Krönika: Hyckleri, ditt namn är Birdlife

”Svaghet, ditt namn är kvinna!” utbrister Hamlet i William Shakespeares berömda tragedi.
Efter granskningen av hur Sveriges största ornitologiska förening förhåller sig till skyddsjakt på gråtrut säger jag: Hyckleri, ditt namn är Birdlife.

I tre artiklar (som finns att ta del av här, här och här) har Svensk Jakts reporter Lars-Henrik Andersson granskat hur Birdlife Sverige (som fram till 2014 hette Sveriges ornitologiska förening, SOF) agerar och förhåller sig till fenomenet selektiv jakt och skyddsjakt på gråtrut.

Bakgrunden är förhållandevis enkel: gråtruten är en predator som kan gå hårt åt de relativt få skräntärnekolonier som finns på svenskt territorium. Den totala populationen av skräntärna uppgår i Sverige till cirka 550 par. Det framgår av den ansökan om selektiv jakt på gråtrut som Birdlife Sverige lämnade in till länsstyrelsen i Södermanland för ett par år sedan. I just Södermanland uppgavs det finnas blott cirka 35 par.

 

Inga konstigheter så långt.

Jakt – oavsett om den bedrivs under allmän jakttid eller som skyddsjakt – på vissa predatorer är en nödvändighet för att bibehålla balanser i ekosystemen. För att främja mångfalden i naturen.

Det vet alla jägare.

Vi jagar räv, mink, mård, kråk- och måsfåglar – ja, alla möjliga sorters predatorer som en del av viltvården. En viltvård som syftar till att minska predationstrycket på andra arter.

Men när Birdlife Sverige, som under det senaste årtiondet visat prov på allt starkare jaktfientliga tendenser, själva ägnar sig åt fågeljakt – då höjer åtminstone jag lite på ögonbrynen.

 

Man säger en sak, och gör en annan.

I mina ögon är det inga som helst konstigheter att, när det är nödvändigt, plocka ägg från gråtrutbon. Om det kan hjälpa skräntärnan så – kör på, jättebra.

Den märkliga kontrasten uppstår när man lägger detta faktum bredvid Birdlife Sveriges frenetiskt antijaktliga hållning.

I det jakttidsförslag som Birdlife lämnade i våras framgår att man vill förbjuda jakt på kråka, skata, orre och tjäder.

 

Den i de flestas ögon nödvändiga skyddsjakten på skarv överklagas närmast regelmässigt av föreningen, eftersom jakten – enligt Birdlife Sverige – ”hotar andra arter”.

2016 överklagade Birdlife till och med skyddsjakt på varg(!)

 

Det är uppenbart att det finns olika falanger inom Birdlife Sverige. Den som i nuläget tycks dominera har en starkt antijaktlig agenda. Vilket märks ganska tydligt i den offentliga debatten och, inte minst, i de skrivelser, inlagor, remissvar och annat som avlossas från Birdlife.

Men föreningen har också medlemmar som förstår det i mitt tycke självklara i att jakt ibland är en helt nödvändig del av viltförvaltningen.

 

Jag är säker på att den i nuläget dominerande jaktfientliga linjen är en återvändsgränd för ornitologerna. De har mycket att bidra med för att bibehålla och öka mångfalden i Sveriges natur. Men då måste man också erkänna att jakt ibland är en nödvändighet.

I annat fall kommer benämningen att bestå: Hyckleri, ditt namn är Birdlife.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.