Tvisten om vem som ska styra över jakten och fisket på statens mark ovan odlingsgränsen går vidare. Girjas sameby fick i Högsta domstolen ensamrätt att upplåta småviltsjakten och fisket inom sitt område.

Ensamrätten menade domstolen hade samebyn upparbetat genom så kallad urminnes hävd. Med andra ord: samebyn hade under så lång tid, ensamma, verkat i området och brukat marken i form av renskötsel.

Efter domen beslutade regeringen att tillsätta en utredning, den så kallade Renmarkskommittén. Den kom med ett delbetänkande i slutet av augusti. Parallellt med detta har Talma sameby i Norrbotten stämt staten och menar att den har samma rätt som Girjas. Det vill säga en på urminnes hävd grundad ensamrätt att styra över småviltsjakten men även älgjakten.

Annan uppfattning

Staten genom Justitiekanslern, JK,  är av en annan uppfattning. JK har tagit hjälp av historiker och har nu lämnat in ett yttrande till Gällivare tingsrätt.

I yttrandet anas även kritik mot Renmarkskommitténs sekretariat och ordförande Eric M Runesson som hittills producerat ett fyrtiotal promemorior.

Talma sameby har ansett att statens ställningstagande, att neka samebyn ensamrätt, går i strid med Renmarkskommitténs slutsatser.

Inget kommittén står bakom

Så här skriver JK:

”Renmarkskommitten är en parlamentarisk kommitté. De promemorior som Talma sameby hänvisar till har tagits fram av kommitténs sekretariat som underlag för kommittén och är således inget som kommittén som helhet ställt sig bakom.”

Vidare skriver JK:

”I delbetänkandet avstår kommittén från att göra en bedömning av rättighetssituationen på området eftersom detta skulle föregripa domstolsprövningen. Talma samebys påstående om att statens inställning strider mot kommitténs slutsatser stämmer därför inte.”

Jakträtt

Talma sameby anser att en jakträtt, grundad på urminnes hävd, väger lika tungt som en jakträtt grundat på äganderätt till marken.

JK: ”I denna del hänvisar samebyn till underlag från Renmarkskommitténs sekretariat. I sitt betänkande intar kommittén samma uppfattning. Vad Renmarkskommittén grundar sitt ställningstagande på framkommer dock inte.”

JK menar också att det är samebyn och inte staten som måste kunna bevisa att den genom urminnes hävd har ensamrätt till jakten.

Forskarrapport

Staten har efter det att Talma sameby ansökte om stämning i målet beställt en historievetenskaplig rapport rörande markanvändningen i det aktuella området.

Rapporten är författad och sammanställd av en grupp forskare vid Luleå tekniska universitet.

I rapporten konstateras att det arkeologiska forskningsläget i Norrbottens län är eftersatt på grund av den bristfälliga förekomsten av arkeologiskt material.

Politisk makt

JK passar också på att kommentera den forskning som skett inom området:

”Enligt forskningens narrativ var alltså samerna först på plats i det som i dag anses vara traditionellt samiskt territorium. Under 2000-talet har ett flertal forskare problematiserat kring den arkeologiska forskningens kategoriserande av arkeologiska fynd som tillhörande särskilda etniska grupper. Dessa forskare har också uppmärksammat riskerna som följer av att arkeologi ges politisk relevans och makt när det till exempel gäller urfolksrätt och minoritetsrätt.”

Väl representerade

JK menar att de renskötande samerna är väl representerade inom forskningen medan andra samer och lappmarkernas övriga befolkning inte är lika väl kartlagda.

JK riktar samtidigt kritik mot den moderna forskningen:

”Under de senaste 20-30 åren har postkolonial teori och urfolksmetodologier blivit tongivande inom forskningen som rör lappmarkernas befolkning. Forskningen har därmed bedrivits utifrån en uttalad politisk agenda vilket riskerar att färga det resultat som viss forskning har lett fram till.”

Onyanserad forskning

Vidare skriver JK att onyanserad forskning leder till att andra markanvändare än dem som staten klassificerat som ”svenskar”, ”nybyggare” eller samer riskerar att utelämnas.

”Forskningen har även genomgående tillskrivit en specifik etnicitet till människor som ägnat sig åt en viss markanvändning, när det mest relevanta snarare borde ha varit vilken näring som utövats.”

Finskspråkig befolkning

Staten menar därför att det finns skäl att nyansera den historiebeskrivning som Talma sameby har lämnat och skriver:

”Till skillnad från det område som prövades i Girjasmålet har det på det nu aktuella området sedan lång tid tillbaka funnits en finskspråkig befolkning som jagat och fiskat, men även drivit jordbruk. Dessa folkgruppers nyttjande av marken har i många fall inte synliggjorts i tidigare forskning, men har utgjort en del av den konkurrerande markanvändning som förekommit på området.”

Inte synliggjorts

JK anser att det från sen järnålder genom medeltiden även funnits en kontinuerlig markanvändning på området av finskspråkiga grupper: kväner, tornedalsbönder och birkarlar, som också ägnat sig åt bland annat jakt och fiske.

”Detta förhållande är av vikt vid bedömningen av den konkurrerande markanvändningen under den tid då Talma sameby menar att den på urminnes hävd upparbetade ensamrätten till jakt och fiske har uppkommit. Finskspråkiga grupper har också fortsatt att finnas på området men har till följd av den rådande historiebeskrivningen inte synliggjorts.”