I debattartiklar och insändare betonar ni vargförespråkare att man inte ska vara rädd för vargar. Vi djurägare som bor i vargområden är inte rädda, men vi är oroliga.

I vår familj åker vi morgon och kväll till fårhagen och kollar att allt är lugnt. På promenaderna undviker vi att släppa våra hundar.

Kanske dumt och onödigt, men det dämpar vår oro.

Sluta låsa dörren

Hur ska vi få er vargförespråkare att förstå hur vi mår? Kanske det finns ett sätt.

Jag föreslår att ni slutar låsa dörren när ni går hemifrån. Ni kan sedan gå och fundera över om ni har besök hemma och om era ägodelar finns kvar. Känna ovissheten när ni kommer hem och öppnar dörren.

Det kanske underlättar förståelsen för hur vi som har vargar inpå knutarna känner.

Oro är inget man bestämmer över utan något som bara infinner sig, och som är ack så svårt att skaka av sig.

Curt Arsander