Naturvårdsverket har haft i uppdrag av regeringen att lämna förslag om tre stora frågor inom rovdjurspolitiken ökat regional ansvar för rovdjursförvaltningen, stärkt genetisk status för varg, samt möjligheter till annan jakt än skyddsjakt på varg och järv.
Vi strävar efter ökad delaktighet för boende i rovdjurstrakter. Delaktighet är grunden för att skapa förtroende för rovdjurspolitiken Regionalt inflytande och lokal delaktighet kommer att öka med våra förslag och det ser vi som positivt för framtida förvaltning av rovdjuren, säger Maria Ågren, generaldirektör på Naturvårdsverket.
Länsstyrelserna har idag ett stort ansvar för rovdjuren. Naturvårdsverkets uppdrag var att öka beslutanderätten och samtidigt säkerställa att de nationella målen för rovdjursstammarna nås. Naturvårdsverket understryker att det krävs ökade resurser till länsstyrelserna för att klara delaktigheten. Det behövs tid för dialog med boende och djurägare.

Ansvar flyttas till länsstyrelserna
Regeringsuppdraget innebar att öka det regionala inflytandet, men inte att förändra grunden för rovdjurspolitiken, som vilar på nationell lagstiftning och internationella konventioner.
Vi föreslår att länsstyrelserna fattar de flesta besluten om skyddsjakt och förvaltningsjakt, istället för Naturvårdsverket. Till sin hjälp bör de ha ett rådgivande organ, viltförvaltningsråd, som ersätter dagens rovdjursgrupper och viltvårdsnämnder, säger Susanna Löfgren,
Termen förvaltningsjakt föreslås som benämning för den årliga tilldelningen av jakt efter björn och lodjur. Det innebär en tilldelning för ett län eller delar av ett län. Skyddsjakt gäller även varg och järv. En maximal kvot bör sättas för skyddsjakt för varg och järv, enligt Naturvårdsverket. Se vidare längre ned i pressmeddelandet om viss förvaltningsjakt på varg.

Starka stammar regionala beslut
Rovdjursstammarnas utveckling avgör vilka beslut som en länsstyrelse kan fatta, det kommer att variera över landet. Om det finns en reproducerande stam av arten i länet och miniminivåer uppnås kan länsstyrelsen fatta de flesta besluten. Om de villkoren inte är uppfyllda kan Naturvårdsverket enbart delegera skyddsjaktsbeslut till länet.
I praktiken kan det innebära att i ett län som Norrbotten kan länsstyrelsen fatta beslut om både björn- och lodjursjakt och skyddsjakt på järv. Där är stammarna så starka. För Värmlands del kan det handla om att besluta om skyddsjakt på varg, förklarar Ola Larsson, handläggare på Viltförvaltningsenheten.
Regeringen bör sätta miniminivåer för tre nya rovdjursförvaltningsområden föreslår Naturvårdsverket. Det är områden där det finns likartade förutsättningar för rovdjur Norra, Mellansvenska och Södra.
Det kommer att underlätta för länsstyrelserna att förvalta rovdjuren ur både ett regionalt och nationellt perspektiv, säger Susanna Löfgren.

Stärkt vargstam
Den svenska och norska vargpopulationen bygger på fyra individer som vandrat in från öster, de första 1983 och den senaste 2008. Det är en isolerad population på cirka 230 djur och inavel är ett stort och växande problem. Vargar kommer in i landet, men tar sig inte ner till Mellansverige där huvuddelen av stammen finns.
Naturvårdsverket bedömer att det behövs att 3-5 nya invandrade vargar reproducerar sig per femårsperiod (en varggeneration). De senaste fyra åren har minst 8 vargar kommit in i landet, men bara en har lyckats komma ner och reproducera sig.
Vi förespråkar naturlig invandring av varg och att insatser görs för att underlätta vandringen genom Sverige. Vi bedömer att det inte går att få acceptans för att flytta vargar från utlandet, ett sådant förslag skulle riskera att försämra förtroendet för rovdjurspolitiken, säger Susanna Löfgren.

Om jakt på varg och järv
Det finns ett visst utrymme för förvaltningsjakt på varg, utöver skyddsjakt, om stammen fortsätter att öka trots inaveln. Vargstammen bedömdes i fjol ha nått riksdagens etappmål, 20 föryngringar (kullar).
Tillväxten och lyckade invandringar avgör hur omfattande förvaltningsjakten kan bli. Det handlar inte om många djur per varglän. Invandrade vargar och deras avkomma måste undantas från förvaltningsjakt. Skyddsjakt på skadegörande individer måste prioriteras, säger Susanna Löfgren.
Däremot rekommenderar Naturvårdsverket inte förvaltningsjakt på järv och det av hänsyn till renskötseln. Det är viktigt att kunna ta bort de järvar som orsakar stora problem för rennäringen. Då är skyddsjakt i områden där järven orsakar stora problem en bättre lösning än förvaltningsjakt i andra trakter.