Man tar sig för pannan när man läser en del åsikter, som att vargen inte hör hemma i den svenska faunan och att vargens närvaro innebär risk för förtida död (inte för att man träffar på den utan tydligen bara för att den finns).

Det verkar vara så att en del anser att det enda djur som har jakträtt är människan.

Vargtäta områden

Det fanns en utmärkt artikel om vargtillgången i Europa, i gångna söndagens DN som Svensk Jakt borde publicera. Spanien, till exempel, ligger långt ned på listan med 3.000 vargar. Sverige ligger nära botten med drygt 300 vargar. I många länder finns betydligt fler.

I DN intervjuas jägare i verkligt vargtäta områden och hör här deras åsikter. De får ingen ersättning för vargrivna får och förväntar sig heller ingen eftersom det ingår i det eviga kretsloppet, och de räknar med att få hundar vargrivna och säger i artikeln, ibland kommer hunden hem, ibland inte.

Känner vördnad

Varghat i dessa länder? Inte alls. Hör här: ”Jag känner vördnad för den intelligenta vargen. Vi är båda jägare och han är en bättre jägare än jag.”

När får vi läsa sådant i Svensk Jakt?

Jag är jägare men också naturvän och vägrar tro att majoriteten av svenska jägare hatar varg. Vi borde känna vördnad för de fyra stora rovdjuren som har lika stor rätt – snarare större – att finnas i den svenska naturen som vi har.

Malte Brännström
Luleå