Som vid all annan skyddsjakt måste jägaren i förväg noga tänka igenom att den jakt som ska bedrivas svarar mot kriterierna i jaktförordningen.

– Många frågor måste besvaras, både inför jakten och under tiden den bedrivs. Om fel djur fälls, eller om ett djur fälls på felaktiga grunder, riskerar jägaren att åtalas och dömas för jaktbrott, säger Ola Wälimaa.

Han räknar upp ett antal frågor som jägaren bör söka svar på innan skyddsjakten inleds: är jakten till för att förebygga skador, för att stoppa pågående skador, vilka grödor har skadats, kan andra metoder än jakt användas för att avvärja skador, och när är det en skada?

– Grunden är att en markägare alltid måste tåla en viss nivå av skador från vilt, det gäller på gröda såväl som i skog. Frågorna ovan är sådana en länsstyrelse ställer innan den beviljar skyddsjakt, och samma avväganden måste den enskilde jägaren göra, säger Ola Wälimaa.

Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa uppmanar jägare som ska skyddsjaga hjortkalvar att tänka efter före. Foto: Jan Henricson

På bar gärning

Den nya skyddsjakten kan delas in i två avsnitt. På kronkalv som orsakar stamskada på träd, samt på kron- och dovkalv som uppträder vid fält med oskördad gröda.

I det förstnämnda fallet gäller att hjortkalven måste tas på praktiskt taget bar gärning för att få skyddsjagas.

– Bestämmelsen kräver att en årskalv orsakar en viss skada. Skyddsjakten kan alltså inte bedrivas i förebyggande syfte. Det innebär i praktiken att en kalv måste stå och gnaga på en gran för att det ska finnas en rätt att jaga den. Att den endast uppehåller sig i en granskog är inte tillräckligt, säger Ola Wälimaa.

Utöver det bör jägaren i efterhand kunna visa att det finns skador där hjortkalven sköts. Ett träd och helst fler ska ha skador som bedöms som inte obetydliga.

– Det är också klart att det måste vara årskalven som orsakar skadan. Det går inte att hänvisa till att hinden som kalven följer är den skadegörande individen, säger Ola Wälimaa.

Större än smalhind

Utöver dessa begränsningar tillkommer problemet med att skilja en kronkalv från ett smaldjur. Om våren, när kalven närmar sig ett års ålder, är det inte ovanligt att en kronkalv av hankön är större än en fjolårshind.

– Samtidigt är det svårt att skilja på en fjolårshind och en hankalv eftersom de, till skillnad från till exempel rådjur, saknar tydliga könsskiljande detaljer, som pensel under buken, säger Ola Wälimaa.

Jägareförbundets slutsats är därför att skyddsjakt på kronkalv på grund av risken för felskjutning endast i undantagsfall kan bedrivas under våren. Detta gäller naturligtvis på fält likaväl som i skog.

Dov på sommaren

Möjligheten att bedriva skyddsjakt på dovkalv i juli begränsas av att hinden kalvar så sent. Dessutom går hon de närmaste veckorna efter födseln ensam med sin kalv, det dröjer alltså innan hinden söker sig tillbaka till flocken.

– En diande dovkalv skadar inte någon gröda och kan alltså inte skyddsjagas med det argumentet. Eftersom hind och kalv heller inte går tillsammans med andra dovhjortar uppnås ingen skrämseleffekt genom skyddsjakt. Jägareförbundets rekommendation är därför att dovkalvar inte ska skyddsjagas under juli månad, säger Ola Wälimaa.

I förordningstexten sägs att skyddsjakten på hjortkalvar får bedrivas vid fält med oskördad gröda.

– Vi tolkar det som att skyddsjakten kan genomföras på och i den närmaste anslutningen till fältet, det vill säga inom ett normalt skotthåll från fältet. Att man skulle uppnå någon skrämseleffekt genom att fälla en kalv längre bort än så är inte troligt, säger Ola Wälimaa.

Vägledande rättsfall

De rekommendationer förbundet ger grundar sig på tolkningar som görs av den nya förordningen. I skog och på fält är det jakträttsinnehavaren som gör den första bedömningen om en skyddsjakt ska genomföras med stöd av bilaga 4 i jaktförordningen.

– Skulle tveksamheter uppstå efter att hjortkalven är fälld kan en förundersökning inledas och åtal väckas. Det är först efter vägledande rättsfall i högre instans man med större säkerhet kan säga hur bestämmelserna ska tolkas. Förbundets rekommendationer ska tjäna som en vägledning, säger Ola Wälimaa.

På Jägareförbundets fältkontor kan jägare som jagar i områden med mycket dov och kron få råd av förbundets jaktvårdskonsulenter om hur skyddsjakten kan bedrivas.