Nu har Jägareförbundets valberedning föreslagit att Skogsstyrelsens förre generaldirektör Monika Stridsman väljs in i förbundsstyrelsen.
Stridsman är inte bara en duktig och hängiven jägare. Hon har en närmast unik erfarenhet från både naturvårdsverk, miljörörelse och skogsnäring.
Det låter som en extremt bra bakgrund för ett styrelsearbete. Men snabbt ska jägarsekten kritisera både valberedning och Stridsman, för beslut hon tidigare fattat. Beslut som för mig verkar rimliga och kanske rent av ökat acceptansen för jägarkåren.
Av någon obegriplig anledning ska till och med den andra jägarorganisationen kommentera vår valberednings förslag. De skriver glatt att ”på sociala medier möts Stridsmans kandidatur av kraftig kritik”.
Utmärkt förslag
Jag tycker tvärtom. Valberedningens förslag är alldeles utmärkt. Vi behöver jägarföreträdare med bred erfarenhet från omvärldens alla spelplaner. Det är där jaktens framtid avgörs.
Vi får nämligen aldrig glömma av vi är bara 300.000 svenska jägare. Vad vi anser och tycker inom vår ”kår”, delas i allt mindre omfattning av en allt mer urban befolkning.
Vi vrider på fakta
Vi jägare vrider och vänder på fakta så att de ska passa oss. Ett bra exempel är det här med allmänhetens acceptans för jakt. För som man frågar får man svar.
När vi jägare frågar allmänheten om man accepterar jakt, svarar 87 procent av befolkningen ja. Men om frågan illvilligt istället hade formulerats negativt – om det är OK att döda djur som hobby? Ja, då är acceptansen för jakten nere på under tio procent.
Just därför måste vi ha folk i vår styrelse med bred erfarenhet från omvärldens alla spelplaner.
Leif Öster
Avesta