått positioner på henne?
– Den hade rört på sig. Jag har inte exakt position. Men jag vet att den hade rört på sig i samma område.
Hur visste du det?
– Jag pratade med Ole-Gunnar Stöen och då sa han att vi fått en position på den, att den fungerar sändaren, men jag får aldrig någon exakt position på exakt var den är.
Vi ringer upp mannen igen och frågar vad han menar med att ”…vi fått positioner på henne.”
– Idepositionen har vi men ingen annan position. Vid något tillfälle för ett par veckor sedan pratade jag med han (Ole-Gunnar Stöen, reds. anm.) och då blev det tal om ”Tjirsa” som har idet mitt i renarna och då ville man veta om den sänt någon ny position och då sa han att den gjort det. Antingen är den ute och går eller så har den vänt sig i idet. Om den inte var i idet och den kanske befann sig två mil bort så hade det inte varit ok att skicka in en skyddsjaktsansökan. Jag frågade om han fått någon ny position och då sa han att den sänt en ny position men det lämnar han inte ut åt mig. Då tog jag för givet att det är positionen i idet, att den är ute eller rört på sig. Jag har inga ambitioner att åka dit och skjuta den illegalt om det är det du funderar över, säger han.

 

Företrädaren för samebyn är starkt kritisk till rovdjurspolitiken och menar att den arealbaserade ersättningen inte på långa vägar täcker det bortfall på renkalv som björnen orsakar på våren. Foto: Kenneth Johansson

Mannen är starkt kritisk till rovdjurspolitiken och menar att den arealbaserade ersättningen inte på långa vägar täcker det bortfall på renkalv som björnen orsakar på våren.
– Nuvarande ersättningssystem som betalas ut för renar dödade av björnar ligger för vissa samebyar på 25–30 gånger under verkliga skadebilden. Det sker under cirka 30 dagar i maj månad då renkalvarna föds. Skyddsjakter som beviljas sker många gånger i områden där det inte plockats någon spillning vid inventering, likaledes skjuts det inga björnar i dessa områden under licensjakt men bevisligen finns det björnar där som dödar och äter renkalv, uppger mannen.
Han dömdes alltså i tingsrätten i november till samhällstjänst för jakthäleri.
Tingsrätten menade i domen att mannen borde ha haft anledning att anta att björnen, som kallades ”Kanti” då den användes i ett forskningsprojekt, dödats genom jaktbrott. När han hittade skallen och tog den med sig har han enligt tingsrätten ”tagit olovlig befattning med vilt som dödats genom jaktbrott.”

 

I kamp med annan björn?

Mannens advokat, Lisa Länta, har påpekat att Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, inte hade hittat några tecken på trauma efter skott eller några metallfragment. Lisa Länta menade i stället, i rättegången vid Luleå tingsrätt, att det fanns tecken som tyder på att björnen har dött av en kamp med en annan björn.

Lisa Länta, advokat.

I samband med polisutredningen av den stora jakthärvan hördes andra personer som varit knutna till forskningsprojektet för att få kunskap om vilken del av arbetet som den misstänkte mannen varit delaktig i. Några av polisens frågor handlade om vilka personer som hade tillgång till bland annat sändardata, alltså information om var björnarna befann sig.
Mannen säger i dag till Svensk Jakt att han inte ser något problem med att han fått reda på björnens ideposition.
– De här forskningsbjörnarna har ju varit fridlysta av samebyn, säger mannen.
Länsstyrelsen har ännu inte tagit något beslut om ansökan om skyddsjakt på forskningsbjörnen ”Tjirsa” ska beviljas.
Jens Frank, forskare vid institutionen för ekologi, Viltskadecenter, Sveriges lantbruksuniversitet, var med och tog fram studien om hur renkalvar kan skyddas från björn. Jens Frank säger till Svensk Jakt att eftersom den studie han var involverad i nu är avslutad, så vet han inte om björnhonan har kvar sin sändare.

 

Märkt björnen tillsammans

I ett mejl till Svensk Jakt skriver Jens Frank:
”Jag genomförde ren-björnstudien i samarbete med Skandinaviska björnforskningsprojektet och vi har således köpt in sändaren och märkt björnen tillsammans. Det är Skandinaviska björnforskningsprojektet som har tillstånd att märka björnar och de hanterar också de data som skickas från sändarna. För att använda forskningsmedel effektivt och för att minimera påverkan på djuren så är det praxis i alla projekt att använda data från redan märkta djur i flera olika studier. Skandinaviska björnprojektet har således använt flera av sändarbjörnarna till att samla andra data under och efter renstudien. Efter det att rendelen avslutades förra året så har jag av naturliga skäl inte följt hur de märkta björnarna har rört sig eller vilka sändare som fungerar eller har trillat av. Efter det att rendelen avslutades så har Skandinaviska björnprojektet enligt vår överenskommelse full rätt att använda sändaren som det passar dem i sina studier. Om det faktiskt är Skandinaviska björnforskningsprojektet som äger sändaren är mer tveksamt. Rent formellt äger vi sannolikt sändaren gemensamt.”
Björnforskaren Ole-Gunnar Stöen, vid Skandinaviska björnprojektet, säger att sändaren på forskningsbjörnen ”Tjirsa” faller av automatiskt, men att sändaren fortfarande är kvar på björnhonan.

– Det som sitter på henne nu är en gps med så kallad ”drop off”, som faller av automatiskt nu i juni. Det är inte planerat någon sövning av henne.

Vem har tillgång till den information som sänds från björnens gps?
– Det är bara vi i björnprojektet, säger Ole-Gunnar Stöen.
På frågan hur företrädaren för samebyn har fått tillgång till koordinaterna för björnhonans ide, svarar han:
– Det har han fått av mig. Vi har ett avtal med samebyn, eftersom den varit del av samarbetsprojektet, men det är avslutat. Men det vore onaturligt om han inte får veta var björnen låg i ide.
Varför behöver han den informationen?
– Det är avtalet som vi har med samebyn om att de ska ha information om var björnarna är.

Ole-Gunnar Stöen

Varför ska de ha det om projektet är avslutat?
– Han har fått en grov position på björnen och har inte tillgång till information om var björnen är nu.
Varför behöver han information om var björnen har sitt ide? Vad ska informationen användas till?
– Det är för att vi haft ett avtal om de här märkta björnarna. Vi hade ju samarbete fram till november 2017 då rapporten redovisades. Avtalet gällde då björnen gick i ide och var märkt och då är det naturligt han fick veta var idet var eftersom projektet var levande då. Björnhonan gick i ide i oktober 2017. Det var då naturligt att samebyn fick information om björnarna. Den tillit vi haft med samebyn beror på ett bra samarbete med samebyn, säger Ole-Gunnar Stöen.
Du ser inga betänkligheter med att ge ut information om var idet ligger till en person som är misstänkt för jakthäleri?
– Jag förhåller mig till avtalet vi haft med samebyn. Det är inte jag som bestämmer om han ska ha informationen eller inte, det är avtalet som vi haft med samebyn som bestämmer om samebyn ska ha informationen eller inte. Så länge de var med i projektet skulle de ha tillgång till björnens positioner och det är det vi har att förhålla oss till, säger Ole-Gunnar Stöen.
Han påpekar att företrädaren för samebyn inte fått några koordinater på ”Tjirsa” under 2018.
Vad har han fått för information av er?
– Att den är ute eller att den rört på sig i idet. Inget annat, säger Ole-Gunnar Stöen.
– Han visste 2017 var den låg i idet och när jag pratade med honom sa jag att den ligger i idet och börjat röra på sig. Mer får han inte veta. Han är inte med i björnprojektet, det har varit ett samarbete mellan Skandinaviska björnprojektet, samebyn och SLU. Där har det varit tydligt att samebyn haft sina representanter som varit involverade i projektet och fått tillgång till data som alla andra i projektet. Nu har vi inget avtal längre och därför är vi restriktiva med vad vi lämnar för information. Han har inte fått någon koordinat 2018 eller fått veta hur långt den är från ideplatsen eller i vilken riktning den gått, säger Ole-Gunnar Stöen.
När ringde han dig och vad ville han veta?
– Jag vet inte riktigt när han ringde. Han ville veta och om vi hade kontakt med björnen. Jag sa att vi hade kontakt och att vi fått position på den. Men han har inte fått någon position från oss, säger Ole-Gunnar Stöen, som påpekar att det kunde ha varit han som ringt upp företrädaren för samebyn i ett annat ärende, och det var för cirka två veckor sedan de hade kontakt.
Ole-Gunnar Stöen menar att det inte är så konstigt att företrädaren för samebyn vill söka kontakt och få veta om björnen är kvar i idet innan han ska skicka in ansökan om skyddsjakt.
Vi vill veta om han fått några positioner av er?
– Han har ingen tillgång till positionerna, säger Ole-Gunnar Stöen.
Han berättar att en förutsättning för ett samarbete med samebyn var att den skulle ha tillgång till samma data som forskarna.
– Orsaken till detta är att studien skulle ske i samarbete med personal från samebyn som deltog i fältarbetena. Detta blev avtalat i möten mellan samarbetsparterna då projektet drog igång 2009, berättar Ole-Gunnar Stöen.
Vad gäller eventuella skriftliga avtal hänvisar han till Jens Frank.
Enligt Ole-Gunnar Stöen var det tre personer ur samebyn som hade tillgång till gps-positioner varav den ena bara hade det mellan 2010-2012 medan de andra två hade det fram till augusti 2017.
Vi kontaktar Jens Frank med förfrågan om att få ta del av de avtal som fanns mellan forskningsprojekten och samebyn.
Vi får ut ett skriftligt avtal som endast reglerar det ekonomiska, bland annat ersättning för transporter.
På frågan om det finns avtal som reglerar tillgång på sändardata svarar Jens Frank i ett mejl:
”Det var en muntlig överenskommelse.”

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev