Unga jägare måste ta strid för jakten, för det som tidigare generationer jägare har kämpat fram. Annars kanske det inte finns någon anledning att skaffa en älghundsvalp i framtiden, skriver debattörerna. Foto: Mostphotos
Jägarkåren lider brist på jaktpolitiskt engagerade unga jägare. Det verkar som om den framväxande generationen tycks tro att dagens jaktliga regelverk som förra generationens jägare kämpade fram ska räcka i evinnerlig tid. Så är definitivt inte fallet och det är en farlig väg för all jaktutövningen i framtiden.
Under många år har landets jaktmotståndare engagerat sig politiskt, och i flera frågor lyckats begränsa vår jaktutövning. Listan kan göras lång, allt från stoppad jakt på morkulla till lyckosamma överklaganden i skyddsjaktsfrågor.
Senaste dråpslaget var blyhagelförbudet, som definitivt är en framgång för jaktmotståndarna.
Vår miljöminister konstaterade att frågan var så nischad att utfallet saknade betydelse. Det är precis så okunniga politiker ser på landets jägare.
En utredning pågår för tillfället, där resultatet kan innebära att landets jägare och fiskare förlorar möjligheten att jaga i fjällen på statens marker ovan odlingsgränsen.
Den jaktformen kämpade jaktpolitiskt engagerade jägare till sig i början av 1990-talet.
Var finns dagens fjälljägare som ska försvara våra rättigheter?
”Därför måste jägarna ta den striden, för att vi ska få behålla rimliga stammar av Europas främsta högvilt.”
Samtidigt som landets älgstam av olika anledningar befinner sig i fritt fall hör man aldrig ett ord från djurskyddsföreningar att de tänker ta strid för den numera snart rödlistade älgen.
Därför måste jägarna ta den striden, för att vi ska få behålla rimliga stammar av Europas främsta högvilt.
Samtidigt som jägarnas motståndare blir alltmer högljudda sprider Jägareförbundet uppfattningen att läget är under kontroll. Inget kan vara mer felaktigt. Stillastående tappar man alltid ledningen.
Samtidigt som älgen, Europas största högvilt, är på väg att rödlistas, har jägarna förlorat inflytandet över förvaltningen.
Den dag Björn Sprängare, dåvarande ordförande för Jägareförbundet, i samband med det så kallade handslaget överlät förvaltningen av landets älgstam till skogsbruket minskade jägarnas intresse för ideellt arbete i kretsarna.
Många av dagens jägare offrar en stor del av sin fritid på sina jakthundar och i hundklubbar med att diskutera om de olika älghundsrasernas fördelar och förtjänster gentemot andra raser.
Under tiden minskar älgstammen, kanske till sådana nivåer att det helt enkelt inte finns någon anledning att skaffa en valp för älgjakt i framtiden.
”Det är inte svårt att försvara den svenska jakten som bedrivs på ett sätt som är definitionen på ett miljövänligt och förnyelsebart användande av våra fantastiska viltstammar.”
I ett land där allt fler bor i städer och kunskapen om jakt, viltvård, rovdjursjakt, vapen och skytte är helt obefintlig, krävs det krafter för att sprida dessa kunskaper och rädda den svenska jakten.
Det är inte svårt att försvara den svenska jakten som bedrivs på ett sätt som är definitionen på ett miljövänligt och förnyelsebart användande av våra fantastiska viltstammar.
Återvänd till jaktvårdskretsarna, ta strid för jakten, informera lokala politiker, kalla till stormöten och visa att landets närmare 400.000 jägare som tillsammans med familjer, vänner och stödjande arbetskamrater omfattar mer är var femte medborgare, är en röst att räkna med.
Visa att vi inte är en nischad företeelse och att vi menar allvar med vår passion!
Kjell Brännström
Roger C Åström
Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
