Allt oftare påpekas problemen med betesskador av vilt, framför allt av älg. Den enda lösningen på problemet är enligt företrädare för skogsbruket att minska älgstammen. Jag anser att det finns många andra sätt att minska betesskadorna på tall.

Jag har mycket dålig erfarenhet av att jaga med annat än blyhagel. Då jag på gåsjakt provade stålhagel blev slutsatsen att det är djurplågeri eftersom dessa alternativ saknar den knall- och falleffekt som blyhagel besitter.

Jag tycker att en del sprider rykten utan att ha någon fakta bakom orden. Att man hört någon som sagt sig veta eller ha sett något är inte detsamma som en sanning.

Det kommer då och då rapporter om jägare som enligt uppgift använder bil för att genskjuta vilt. Något som både är olagligt och djupt oetiskt.

Jägareförbundet borde göra mer för att marknadsföra Jägar-SMi jaktskytte, anser Magnus Fabbe Nilsson, styrelseledamot i Jägareförbundet Västra Götaland Väst.

Det är rätt som Göran Gunnarsson skriver i en replik på mitt inlägg att eftersöken utförs på uppdrag av Polisen. Men visst har uppdraget som eftersöksjägare något med Svenska Jägareförbundets ideella verksamhet att göra.

Att jämföra arvoderade uppdrag av trafikeftersök med ideellt arbete i Jägareförbundet leder fel.

Ett stort missnöje råder bland eftersöksjägarna i Nationella Viltolycksrådet, NVR. Mest kritik riktas mot att ersättningen är för låg. Har man missad något på vägen?

Jag kan inte göra annat än skratta åt att älgen utmålas som det stora hotet mot skogen. Älgen är inte det problemet, det är det bristfälliga skogsbruket.

Replik på tidigare publicerad debattartikel: ”Korståget mot älgen tar aldrig slut”

Replik på repliken: Björn Törnvall svarar på Lars Nymans replik i debatten om rättssäkerhet i jaktbrottsmål.

Björn Törnvall skriver i en debattartikel på svenskjakt.se att rättssäkerheten är hotad i och med telefonavlyssning vid utredning av till exempel jaktbrott. Lagtexten visar något annat.

Att på basis av tips från en ännu hemlighållen uppgiftslämnare, vars yttersta motiv för sitt agerande är lika okänt, besluta sig för att dra igång spaning på ett antal personer med hjälp av hemlig telefonavlyssning, är en riskfylld satsning av kammaråklagaren vid Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljöbrott (REMA), Lars Magnusson (eller den som fattade beslutet).

Skogsstyrelsens korståg mot älgen – och numera allt klövvilt – verkar aldrig ta slut.

EU-kommissionen försöker stänga alla möjligheter jakt på rovdjur. Svenska Jägareförbundet förutsätter nu att regeringen försvarar den svenska rovdjursförvaltningen och de av riksdagen fattade besluten. Det skriver Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson och generalsekreteraren Bo Sköld i ett brev till regeringen.

I debattartikeln Låt eftersöksjägarna använda blåljus föreslår signaturen Torbjörn just det, för att minska riskerna för jägare och hundar. Det är bara att hålla med.

I många artiklar och inslag i olika media diskuteras situationen för oss eftersöksjägare i trafiken. Tyvärr leder dessa debatter oftast inte någon vart, utan är ett rop ut i tomma intet.

Debatten kring jaktbrott i allmänhet och det nu aktuella fallet i Västmanland i synnerhet, har hos vissa skribenter i press och i allehanda forum fått näst intill paranoida drag.

Miljöåklagarens, polisens och tingsrättens märkliga agerande i ”Jaktbrottsmålet i Västmanland” väcker många frågor, liksom det drev efter en känd industriledare, som förekommer i lika oseriösa, som sensationslystna medier. I civiliserade samhällen är man dessutom oskyldig till motsatsen har bevisats.