Frågan om vilken rätt polisen har att använda sig av hemlig telefonavlyssning vid misstänkt jaktbrott har aktualiserats i samband med det så kallade Västmanlandsfallet.

Då det råder förundersökningssekretess går det inte att granska hur tingsrätten i Västerås resonerat när man gav klartecken till telefonavlyssningen.

Därför har Svensk Jakt begärt ut handlingarna i två andra jaktbrottsmål där hemlig telefonavlyssning använts. Skälet är att på så sätt få en uppfattning om hur tingsrätterna resonerar.

Förutom Lillhärdalfallet (2012) handlar det om jakthärvan i Norrbotten (2016). Polisen använde sig av hemlig telefonavlyssning i båda fallen.

Telefonavlyssning central

Anledningen till jämförelse är att i Västmanlandfallet hade telefonavlyssning en central roll.

Polisens tillslag den 26 oktober mot de sedan tidigare misstänkta männen utlöstes av att industriledaren Karl Hedin, en av de misstänkta, vid ett samtal med sin syster skojade och bland annat sa att han var ute och jagade ”gråben” under lunchrasten.

Några timmar senare slog polisen till mot honom samt tre andra män som greps och senare också häktades.

En femte man, som vid tillfället vistades utomlands, greps och häktades senare när han återvände till Sverige.

Under häktningsförhandlingen mot männen framkom det att polisen sedan en tid tillbaka avlyssnat bland annat Karl Hedins telefon.

Telefonavlyssning hade en central roll i Västmanlandfallet. Foto: Jan Henricson

Ingen förundersökning

Karl Hedin menar dock att polisen inte hade rätt till telefonavlyssning då straffvärdet för det brott han var misstänkt för inte överstiger två års fängelse, vilket enligt lagen är en förutsättning för att telefonavlyssning över huvud taget ska tillåtas.

Därför polisanmälde Karl Hedin via sin advokat Sven Severin åklagaren som begärde ut den hemliga telefonavlyssningen. Även domaren som beviljade avlyssningen drogs med i den följande utredningen.

Frågan hamnade hos Riksåklagaren, som den 12 mars beslutade att inte inleda förundersökning mot domaren och åklagaren då det eventuella brott de kunde ha gjort sig skyldiga till endast utgjorde ”…annat tjänstefel än ringa tjänstefel, vilket inte är straffbart…”.

Lillhärdalfallet

Hur ser det då ut i andra jaktbrottsmål där hemlig telefonavlyssning beviljats?

Svensk Jakt har tagit del av den 36-sidiga ansökan som ligger till grund för telefonavlyssningen i Lillhärdalfallet.

Ingen av de misstänkta männen som då greps på samma plats hade något fungerande vapen med sig och det fanns inte ens någon misstanke om att en varg dödats.

Trots det sa Mora tingsrätt ja till kammaråklagare Åse Schoultz begäran om telefonavlyssning av männen.

I sin begäran skriver åklagaren att de fem männen ”…i syfte att döda fredat vilt – varg – sökt efter, spårat och förföljt varg i det s.k. Tandsjöreviret”.

Trots att det inte fanns någon misstanke om att varg dödats skriver åklagaren i sin ansökan ”…som med hänsyn till omständigheterna kan antas ha ett straffvärde överstigande fängelse i två år…”.

Det räckte för att lagmannen vid Mora tingsrätt, Lars Tomth, skulle säga ja till telefonavlyssning.

– Det som männen misstänktes för räknas i juridisk mening som ett fullbordat jaktbrott även om ingen varg dödats. Och eftersom det gällde ett särskilt skyddsvärt vilt så räknades brottet också som grovt, säger Åse Schoultz.

Hur kommenterar du advokat Sven Severins uttalande om att din begäran i det fallet inte skulle vara laglig då brottsvärdet för de misstänkta männen inte når upp till två år?

Kammaråklagare Åse Schoultz. Foto: Lars-Henrik Andersson

– Det får stå för honom. Jag stödjer mig på Rättegångsbalken 27 kapitel, 18 paragrafen fjärde punkten. Där står det att ”annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år”, säger Åse Schoultz.

Advokat Sven Severin delar dock inte åklagarens uppfattning.

– Straffvärdet ska inte bara nå upp till två års fängelse, utan överstiga två år och dessutom – enligt förarbeten till lagen – överstiga med marginal. Åklagarens resonemang är ett sätt att runda lagstiftningen, säger han och fortsätter:

– Det är anmärkningsvärt att påstå det åklagaren gör i sin ansökan om telefonavlyssning i Lillhärdalfallet. Det saknas helt stöd i praxis att påstå att den brottsmisstanke som åklagaren begärde avlyssning på har ett straffvärde som överstiger två års fängelse.

Begäran avslagen

Ett annat fall där telefonavlyssning använts i utredningen av misstänkt jaktbrott är den så kallade jakthärvan i Norrbotten, där fem män stod åtalade.

I Hovrätten dömdes en av dem till fängelse i ett år och åtta månader, två män fick åtta månader vardera medan två fick villkorlig dom.

Frågan är då vilket underlag tingsrätten hade när man sa ja till hemlig telefonavlyssning i det fallet?

Svaret på frågan är att det vet vi inte eftersom Luleå tingsrätt avslagit Svensk Jakts begäran om att få ta del av handlingarna, trots att det gäller en lagakraftvunnen dom.

Så här skriver lagmannen Erik Graeske vid Luleå tingsrätt i sitt beslut att inte lämna ut handlingarna.

”Vid underhandskontakt med kammaråklagaren Åse Schoultz, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, har framkommit att hennes uppfattning är att den framtida brottsutredande verksamheten skadas om de begärda uppgifterna lämnas ut.”

Varför anser du att Svensk Jakt inte ska få ta del av uppgifterna om den hemliga telefonavlyssningen?

– Det är utifrån den information som finns i de PM som ingår. Där finns det saker som det inte är bra att de kommer ut, säger Åse Schoultz.

Svensk Jakt kommer att överklaga Luleå tingsrätts beslut att inte lämna ut handlingarna.

Leif Andersson