Svenska Jägareförbundets samtliga länsordföranden har undertecknat debattartikeln Stötande att blunda för fakta om älgen på Svenskjakt.se och i senaste Svensk Jakt. Artikeln är skriven som ett svar ”till vissa debattörer från skogsbolagen”.

Dessa debattörer menar man inte har något som helst faktastöd men ändå, på ett blint och elakt sätt, ger sig på den försvarslösa älgen.

Vilka skribenterna är som ordförandenas inlägg riktas till framgår inte, men då vi skrivit en debattartikel i ämnet antar vi att rallarsvingen är riktad åt vårt håll.

Mest om bakfoten

Länsordförandena har dock fått det mesta om bakfoten, särskilt det där med fakta. I stället för att svara på våra väl underbyggda siffror ägnar man sig åt att hävda att medlemmarna inte litar på inventeringsmetoden Äbin, hur felaktigt betesskador mäts och grumligt försöka skylla situationen enkom på skogsbruksmetoderna, vad de nu menar med det.

Marginell minskning

Sverige har fortfarande världens tätaste älgstam. Detta konstaterar Skogforsk i en jämförelse med andra regioner och länder från 2022. Betesdjuren har en mycket stor inverkan på sina födoväxter och älgens föda består till stor del av tall, mestadels på vintern.

Trots att älgstammen minskat något under senare tid har inte viltskadorna på tallungskogen minskat mer än marginellt. Att det är älgen som är den stora skadegöraren har påvisats med dna-analyser på skadade tallar.

Övriga hjortdjur

Skogen är ett ekosystem där allt levande påverkar varandra och ibland konkurrerar om födan. På många håll har rådjurs-, dov- och kronviltstammarna ökat avsevärt.

Därigenom konkurrerar de med älgen genom att äta av älgens övriga föda såsom bärris, ek-, asp- och rönnkvistar med mera. Älgen blir då ofta hänvisad till att äta övervägande tallungskog, med stora skador som följd.

Förlorad kvalitet

Den största skadan utgörs av tillväxtförluster, men även av förlorad virkeskvalitet.

Ett i ungdomen skadat tallbestånd kommer att under hela omloppstiden växa sämre än ett oskadat dito, det växer aldrig ifatt. Tillväxtförlusterna leder till att träden inte tar upp den mängd koldioxid de skulle gjort om de vore oskadade.

12 miljoner ton

Skogsbruket, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har fastslagit en maximalt tolerabel nivå av viltskador på som mest fem procent årlig skada på normala boniteter och två procent på sämre. Idag är skadenivån elva procent i hela landet, med stora lokala variationer.

Den minskade tillväxten utöver den tolerabla nivån motsvarar ett årligen återkommande minskat koldioxidupptag om nära 12 miljoner ton koldioxid. Motsvarande 23 procent av dagens svenska utsläpp av fossilt koldioxid. Detta enligt undersökningen Viltbetesskador i Sverige av Göran Örlander och Johan Frisk.

Motsvarar klimatmål

Denna siffra – 12 miljoner ton koldioxid – råkar i stort motsvara vad Sverige åtagit sig för att klara EU:s klimatmål för år 2030, som innebär en sänkning av utsläppen av växthusgaser med 55 procent räknat från 1990 till 2030.

Naturvårdsverket skriver i ett pressmeddelande 13 april i år att Sveriges klimatmål till 2030 inte kommer att nås om en omfattande sänkning av reduktionsplikten på diesel och bensin genomförs.

Dör tidigt

Myndigheterna har tidigare försökt att få ordning på viltskadorna utan att lyckas. Styrmedel och sanktionsmöjligheter saknas i praktiken. Ansvarsfördelningen är oklar.

Älgarna och älgstammen mår heller inte bra. Reproduktionen minskar och kalvvikterna likaså. Älgkalvarna dör i tidig ålder på grund av foderbrist (fel foder) och klena moderdjur. Tallungskogen betas på sommaren.

Inget ansvar

Älgen är anpassad för ett kallt klimat och trivs inte i dagens allt varmare klimat. I stället för att minska älgstammen så att den minskande foderbasen räcker, vill Jägareförbundet öka stammen, vilket sannerligen inte kommer att minska svältproblemet.

Förbundet tar heller inte ansvar för den explosionsartade ökningen av övriga hjortdjur.

En halvering av älgstammen samt en kraftig decimering av övriga hjortdjur kommer att rätta till flera problem och vara till gagn för Sverige.

Mikael Kuylenstierna
Markägare, Landsjö, Kimstad

Jan Persson
Jägmästare, Häradsmarken AB