Oväld.
Ordet används sällan nu för tiden, men dess innebörd – och vad det representerar – är mer aktuellt än någonsin.
Eller kanske snarare: Det borde vara det.

Under gårdagen rapporterade Svensk Jakt och flera andra medier om hur betalningslösningsjätten Klarna sagt upp avtalet med ett jaktföretag i Piteå, Fritid & Vildmark. Detta efter att en av företagets anställda twittrat om saken.

Konflikten mellan att bevara och samtidigt förvalta rovdjur blir tydlig i kvällens avsnitt av Uppdrag granskning, där SVT tar upp rovdjursfrågan ur en renskötares perspektiv. En skildring som kanske kan leda till en mer nyanserad bild av svensk rovdjursförvaltning med ökad förståelse för utsatta människors situation.

Imorgon går svenska folket till valurnorna för att i handling förmedla hur man önskar att Sverige ska styras under de kommande fyra åren. Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg funderar kring den gångna mandatperioden, valrörelsen och jaktfrågorna.

Svensk Jakt publicerar i dag flera artiklar där vi granskar skyddsjakten på björn i allmänhet – och skyddsjakten på björn i Norrbotten i synnerhet.   Artiklarna finns att ta del av här: • Rekord i skyddsjakt – staten eldade upp…

Texten har tidigare publicerats i Svensk Jakt nr 5/2018, under vinjetten Chefredaktören har ordet. Så här på Valborgsmässoafton publiceras den även på tidningens hemsida.

Sveriges Ornitologiska förening, eller Birdlife Sverige som fågelskådarna numera kallar sig, vill förbjuda jakten på tjäder i södra Sverige. Det är nog det mest meningslösa förslag den föreningen åstadkommit – och det vill inte säga lite.

Älgjakt med löshund har starka traditioner i vårt land, kanske framför allt i skogslandskapen. Men vem är älghunden till för egentligen? För laget, den enskilde passkytten som hoppas få fälla en älg undan gångstånd, eller hundföraren? I den bästa av världar för samtliga. Men så är tyvärr inte fallet i allt för många jaktlag.

Rådjuren lider och jägarna gör allt för att hålla dem vid liv.
Samtidigt arrangerar Naturskyddsföreningen SM i Fågelholk.

Att som publicist bli anklagad för att sprida hat är oerhört allvarligt. När det sker med lögner i en av landets ledande kvällstidningar är det inget annat är en grav förolämpning.

Diskbråcken hos tax har blivit färre, sägs det. Och det stämmer. Men antalet taxar har också blivit färre och för den rasvariant som är vanligast hos jägare, strävhårig normaltax, har diskbråcken inte minskat särskilt mycket, relativt sett.

I en artikel i Svenska Dagbladet är den juridiskt ansvarige för vapen hos polisen bekymrad över att vissa av Jägareförbundets samarbetspartners får tillgång till förbundets medlemsregister. Det är olyckligt att uppgifter om vapenägare sprids till utomstående, säger han. Ett ickeproblem, enligt min mening. För hur svårt är det att få kännedom om vapenägare, egentligen?

Är det någon som minns hur EU-kommissionens förslag till ett nytt vapendirektiv såg ut när det först läckte ut?

Vi har strax under 500 myndigheter i det här landet och många av dem hanterar jaktfrågor. Jag ska inte generalisera och dra alla myndighetstjänstemän över en kam, det vore oförskämt. Men jag tycker mig se att en del av dem drivs av egna agendor och bortser från våra folkvaldas fattade beslut.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet varnar fyra forskare i dag för farorna kring när vetenskap förnekas. Men när man försöker maskera opinionsbildning som ”forskning” i vargfrågan driver de själva på utvecklingen i den riktning de varnar för.

Det går väldigt bra för vargstammen. Vi har just nu fler vargar i Skandinavien än vad vi haft på ungefär 150 år.
Det är viktigt att komma ihåg. För det är lätt att tro något annat när man ser larm från olika vargvärnarorganisationer, storstadsmedier eller – som nu senast – ett pressmeddelande från Naturvårdsverket.

Under veckan har en annorlunda debatt ägt rum. Debatten har sitt ursprung i artiklar som publicerats i Svensk Jakts aprilnummer. Den som har invändningar mot en specifik tidnings publiceringar brukar vanligen debattera det i samma tidning.
Dock inte den här gången.

Hur kan det komma sig att det rycker ut 30 poliser vid ett misstänkt jaktbrott på varg när det inte kommer en enda polis när någon till exempel anmäler ett misstänkt rattfylleri? Diskussionen är livlig om detta, både lokalt i södra Hälsingland och på sociala medier.

Det är i en upplyst liten byalokal en vårvinterkväll i Norrbottens inland man verkligen får känslan av gemenskapen som jakten ger.