
Mångfald i skogen borde också föregås av mångfald och folkvälde i styrande församlingar, vilket skribenten inte anser är fallet idag. Foto: Lars-Henrik Andersson
Det hjälper inte djur- och växtlivet om enstaka markägare ambitiöst ser till att hålla kantzoner vid de öppna markerna och i skogsmarker där djuren kan föda och livnära sina avkommor, om inte också grannmarkernas ägare vidtar liknande åtgärder.
Enfald har fått ersätta biologisk mångfald. Riktiga skogar har via kalhyggen ombildats till mer eller mindre sterila plantager. Kloka djur etablerar sig inte i sådana.
Skogliga åtgärder har fördrivit hackspettar och spillkråkor. Alla förfasas över granbarkborrarnas frammarsch, men inte över bristen på de arter för vilka granbarkborrar är föda.
Fel sort
Allt för höga löner och arvoden har bidragit till att fel sorts människor, av pekuniära skäl, sökt sig till politiska uppdrag.
Begreppet ”statsman” finns bara i uppslagsböcker och på nätet. Makt vill man utöva, pengar vill man ha, men ansvar tycks ingen längre vilja ta.
Att avgå i lämplig tid och låta efterträdarna skylla på tidigare makthavare har blivit regel.
Yttersta målet tycks vara att sitta kvar så länge att optimal pensionsnivå uppnås.
Nominerade makthavare
Kom bara inte och säg att våra makthavare är folkvalda!
De är nominerade av politiker vid partistämmor och kan numera inte strykas från röstsedlarna av väljare som inte önskar ha dem som sina företrädare.
Hela det politiska livet och statsapparaten måste reformeras, annars får vi inga ändringar. Inte ens i vargfrågan.
Per Sjöswärd
Rimforsa