När det senaste resultatet av Skogsstyrelsens Äbininventering presenterades reagerade skogsförvaltarna på AB Karl Hedin. I deras egna återkommande inventeringar av hur planteringar gått och ungskogar utvecklats var andelen viltbetade träd inte alls lika omfattande som Skogsstyrelsen gjorde gällande.

– Vi har länge varit skeptiska till om Äbin verkligen ger en korrekt bild av hur det ser ut i ungskogarna. För vår del är det uppenbart att det inte stämmer när man rapporterar upp mot 20 procent färska betesskador på tallen. Vi inventerar våra föryngringar löpande och känner inte igen oss i Skogsstyrelsens beskrivning, säger Björn Örtenblad som är skogsförvaltare på AB Karl Hedin.

– Jag har även kontakt med kollegor i andra bolag som är tveksamma till resultatet, tillägger han.

Mindre skador

För att undersöka saken närmare genomfördes företaget ett projekt som sannolikt inte gjorts tidigare i landet. Efter att ha begärt ut och fått koordinaterna för Skogsstyrelsens provytor, besöktes ytorna och inventerades på nytt.

Ny forskning: Skogsskadorna är inte bara älgens fel

Dessa återfinns i den norra delen av det stora område i Västmanland som brann 2014, där företaget äger 1.650 hektar, och där den totala arealen för provytorna uppgår till cirka ett halvt hektar.

– Resultatet är anmärkningsvärt. När Skogsstyrelsen gjorde den förra Äbininventeringen redovisades 8 procent färska betesskador på tall. I årets inventering hade det stigit till 11 procent färska skador. Vi har kommit fram till 6 procent skador totalt, det vill säga inte bara färska skador utan sådana som har uppstått under kanske fem–sex år, säger Björn Örtenblad.

– Räknar vi med samtliga barrträd hamnar det på 4,5–5 procent skador under en flerårsperiod. Det är alltså inget problem med viltbete i det här området. Äbin stämmer inte.

Små områden

Björn Örtenblad pekar på flera problem med Äbin. Ett är den grundläggande metodiken där mycket små områden inventeras.

– Provytorna läggs med ett visst avstånd från varandra, och har en bestämd areal. När endast 0,02 procent av den produktiva arealen inventeras blir osäkerheten stor bara av den anledningen. Vidare ser man inte till helheten, vad det växer för träd i övrigt på marken, utan man räknar endast andel skadade tallar. Hamnar man då i ett granbestånd eller i en blandskog där det bara finns en tall och den är betad blir skadebilden 100 procent i den provytan, säger Björn Örtenblad.

Ett större problem

Han menar också att Äbin ger en felaktig bild av betesskadorna när man inte räknar med alla plantor i provytorna.

– Man inventerar endast de plantor som är över medelhöjden som uppmäts i provytan. Då kan det vara två plantor av tio som undersöks. Om en av tio är betad blir skadorna 50 procent, medan det egentligen är tio procent skador i den aktuella rutan, säger Björn Örtenblad.

Delade meningar om hur skogsskador ska minska

I företagets egen inventering har man kommit fram till att svampsjukdomen knäckesjuka är ett mycket större problem för tallungskogen än viltbete. En förklaring till de skilda resultaten kan vara att det är svårt att skilja en älgbetad tall från en som drabbats av knäckesjuka, där toppskottet är borta.

– Det är troligt att inventerarna misstagit knäckesjuka för viltbete. Det kan vara mycket svårt att bestämma vad som orsakat skadan på en tallplanta, och man måste vara ytterst noggrann, säger Björn Örtenblad.

Mer granskning

Med utgångspunkt från den egna inventeringen som jämförts med Äbinresultatet gör AB Karl Hedin ett antal reflektioner. Några av dessa är:

• När man pratar stamantal och procent bör samtliga stammar räknas.

• Den totala skadebilden för samtliga år är mer intressant än årliga skador.

• Det som egentligen är av intresse är andel obetade plantor, vilka bör redovisas samtidigt.

Man frågar också om Äbinmetoden är utformad efter trädslagsrena tallungskogar, och inte tar hänsyn till hur det ser ut i en blandskog. Bör Äbinmetoden granskas mer och kanske omarbetas?

En annan oro

Slutsatserna som dras i rapporten som överlämnats till Skogsstyrelsen är att Äbin inte speglar verkligheten, och att den i varje fall i det område som undersökts inte stämmer.

Istället är den oro man känner i dagsläget inför framtida beståndsutveckling, påverkan av knäckesjuka och om röjningar inte utförs i rätt tid.

– Jag vill betona att det här är resultatet av våra egna undersökningar. Vi säger inte att det inte förekommer älgskador någonstans. Faran är heller inte över, för viltbetet kan ju öka i de skogar som vi nu inventerat, säger Björn Örtenblad.