måndag 8 augusti

Publicerad 24 juli 2013 - 00:19

Debatt: I valet och kvalet om ny jakthund

Vargdödad gråhund. Foto: Olle Olsson

Min tyska jaktterrier har med ålderns rätt gått till de sälla jaktmarkerna. Mitt i sorgen efter en älskad jaktkamrat infinner sig tanken på att skaffa en ny, samtidigt kommer tvivlen. Kommer jag att kunna släppa en jakthund på mina jaktmarker utan att ha hjärtat i halsgropen?

Vi hade många bra år tillsammans på våra jaktmarker, det får man vara tacksam för. Han var en tysk jaktterrier av det rätta virket, skarp, uthållig och med en otrolig jaktlust.

Nu funderar jag på om jag ska skaffa en ny hund, en ny jaktkamrat. Men samtidigt infinner sig tvivlen. Kommer det att gå att jaga med lös hund på markerna?

Hur kommer det att bli med den pågående vargetableringen i Småland? När kommer de inplanterade Tivedenvargarna som fått valpar att sprida sig söderut? Kommer Naturvårdsverket över huvudet på berörda att plantera in fler vargar i någon av nationalparkerna? kommer fler hundar att attackeras i Småland?

Ska jag i stället inrikta mig på åteljakt efter vildsvin, eller ska jag helt enkelt lägga av?

 

Politiker bryr sig inte

Den traditionella jakten med löshund är förstörd i stora delar av Mellansverige, registreringssiffrorna för drivande och ställande hundar dyker. Ska vi nu också lägga till fler län till varglänen?

Om vargetablering tillåts i Sydsverige, kommer man att tillåta att trycket på dagens vargbälte minskar, genom att man skjuter bort t ex hälften av reviren? Annars är det fullständigt meningslöst att offra även de sydligare delarna av landet.

Politikerna verkar inte bryr sig om huruvida jag kan jaga med löshund eller inte. Det är trots allt en hobby i deras ögon, om än samhällsnyttig, vi får ju en klapp på huvudet ibland. Men de verkar inte heller bry sig särskilt mycket om renskötsel eller fårdrift, vilket är mer förvånande eftersom vi tydligen ska satsa på ”Matlandet Sverige”.

Vargstammen har passerat alla av olika utredningar föreslagna minimiantal, och ändå lyckas våra politiker inte bestämma hur många vi ska ha. Det är för mig fullständigt obegripligt, på gränsen till löjligt. Vad syftade då alla dessa utredningar till? Att tiden skulle gå?

 

Sprider osäkerhet

Vi vet inte hur det kommer att bli, vi vet bara vad den politiska majoriteten uttrycker. Det vet också Naturvårdsverket, men det verkar inte störa deras planering särskilt mycket.

Nu skapar man ytterligare osäkerhet genom att inte meddela referenstal för vargstammen, i stället vill man fortsätta att utreda världens mest utredda och dokumenterade vargstam. Vad är det mer man tror att man ska få reda på, eller vill man helt enkelt att tiden bara ska gå?

Det värsta tycker jag är ovissheten. Hur länge kommer riksdagsmajoriteten att låta tjänstemännen på Naturvårdsverket hållas? När tänker de se till att de gör som politikerna vill? När får vi ett beslut så att vi vet vad vi har att förhålla oss till? Eller var det som vanligt bara snack som vi hörde från Almedalen?

 

Tvivlar på svar

Naturvårdsverket verkar hur som helst göra som de tycker och tänker i frågan, oavsett vad den folkvalda majoriteten och folket i busken tycker.

Innan jag bestämmer mig för en ny hund får jag avvakta och se vad som händer i höst, med vargkommitténs socioekonomiska utredning, rovdjurspropositionen, förvaltningsplanen och referenstalet.

Jag tillåter mig dock tvivla på att jag får några svar under hösten och någon reglering av vargstammen under 2014 blir nog inte heller av. Oavsett riksdagsbeslut tror jag att Naturvårdsverkets handläggning av beslutad vargjakt i vanlig ordning ”klantas” bort i förvaltningsrätten.

Ni vet, den domstol som tyckte att man skulle söva och färgmärka de vargar som sedan skulle skjutas under jakten. Det låter som en skröna, men det är faktiskt sant!

 

I valet och kvalet

Jag står i valet och kvalet. Jag vet inte, ska jag satsa på en ny hund? Kommer den någonsin att få jaga i den omfattningen som behövs för att den ska få leva ett riktigt jakthundsliv? Kommer jag att komma hem med min nya jaktkamrat, söndersliten, i en plastsäck?

Att skaffa en ny hund som jag inte vågar släppa vore inte rätt mot hunden, men det bryr väl sig knappast tjänstemännen på Naturvårdsverket och politikerna om?

Eller tycker de att jag ska vara nöjd med att jag i alla fall fick ha en hund som fick jaga i den omfattning som är önskvärd för att den skulle få leva ett riktigt jakthundsliv?

Eller är det så att de helt enkelt ser vargen som viktigare än hunden, människans bästa vän?

Björn Isaksson
Bottnaryd

Delta i debatten!

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till: debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Skribent

Martin Källberg

martin.kallberg@svenskjakt.se

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver skapa ett konto och logga in först.
Tänk på att hålla god ton, inte byta ämne och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.
Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort.
Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Svenskjakt.se.

Visa kommentarer

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Här kan du annonsera vapen
Annonstorget med allt från hundar till jaktvapen
Skriv en debattartikel
Här förs debatten i Jägarsverige
Provläs Svensk Jakt digitalt
Bläddra i senaste numret
Vi testar – på riktigt!
Svensk Jakts tester kan du lita på
Gott från vilt
Tips på hur du lagar vilt på bästa sätt

Senaste från Annonstorget

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

Samtidigt på JaktPlay

Svensk Jakt på Instagram