Veterinär Jonas Malmsten svarar:

”I Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt efter älg och kronhjort (NFS2011:7) står i 37:e paragraf­en följande text:
”Fällavgift behöver inte betalas om länsstyrelsen genom beslut fastslagit att älgen var otjänlig som människoföda. Med älg som är otjänlig som människoföda avses älg som av veterinär eller efter beslut av polisman eller efter intyg av person utsedd av läns­styrelsen helt eller delvis kasserats som människoföda. Otjänligheten får inte ha förorsakats genom påskjutning eller felaktigt tillvaratagande. Inte heller får otjänligheten vara förorsakad av att eftersöks- eller anmälningsskyldigheten har fullgjorts på ett otillräckligt sätt.”

Utrymme för tolkningar

Paragrafen handlar inte om att få fälla en ny älg, utan att bli befriad från att betala fällavgift. Man behöver oftast inte betala fäll­avgift om älgen man fällt visar sig vara otjänlig om detta intygats av en veterinär, en polis, eller en av länsstyrelsen utsedd person.
Veterinärer har utbildning i sjukdomslära och är i grund­en bäst lämpade för att göra bedömning om en fälld älg är tjänlig eller otjänlig. Dock har inte alla veterinärer erfarenhet av besiktning av älg.
Paragrafen lämnar också utrymme för tolkning – i vanlig ordning – och den tolkas något olika av olika länsstyrelser i land­et. Älgen bör fällas i tron att den är frisk, och att man senare – till exempel vid ankomst till älgen, vid urtagning eller flåning – finner att den har en skada, sjukdom eller liknande som för­anleder misstanke om att man inte bör äta köttet.

Det kan vara ett större sår, en böld, sjukliga förändringar på inre organ (till exempel svulster och vita prickar). Detta scenario skiljer sig betydligt från att man fäller en älg som ser sjuk ut, eller uppträder onormalt. En sådan älg kan under vissa omständigheter fällas med stöd av Jaktförordningens paragraf 40c om avlivning av sjukt eller skadat vilt av djurskyddsskäl.

Hur har jägarna agerat?

De älgar som hamnar mellan dessa paragrafer är svåra att ­hantera. De fälls inte i tron om att de är friska, och inte heller för att de är så sjuka eller skadade så att de bör fällas av djurskyddsskäl. Beroende på hur man tolkar föreskrift­erna kan dessa ”mellan­älgar” falla under otjänlighets- och fällavgiftsparagrafen – eller inte.

De två sista meningarna i ­otjänlighets- och fällavgifts­paragrafen är viktiga. En älg som påskjutits på den egna marken, spårats upp, hittats och sedan ­blivit otjänlig på grund av att ­skottet sitter fel, eller att det gått lång tid tills den påträffats, faller rimligen inte ­under denna ­paragraf. Otjänligheten har inte med älgen att göra utan beror på jakten och jägarna. Det gäller även om köttet surnat och drabbats av mögel och bakterier vid hantering.

Älgkött som surnar är en vanlig orsak till att jägare vill har kött otjänligförklarat, men faller utanför paragrafen om befriande från fällavgift. Foto: Rickard Hellström

Köttet från en korrekt hanterad älg surnar aldrig. Det spelar ingen roll hur jägare vill vrida och vända på det. Dessa ”sur­älgar” är bland de vanligaste fallen som en veterinär eller förordnad person kallas ut för att under­söka, men faller inte in under ovanstående paragraf. Älgen kan möjligen förklaras otjänlig, men i och med att det är hanteringsrelaterat bör den inte bli befriad från fällavgift.

Köttet surnar

En älg som sprungit hela dagen, som fälls en varm dag, eller som läggs med öppnad bukhåla nedåt, surnar fortare. Exemplen är många, men det är aldrig älgens fel att köttet surnar.
En älg som påskjutits av annat jaktlag kan däremot passa in i paragrafen eftersom det inte är det ”fällande” lagets agerande som lett till att älgen blivit otjänlig. Paragrafens sista mening om eftersöks- och anmälningsskyldigheten förklarar att om man inte gjort ett bra eftersök, men sedan hittat älgen som på grund av tiden eller skottet blivit otjänlig, så kan man inte förvänta sig att bli befriad från fällavgift.

För att otjänligförklara en fälld älg krävs att kroppen och inre organ kan undersökas. Det behövs för att få en helhetsbild. Saknas delar av organen eller kroppen går det inte att göra en korrekt bedömning. Att enbart undersöka en slaktkropp eller styckat kött går inte.

Inget ideellt arbete

Besiktningsarbetet är inte ideellt. Det gäller både veterinärer, poliser och förordnade person­er. Således är ersättning enligt praxis lämplig, och denna tas för förordnade personer lämpligen fram i samråd med den egna länsstyrelsen, liksom lämpliga intyg, gärna i samråd med veterinärer och jägare. Intygen ska skickas till länsstyrelsen och ligger till grund för beslut om befriande från fällavgift.
Ansökan om en ny älg att fälla görs hos länsstyrelsen (för licensområden) eller genom älgskötselområdet (oftast styrelsen) eller viltvårds­området. Ett intyg om otjänlighet bör alltid ligga till grund för en sådan ansökan.

Jonas Malmsten

Legitimerad veterinär