Klövvilt ses ofta som viktiga värdar för fästingar och anses därmed ha stor betydelse för spridningen av fästingburna sjukdomar. Men det är stor skillnad mellan de olika klövviltsarterna både i fysik och levnadsvanor; en älg är till exempel mycket större än ett rådjur, och dovvilt lever i stora flockar medan älgar mestadels lever ensamma.

Dessa och andra skillnader kan påverka hur många fästingar dessa djur har och vilken betydelse de har för spridning av fästingburna sjukdomar.

Fem arter

I en ny avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet har fem vanliga klövviltsarters betydelse för spridningen av borrelios och fästingfeber studerats. Antalet fästingar på 131 dovvilt, 30 rådjur, 61 kronvilt, 15 älgar och 87 vildsvin som fällts under jakt i Södermanlands, Stockholms och Östergötlands län räknades.

Därefter testades både klövvilt och fästingar för två olika bakterier: Borrelia burgdorferi, som orsakar borrelios, och Anaplasma phagocytophilum, som orsakar fästingfeber (eller betesfeber) hos boskap och människor.

Inte lika viktig

Resultaten visar en stor skillnad i hur många fästingar de olika klövviltsarterna bar på. Dovvilt hade flest fästingar medan vildsvin knappt hade några alls.

Foto: Kenneth Johansson

– Skillnaderna i fästingantal påverkar hur viktiga de olika klövviltsarterna är för att sprida smitta. Eftersom vildsvinen knappt hade några fästingar är arten inte heller lika viktig för spridningen av fästingburna sjukdomar generellt, säger Nannet Fabri, doktorand vid SLU, i ett pressmeddelande.

Olika roller

Men det spelar också roll vilken sjukdom vi pratar om. Bakterierna som orsakar borrelios fanns inte hos någon av klövviltsarterna, vilket var förväntat, medan olika typer av bakterien som orsakar fästingfeber hos människor och boskap hittades hos alla arter utom vildsvinen.

”Bakterierna som orsakar borrelios fanns inte hos någon av klövviltsarterna.”

– Det finns olika typer av den bakterie som orsaker fästingfeber. En typ orsakar fästingfeber hos både människor och boskap och den hittade vi hos dov, älg och kron. Rådjur bar endast på en typ som inte orsakar fästingfeber hos vare sig människor eller boskap, säger Nannet Fabri.

Ingen homogen grupp

När det gäller borrelios så sprids inte själva smittan vidare via klövvilt. Hjortdjuren bidrar dock till fästingarnas fortlevnad och utbredning genom sin roll som värddjur för vuxna fästingar.

– Min forskning visar vikten av att inte se allt klövvilt som en homogen grupp, utan studera arterna enskilt i forskning om fästingar och fästingburna sjukdomar, säger Nannet Fabri.