På fyra platser arrangerar under våren Jägareförbundet Jönköpings län tillsammans med de lokala jaktvårdskretsarna och Skogsstyrelsen skogskvällar där viltets plats i det moderna skogsbruket betonas.

Först ut var Aneby jaktvårdskrets där ordföranden Fredrik Trofast nöjt kunde konstatera att intresset för vilt och skog är stort i hans krets. Ett 50-tal besökare samlades vid Bälaryds bygdegård. De flesta av dem både markägare och jägare, något som märktes under kvällen.

I närmare tre timmar vandrade de sedan en slinga där Jan-Erik Spånberger från Skogsstyrelsen och Stig Johansson från Jägareförbundet lyfte det ena exemplet efter det andra på vad skogsägare och jägare kan göra för viltet, oftast till låga eller inga kostnader, och många gånger parat med en vinstsituation för skogsbruket.

Skogsägaren Åke Johansson, till vänster, hade upplåtit sina marker för skog-viltkvällen. Här är han i samspråk med Skogsstyrelsens Jan-Erik Spånberger. Foto: Jan Henricson

Bryn och kantzoner

Med taltrastars och rödhakars kvällsserenad som bakgrundsljud angav Stig Johansson tonen redan vid det första stoppet, där han konstaterade att skogsbrukets viktigaste uppgift är att producera timmer och massaved.

– Men själva skogen är mycket mer än så. Med förhållandevis små och billiga åtgärder kan vi göra mycket för att gynna viltet. I bryn och kantzoner kan skogsägaren skapa miljöer som är till nytta för allt vilt, från skogshönskycklingar som hittar insekter i markriset som växer när ljuset får komma ner, till älgen som hittar foder längs skogsbilvägar där markägaren gynnat mångfalden genom att låta bli att sätta granplantor de två raderna som är närmast vägen.

Mängder av tallar

Ett stopp på ett hygge som avverkades för ett par-tre år sedan väckte stort intresse. När Jan-Erik Spånberger uppmanade deltagarna att titta närmare i markberedningsrutorna hittade de mängder av tallplantor.

Snabbt och smidigt räknades plantorna i tre provrutor. Efter addition, division och multiplikation fann man att 20.000 små tallplantor per hektar växte på ytan. Detta tack vare lämplig jord, markberedning och fröträd. Med så många plantor ges goda förutsättningar för att få fram prima tallskog, trots att det finns älg i markerna.

Jan-Erik Spånberger passade på tillfället att demonstrera hur man med tallfrön, en liten räfsa och en såkanna kan öka mängden tallplantor även vid traditionell plantering.

En säker älgko

Diskussioner uppstod i bestånd där deltagarna uppmanades att föreslå åtgärder för högsta skogsproduktion, att gynna viltet eller en kombination av båda. Vikten av ljusinsläpp och bärrisets betydelse för många arter betonades.

– Blåbärsriset är otroligt viktigt för rådjur, kronvilt och skogshare. I riset hittar skogshönsens kycklingar föda. Bärriset är också av stor betydelse för att älgen ska kunna ta sig igenom vintern så lite påverkad som möjligt, sa Stig Johansson och gav ett exempel på älgens tålighet och förmåga.

– En älgko som väger 400 kilo tappar 10–20 procent av sin kroppsvikt under vintern. Samtidigt ska hon bära och till våren föda en eller två kalvar. Under sommaren ska hon äta ikapp det hon förlorat samtidigt som hon producerar mjölk till kalvarna. Förhoppningsvis ska hon sedan ha förutsättningar att bli dräktig med ytterligare två kalvar när hösten kommer.

När Jägareförbundet och Skogsstyrelsen informerade om skog och vilt ville många intresserade veta mer. Foto: Jan Henricson

In i värmen

Vid ytterligare uppehåll på skogsrundan lyftes betydelsen av att röja rätt. Att spara löv som vårtbjörk, asp, rönn, sälg och ek. Att röja i rätt höjd för att skapa och inte utrota viltbetet, och att när tallplantor ska friställas se till att göra det i rätt tid och med rätt metod för att inte göra mer skada än nytta.

I samband med det sista uppehållet på rundan, vid ett grävt viltvatten där behovet av mer vatten i landskapet diskuterades, började den tilltagande kylan göra sig påmind. Nattfrosten var på väg att rulla in och det var säkert mer än en Anebyjägare som var belåten med att avslutande summering och diskussions hölls över kaffe och korv inne i värmen på Bälaryds bygdegård.

Där passade Stellan Eriksson från Jägareförbundet Jönköpings läns viltvårdsgrupp på att tacka för visat intresse.

– Tillsammans kan vi göra mycket för viltvården. Det är inte alltid så viktigt att göra mycket, men att var och en bidrar efter förmåga har stor betydelse för viltet, sa han bland annat under kvällen.