Om vargen ska ha en framtid i Sverige, så måste vi ha vargjakt.

Först Brexit.
Sedan Trump.
2016 blev året när de bortglömda och föraktade reste sig i protest. När den förbisedda landsbygden gav fingret till storstadens etablissemang.

Samma dag som jägarna i norra Sverige gjorde bokslut för den första älgjaktsdagen, avlossade Expressens Eric Erfors en tämligen obegriplig salva mot jägarnas organisationer.

Nu röstar Storbritannien om sin framtid i EU: Brexit eller Bremain?
Oavsett utfall kan man hoppas att det blir startskottet för ett reformerat EU.

Under rubriken ”Fler myndigheter bör flyttas ut från Stockholm” kungjorde igår på DN Debatt statsminister Stefan Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi regeringens ambitioner.
Naturvårdsverket borde stå överst på den listan.

Granskningar är bra.
Dagens avsnitt av P1:s Kaliber sätter fokus på Svenska Jägareförbundets Allmänna uppdrag, och lyckas delvis förklara för en bredare allmänhet vad denna konstruktion är.
Programmet tydliggör också att tidningen Svensk Jakt inte har något med Allmänna uppdraget att göra.

När kartan och verkligheten inte stämmer överens – är det då kartan eller verkligheten det är fel på?

UPPDATERAD Vargvännerna missar inga chanser att kräva att jägarorganisationerna tar avstånd från illegal jakt. När ska vargvärnarna ta avstånd från det hat, hot och våld som riktats mot eftersöksjägaren Mattias Heed, för att denne avlivat en trafikskadad varg?

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) levererade idag sitt avgörande i frågan om jaktbeslut ska kunna överklagas till domstol. Svaret: Den nuvarande ordningen, att Naturvårdsverket är sista överprövningsinstans, håller inte. Konsekvensen: Vargjakten som skulle inledas den 2 januari kommer sannolikt att stoppas.

”Det är självklart så att vi ska ha licensjakt och vi ska ha skyddsjakt – det är inget snack om den saken.”
Orden är Stefan Löfvens.

Politikens, rättsväsendets och naturvårdsbyråkratins kvarnar mal vidare i vargfrågan. Långsamt, så långsamt. Under tiden, i väntan på en fungerande vargförvaltning, tvingas många betala ett högt pris. Senast i raden är jämthundstiken Klara och hennes husse Tommy.

I maj 2014 var miniminivån 270 vargar för gynnsam bevarandestatus resultatet av ”vinklade rapporter”, enligt Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Dagens forskarrapport sätter nivån vid 300 djur.

Sveriges Televisions webbredaktion har idag givit god draghjälp åt jaktfientliga organisationen Djurens rätt, när man i en artikel tar sig an ämnet predatorjakt – och sprider felaktigheter. Syftet? Att svartmåla jakten och jägarna, kan man misstänka.

”Vi i Naturskyddsföreningen vill vara med och skapa berättelsen där även landsbygden är vinnare”, skriver organisationens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Svante Axelsson i senaste numret av tidskriften Sveriges Natur, under rubriken ”Tid för en ny berättelse”.

En gråkall vintertristess omgärdar Rosenbad när jag i sedvanligt småstressat tillstånd anländer torsdagens pressträff med statsråden Romson och Bucht.
Två ministrar, från två olika partier, med två helt olika syn på vargen – som nu blivit överens?
Eller?

När Pandora i den grekiska mytologin av nyfikenhet öppnade asken hon fått av Hermes, flög dess innehåll – sjukdom, olycka och allmänt elände – ut över världen.
Därmed finns paralleller – om än inte fullt lika dödliga – med det avgörande Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) nu står inför.

Vargjakten är stoppad. Igen.
Den juridiska cirkusen förstår sig knappast någon lekman på, och det kan ingen heller begära.
Nu handlar det om att rikta ilskan åt rätt håll – tillsammans.
Det är nog nu.

Få saker tycks vara svårare att åstadkomma i Sverige än legal jakt på varg. Jägarnas reaktioner på dagens besked från förvaltningsrätten i Karlstad talar sitt tydliga språk: Tilltron till samhällets förmåga att hantera grundläggande funktioner har fått en allvarlig knäck.

Miljöpartiet är för första gången sedan dess bildande inte i opposition, utan är nu med och delar regeringsansvaret för Sverige. Den omställningen tycks inte helt okomplicerad för partiet.