Att Skogsstyrelsen de senare åren åter dragit igång en kampanj emot älgen har väl inte undgått någon. Detta är heller inte något nytt, liknande kampanjer återkommer med cirka tio års mellanrum, med skilda motiv till varför älgen ska utrotas.

Skogsstyrelsen är överens med flera av problembeskrivningarna i Jägareförbundets kampanj Rädda älgen, men delar av kampanjen är för ensidig, skriver företrädare för myndighetens viltgrupp i den här debattartikeln.

Att utnyttja kraftledningsgator till viltfoderproduktion är en utmärkt åtgärd. Tyvärr röjs de rena istället för att bli foderplats för älgen.

Jag har några kommentarer till Jägareförbundets kampanj Rädda Älgen. Det finns fakta som jag tycker bör framgå i debatten.

Sveaskog har under 2019 slagit sönder den lokala förankringen när det gäller älgförvaltning i västra Västmanland. Utan att kontakta berörda älgskötselområden och utan att ta hänsyn till deras stadgar, har ett nytt älgskötselområde på cirka 60.000 hektar bildats, Färna äso, med i huvudsak Sveaskogs marker.

Under några dagars jakt på fjället har jag inte sett en annan människa, hört tre skott i fjärran och de enda renar som syntes till var en vaja med kalv.

I en debattartikel anser Per Sjöswärd att problemen vildsvinen orsakar minskar om fredningen av vuxna vildsvin i februari–april upphör. Det kommer inte att hjälpa.

Nyligen deltog två riksdagsledamöter i en demonstration tillsammans med Hunt Saboteurs Sweden, som under sommaren har sågat ner hundratals jakttorn över hela landet. Det är djupt problematiskt när ledamöter i Sveriges lagstiftande församling legitimerar en våldsbejakande rörelse med sin närvaro.

Givetvis ska jakt vara tillåten på alla vildsvin året om. Vuxna vildsvin tar ingen paus i två månader då de håller sig borta från jordbruksmark och växande gröda.

Problemen som vildsvinen orsakar löser man inte genom uttalanden på LRF-stämmor eller genom att hänvisa till politiker eller Jägareförbundet. De kan endast lösas lokalt och regionalt genom att markägarna gemensamt tar sitt ansvar.

Unghundar som inte är tillräckligt fasta på älg eller vildsvin ska inte jagas in på grävling. Risken är att de då blir benägna att fastna vid gryt när de ska jaga annat. Resultatet blir en förbannad hundägare, men det är ju inte hundens fel.

Det måste vara en härlig arbetsplats, polisens licensansökningskontor. På en vanlig privat arbetsplats blir det övertid när beställningar måste levereras. Så inte hos polisen.

Alla har rätt till sin egen uppfattning, och man får gärna informera de som är intresserade. Däremot är det aldrig okej att tvinga sin uppfattning med våld på någon annan eller till och med på samhället.

Med stigande förvåning och förundran har jag sedan åtta månader kunnat följa vad som nu måste betraktas som rättshaveriet i Västmanland. Vet polis och åklagare inget om kontroll och kvalitetssäkring?

Det nya förslaget från regeringen som Svensk Jakt samt åtskilliga andra medier rapporterat om är inte särskilt mycket bättre än det gamla.

I Svensk Jakt nr 7 publicerades på editionsplats – de regionala sidorna för Dalarna och Gävleborg – ett referat skrivet av jaktvårdskonsulent Filip Ånöstam. Artikeln handlar om ett besök i Sveriges riksdag där representanter för Jägareförbundets länsföreningar i Dalarna och Gävleborg träffade riksdagsledamöter. Debattören Kjell Gustafsson är kritisk till omständigheterna kring besöket – och får svar direkt från länsföreningarna.

I torsdags tvingades miljöåklagaren Lars Magnusson till slut hålla med Karl Hedin om att han skulle få tillbaka sina jaktvapen. Åklagarens förklaring till varför han ändrat sig är häpnadsväckande.

Sverige har allvarliga problem med skjutningar, kriminalitet, våldsbejakande extremism, stor tillgång på illegala vapen och även sprängningar. Vi har inte alltid haft det så. Alla vet det, skriver Håkan Palm och Edward Nordén, båda Medborgerlig Samling.

Lyckligtvis jagar jag inte på Stora Ensos marker, men jag tycker synd om de jägare som är bundna till bolaget, som tycks hata älg.