Jag läste nyligen en artikel i vilken en skånsk vargvärnare tyckte synd om vargarna om de bildade ett revir i Skåne. Med ett totalt jaktförbud som innebär att vargarna blir helt oskygga är frågan vilka det blir synd om.

Vilka ska utföra eftersök på trafikskadat vilt om inte vi jägare gör det? Miljöpartiet som utropar upphandlingen av den servicen till samhället som en seger, har tydligen en lösning.

När miljöpartister ser sig som segrare i frågor som rör jakt och vilt finns det också förlorare. Jägarna, till exempel.

Isak From och Hanna Westerén, socialdemokratiska riksdagsledamöter, gör nu allt för att försöka rentvå sig själva i en debattartikel i Svensk Jakt.

Jag håller helt och hållet med Peter när han travesterar Churchills berömda ord, men vill gärna bredda ansvaret genom att byta ut ordet Miljöpartiet mot Regeringen.

Vi socialdemokrater står på jägarnas sida, ropar två S-märkta riksdagsledamöter i en debattartikel med samma rubrik. Då är det snart upp till bevis, när regeringen tar beslut om jakttiderna.

Med tanke på de senaste turerna och dödsstöten för Jägareförbundets allmänna uppdrag och miljöpartisternas firande av det, finns anledning att travestera Winston Churchill.

I en demokrati finns ingen anledning att dalta med dem som begår brott med politiska motiv. Det är förvånande att varken denna eller tidigare regeringar anstränger sig för att få ett slut på brottsligheten som riktas mot djurägare och jägare.

Det ska inte råda något tvivel om att Socialdemokraterna står på jägarnas sida och att pengar ur Viltvårdsfonden ska gå till jakten och viltvården. Jaktmotståndare ska inte kunna få medel ur fonden.

Regeringen har med omsorg valt tidpunkten för att besluta att jägarnas pengar kan skickas direkt till de föreningar och organisationer som motarbetar jakten.

I en skrivelse till Länsstyrelsen i Uppsala län kräver företrädare för en rad underorganisationer till Svenska Jägareförbundet och Lantbrukarnas riksförbund att licensjakt på varg införs i länet omedelbart. Svensk Jakt väljer att återge skrivelsen som en debattartikel nedan.

Att rådjur kastar fram och tillbaka för att undkomma en högbent och snabb hund, är inte vad som menas med att de buktar.

Med så mycket varg som finns kvar i Gävleborgs län även efter jakten kommer arrendeavgifterna att minska med en rasande fart. Det skulle inte skada om skogsbolagen engagerar sig och förklarar för rovdjursvänner och gemene man att jakten genererar stora ekonomiska värden.

Livsmedelsverket har just nu ett förslag om jägares försäljning av vildsvin och vildsvinskött ute på remiss. Utbildningstiden som föreslås är alldeles för kort.

När man tittar på hur Naturskyddsföreningen driver frågor om svensk natur och biologisk mångfald i dag, är det lite som tyder på att föreningen ens lever upp till den officiella beteckningen – en medlemsstyrd, ideell miljöorganisation.

Med regeringens beslut om jakt- och viltvårdsuppdraget ökar risken för att jaktfientliga organisationer får del av bidrag ur Viltvårdsfonden, som finansieras genom jägarnas jaktkort. Blir det resultatet är det förödande för jakt- och viltvården i Sverige.

Släpp aldrig långbenta hundar på rådjur, man stressar djuret mycket. För min del är det kortbenta hundar som gäller.

När opinionen svänger till jägarnas fördel, för jakt och mot rovdjur, tvingas Naturskyddsföreningen att tänka om.

Vilka är dessa människor som vurmar för att öka vargbeståndet i Sverige? Hur har urvalet gått till för att de lyckats få befattningar i beslutande funktioner på våra statliga verk?