Den svenska vildsvinspopulationen minskar, vilket bland annat viltolycksstatistik och avskjutningssiffror visar.

Martin Liljeholm, viltmästare på Fållnäs gård, har sett en tydlig nedgång i stammen och han tycker att överlevnaden hos kultingar verkar ha fått sig en törn.

En misstanke

Hans upplevelse från förra året var att kultingarna inte verkade klara sig till höstens jakt.

– Det såg bra ut under våren men sedan blev det en dramatisk skillnad. Vi tyckte att vi såg färre 0–1-åringar under spannmålsjakten men det blev särskilt tydligt under höstjakten. Då fanns det knappt några unggrisar kvar, säger Martin Liljeholm.

Ovanlig salmonella hittas hos allt fler vildsvin

Eftersom det har konstaterats Salmonella choleraesuis på jaktmarken har Martin Liljeholm en misstanke om att bakterien kan ligga bakom att kultingarna dog under sommaren.

Ändrat upplägg

Han medger att det är svårt att veta säkert, utan mer är hans egen teori. Därför har han sett till att ändra lite i jaktupplägget och i miljön kring foderplatserna.

– Vi har efter det varit försiktiga med suggorna på jakten, städat och kalkat foderplatser. Hoppas nu att vi kan se en förbättring under jakten i spannmål i sommar. Vi har inte hittat många döda vildsvin, men de vi har hittat har vi skickat på provtagning. Vi följer utvecklingen och tycker så här långt att det ser bättre ut i år, säger Martin Liljeholm.

Expert: Devis rätt

Jonas Malmsten, expert inom veterinärmedicin och vilt på Sveriges lantbruksuniversitet, har följt den nya salmonellatypen och ger Martin Liljeholm delvis rätt i sin analys.

– Jag tror inte att Salmonella choleraesuis är den primära orsaken till att vildsvinsstammen har börjat dala. Den skulle dock kunna bidra till utvecklingen, säger han.

Att vildsvinsstammen minskar är klarlagt, men det är svårt att säga om och hur spridningen av salmonella har bidragit till detta. Foto: Anders Jarnemo

Det har inte gjorts några större studier kring hur bakterien påverkar exempelvis vildsvinspopulationer, men Jonas Malmsten skulle gärna se att en sådan gjordes.

– Den mesta forskningen kring detta fokuserar på tamsvin, vilket är förståeligt. Det som är mystiskt är var denna salmonellatyp har kommit ifrån, hur har den introducerats i Sverige? Källan verkar ännu inte vara hittad, säger han.

På Öster Malma

Första rapporterade fallet var från en människa 2019 och därefter dök Salmonella choleraesuis upp två gånger under 2020. Bland annat på vildsvin i Skåne och i vildsvinshägnet på Öster Malma.

Ovanlig salmonella konstaterad hos flera vildsvin

– Kommer smittan in vid en viss tidpunkt skulle den kunna slå väldigt hårt. Det verkar som om äldre vildsvin klarar av den bättre, men att kultingar har det svårare. Suggans råmjölk som är fylld med antikroppar ger nog ett bra skydd till en början. Kultingar har sin avvänjningsålder från diande vid ungefär 14–17 veckors ålder. Blir de smittade då kan det nog försvaga eller döda dem. I varje fall är de extra känsliga då, säger Jonas.

Från fekalier

Smittan sprids då djuren får i sig fekalier (avföring) via munnen när de äter, till exempel vid foderplatser. Martin Liljeholm har bland annat fokuserat på den miljön för att minska smittspridningen, vilket Jonas Malmsten tycker är bra.

Veterinär Jonas Malmsten är även medarbetare i Svensk Jakts Fråga veterinären. Foto: Lars-Henrik Andersson

– Hur ska vi göra för att begränsa eller stoppa spridningen? Jag tycker att foderplatserna ska säkras bättre. Kanske flytta dem oftare och sätta dem vid platser där fekalier kan spolas bort av regn?

Smartare foderanordningar?

Han menar också att man bör fundera på var och hur mycket foder som sprids.

– Smartare foderanordningar kan också vara en idé. Måste vildsvinen äta från marken eller kan de äta från något liknande upphöjningar eller tråg där fekalierna inte hamnar? Det finns inga facit och inget har testats. Man får använda sitt sunda förnuft, säger Jonas Malmsten.