Hej och välkomna!
Den femte maj i år meddelades en dom vid Halmstad Tingsrätt i ett mål som för många jägare har varit väldigt uppmärksammat och som gäller tillämpningen av paragraf 28.
På annan dag jul 2024 fälldes två vargar för att skydda jakthundar.
Svensk Jakt har idag bestämt träff och sitter tillsammans med Kristoffer och Markus som var dom två jägarna som sköt vargar för att hindra attacker.
Markus och Kristoffer välkomna! Stort tack!
Tack så mycket!
Jag tänkte att ni ska få börja med att berätta lite om er jaktliga bakgrund för mig om du börjar Kristoffer.
Absolut! Kristoffer heter jag då och har väl egentligen jagat sedan barnsben så länge jag kunnat gå och kunna vara med.
Pappa och släktingar ute i skogen så har jag jagat.
Vitt och brett överallt. Brynnande intresser. Det är liksom det som mycket av livet hänger och kretsar runt.
Har du jakthund själv?
Ja, jag har en jakthund idag. Jag hade nog behövt ytterligare någon men har bra kontakter så det är sällan ett problem att få flera.
Och du Markus?
Ja, Max och jag har jagat sedan barnsben. Inte uppvuxen med jakten från föräldrarna utan man fick ta bussen på loven till morfar och morbrödna och jaga.
Många timmar i buss på loven för att vara med på jakterna men sedan barnsben har jagat.
Vi har idag också två jakthundar. Ibland vill man ha mer hundar också men tiden ska räcka till.
Anledningen till att vi sitter här är ju en sak som skedde för drygt ett år sedan. Kan ni berätta vad det var som hände den där annan dagen?
Om du börjar Kristoffer.
Morgonen inleddes med att Markus och ytterligare en kompis kom förbi och hämtade upp en med bilen.
Det har drygt en timme ner till den gemensamma jaktmarken och där skulle vi på annan dagen då jaga vilsvin.
I jaktlaget var det lite man ur hus i en dag som alla sett fram emot. Det brukar vara gott om vilt och mycket folk i rörelse och duktiga hundar skulle komma dit.
Ja, jag skulle jaga vilsvin. Annan dagen är annan dagen på den här marken. Det brukar vara goda resultat.
Det brukar vara på jakt nu så man står fram emot det och står på pass för man brukar veta att det är jävligt bra.
Det är han inte jagat speciellt mycket innan. Det är total vände den här dagen.
Vad var det som hände där?
Ja, Kristoffer, började du?
Ja, jag kan börja. Men vi hade väl egentligen mer eller mindre bara kommit ut på pass. Vi stod dessutom som passgranar.
Först var det i lottning. Vi kunde stå vart som helst i marken som det funkar.
Men vi lyckades dra bredvid varandra och åkte i gemensam bil ut fortsatt och blev avsläppt.
Jag ställde mig på pass. Hundförarna kom ut och meddelade att nu släpper de hundarna.
Precis som man önskar så ganska omgående blir det uppdrag på hundar.
De flesta hundförare rapporterar att åtminstone det är något på gång.
Sedan hände det som man absolut inte ens kan drömma om att det ska kunna hända eller ska hända.
Jag ser att en av hundarna kommer mot mig i hög fart. Jag kan följa den ganska långt på Pejlen eller på Oiant som vi använder oss på den specifika jakten.
Den här hundföraren åkte iväg och skulle försöka koppla hunden.
Då håller man lite extra koll för att kolla hur det går.
Jag ser att den hunden vänder från hundföran, drar rakt mot mig, kommer i hög fart och jag kan följa den länge.
På gott och ont som pass skit med GPS så står man där och nu börjar det närma sig.
Det kommer ju komma här, nu jäklar.
I samma sekund som jag stoppar ner telefonen och tänker att nu kommer det grejer här.
Då ser jag i min ögonbrå att det kommer tre vargar.
Jag kan fortfarande än idag se dem exakt framför mig hur de kommer mot mig.
Jag står och väntar på hunden och direkt tänker jag att det är hunden.
Jag börjar skrika, ropa och vifta med mina armar.
De gör mig stor och fortsätter rakt mot mig, snarare att de ökar hastigheten.
Bussarna är redan uppe för jag har stått beredd.
Jag ser ingen annan möjlighet att jag måste ta skottet där.
Kanske 40 meter innan den kommer in i en plantering där jag vet att hunden befinner sig.
Skottet går, vargen faller på plats.
Man hinner tänka tusen tankar i allt man gör.
Ska man avlossa ett skott oavsett?
Det är mycket tankar man alltid hinner tänka.
Här var det extra mycket.
Det bara snurrade i huvudet efteråt.
Jag ser hur vargarna splittrar sig.
Den ena springer i riktning mot Markus.
Jag ropar ut på radion, koppla alla hundar, koppla alla hundar och försöker ta på jaktledan.
Jag kan väl lämna över vad som händer.
Jag måste tillägga att passgranen till dig har haft gris som har vänt innanför sig.
Jag satt följden på pelen och undrade när jag smällde det från hand.
Då fick jag förmodligen vind av den andra passgranen.
Sen ser man att den där hunden som har lämnats åt är på väg tillbaka.
Nu kommer det att smälla.
Det gick bara att vänta på att det skulle smälla.
Det drevet gick direkt mot honom och det är small tänkte jag.
Där låg ett vilsvin.
Rapporten på radion var inte positiv och man kunde läsa av.
Det var att koppla hundarna och försöka ta på jaktledan.
Det var det som sa det, så jag började fundera på vad som hände.
Jag stod passgranet i Kritoffen, men inte 100 meter ifrån.
Jag stod cirka 600 meter ifrån.
Jag hade ingen hund precis bredvid mig så jag kunde inte hjälpa till.
Jag stod avvaktad för att se om man kunde hjälpa till med någonting.
Jag visste inte att en hundförare som var närmare mig hade inte fått in sin hund på OI-hant.
Utan han körde det gamla GARMIN.
Han såg sin hund själv och inget annat.
Strax några minuter efter skottet från Kristoffers skott så…
…så ser jag snett ifrån honom.
Jag stod uppe på en höjd.
Jättefint pass, ner mot en sjö.
Där borta kom en varg.
Är det sant?
Han springer snett mot mig, lite halvt ifrån mig.
När jag har kollat på den en stund så hör jag att det bara knakar till bakom mig.
Då kommer en annan hundförares hund bakom mig i ryggen.
På väg rätt ner mot samma håll.
Jag ser att vargen ändrar helt riktning upp emot mig.
För hunden kom bara 20-30 meter bakom mig.
Och skulle in i såten.
Vargen ändrar helt riktning.
Rätt upp emot mig och hunden.
Ändrar kroppsform.
Ändrar hastigheten speciellt.
Man ser att det nu blir annorlunda.
Jag gjorde mig stor också.
Showa Shima sköt ett varningsskott.
Nålreaktionen.
Visste bara vad den skulle göra.
5 meter från jakthunden sköt jag vargen.
Man visste inte hur det hade gått.
Man visste ingenting.
Om man hade träffat den.
Det var hög fart som vargen kom.
Men sånt tid var det en dödlig smäll som jag fick in.
Annars hade den en jämntund i stor.
Men den hade inte haft en chans.
Det var utfallet från den här dagen.
Sen efter det skulle vi hjälpa till att koppla hundarna.
Vi visste att det var mer vargar i området.
Många tankar som Kristoffer sa.
Man har varit med mycket genom åren man har jagat.
Men det här slog allt.
Och ingenting man vill vara med om igen.
Och hoppas ingen annan som man känner får vara med om det.
Det är en fruktansvärt pressad situation.
Jag förstår det.
Men efter att de här två vargarna hade fälts.
Så förstör det som att jakten avbröts.
Om man tillkallade besiktningspersonal.
Ja men det stämmer.
Fult fokus var på att försöka koppla hundarna.
Det blev kalabalik såklart.
Även om vi inte hade ropat ut på radion vad som hade hänt.
Så alla förstod vad det var som hade hänt.
När alla hundar var kopplade.
Så kom jag i jaktledaren upp till mig.
Och vi ringer till länsstyrelsen.
Som man ska göra.
Berättade vad som hade hänt.
Och detta var jag på annan dagen.
Så det tar en stund innan de kommer till oss.
För flera timmar.
Ja visst gör det.
Två timmar tror jag.
Och vi åker väl tillbaka och träffas för första gången.
Ner vid jaktstugan.
Som vi har det.
Där sitter man och väntar på att de ska dyka upp.
Om man undrar vart de tar vägen.
Samt berätta för resten av jaktlaget vad det är som har hänt.
För om folk hjälpte till så var det fortfarande i chock.
Det var en pressad situation för många.
Man kunde verkligen ta på stämningen.
Men folk var chockade.
Förvånade över huvud taget att det hade hänt.
Att det var vargar på våra mark.
Vi har aldrig någonsin haft det vi vet om.
Vi hade fullt med vilsvinn på återkamrarna.
Det fanns ingenting som hade indikerat eller ens i våra drömmar.
Att det skulle vara vargar i såten.
Oavsett vad man var hundförare, passskjut, ny, gammal eller ung.
Alla var i chock.
Det kunde likväl ha varit jag.
Det var ju bara lotten.
Allting lottades.
Även fast det har pratats om att det finns varg på grannmarken.
Vi är i handstad. Det kommer inte hända.
Det är bara så det är.
Det var tryggt stämning.
Alla reagerade olika.
Jag minns än idag att folk hade gäster med sig.
Alla var väldigt stöttande.
De såg ju på att vi var märkbart tagna.
Till slut kommer de.
Det börjar väl med att jag har en första intervju.
I vår jaktkoja.
Jag berättar vad som hänt.
Jag har gjort allt jag kan för att skrämma dem.
70 meter bakom handen där hunden befann sig.
Vi antecknar.
Jag kommer ihåg att han hade med en dator.
Han beklagar sig att man skulle ha skrivit ut dokumentet.
Men det hade han inte gjort.
Jag försökte hjälpa han att fixa till pdf-filen.
Som man skulle fylla i om en paragrafschott.
Jag försökte fylla i det.
Till slut fick vi till halvdant.
Fyller i vad som hade hänt.
Frågor som kanske inte riktigt…
Man blir chockad över det vi fyller i.
Man undrar vad det är för fjanterier.
Orelevanta frågor.
Inte vad jag förväntade mig att frågan skulle vara.
Därifrån var väl det din tur.
Det var min tur efter.
Min känsla är att han var jättebra.
Han var inte beredd på att åka ut.
Han var inte alls förberedd.
Förmodligen hade han tänkt samma sak.
Det var två besiktningsmän som deltog i besiktningen.
Ja, det stämmer.
Första intervjunen var med en av dem som jobbade på länsstyrelsen.
Det var en mer erfaren spårare.
En ägare, en duktig person.
Efter det åker vi ut till platsen där jag hade stått på plats.
Förklarar precis vad som hade skett.
Vi får oss där.
Det var inte bara jag och Markus utan några från jaktlaget.
Vi sitter ner tillsammans.
Vi får väl en kurs.
Han berättar om hur det funkar med vargarna.
Hur reviret har varit och vad det är för individer.
Hur man kan se att det är en vuxenvarg eller en ungvarg eller en valp.
Mitt i allt en fin stund.
Han berättar om dessa vargar som han har haft koll på.
Det var en trevlig stund. Han skötte det jävligt bra.
Det var verkligen min känsla.
Lämnade länsstyrelsens besiktningspersonal er.
Fick ni några besked under jakten eller när ni träffade dem?
Efter vargen nummer ett åkte vi vidare till min varg.
Det var 600 meter bort ungefär.
Vi gick upp där och fortsatte snacka.
Vi i jaktlaget och de här två männen från länsstyrelsen.
Vi gick genom mitt också. Vad som har hänt och fotograferade.
De hade med sig sin teknik ut också.
En iPad som satt ut GPS-koordinater och allting sånt.
Fotograferade och fortsatte fråga frågor under tiden.
Sen fortsatte prata om vargarna som har blivit fällda.
Sen går vi ut och hjälper åt att få ut vargarna från skogen.
Det var en bit att gå, speciellt ifrån mitt pass.
Det var mycket operat och så.
Eps åt, helt alldeles.
Fick ni något intryck av att det inte hade gått rätt till?
Eller att de gav sken av att det inte var ett korrekt agerande av er?
Nej, helt tvärtom. Vi får till oss.
Ni har agerat precis som man ska göra.
Bra jobbat. Vi förstår att det är en jobbig situation.
Ni har gjort som man ska göra. Ni har försökt avvärja. Ni har gjort allting.
När vi skiljs åt den ena besiktningsmannen tycker att vi ska försöka få ta skinnen som trofé.
Vi förklarar att det här är så långt ifrån trofé som möjligt.
När man håller på att svimma.
Man vill aldrig mer se dem.
Då försöker den andra besiktningsmannen flika in.
Nej, det är inte så. Det funkar.
De här kommer gå till destruction.
Eller hjälpa eftersöksjägare som kan träna sina hundar och få en skinnbit till exempel.
Så det är pratade i okunskap skulle jag säga.
Ja, helt och hållet.
Avslutningsvis, återigen bra agerat. Nu får ni ha en fin helg.
Fortsatt ledighet.
Ta det i hand. Vi åker därifrån.
Surrealistisk känsla att sitta i bilen tillsammans.
Men då vore det väldigt skönt att få de två i bilen så man kunde prata.
Verkligen.
Vad har vi varit med om?
Det var skönt att vi satt i samma bil hemma och kunde prata lite om det.
Men det var en surrealistisk känsla.
Men liknande att man hade så fel.
Att man tycker att man kan läsa av folk och snacka med folk.
Med den approach som vi fick av dem att vi hade skött det så bra.
I skogen.
Det kommer att visa sig vad jag förstår då.
Ett par dagar senare.
Att det inte alls var så som ni trodde.
Och det kom inte från länsstyrelsen utan det fick ni reda på från annat håll.
Ja, precis.
Jag kan bara flika in att kvällen när detta var över.
Man hade kommit hem med familj och barn och liknande.
Då får vi ett meddelande från resten av jaktlaget.
Och jaktledaren som var med på besiktningsmännen.
Vi har haft två stycken godkända paragrafshotter.
Och tackar jaktlaget för att alla har skött sig.
Hjälpt sig åt med allting.
Samla in hundar.
Vi har avbrott jakten.
Det var inte den förväntansbilden.
Någon hade att det var så här.
Vår trevliga annan dagseakt som alla har väntat på.
En stor händelse i jaktlaget.
Det man sätter fram emot från första oktober när jakten drar igång.
Under julledigheten har man träffat svärmhår och svärmfår.
Om man vill vara slut med köttbullar.
Nu ska vi ut i skogen och ha det trevligt med gubbarna.
Det är en hemvända jakt.
Man stöter på sånt som man inte ser allting.
Det är en social del den jakten.
Vi fick meddelandet att allt var godkänt och klart.
Några dagar senare är det dags för jag och familjen ska åka på nyårsfirande.
Jag sitter i bilen.
På radio får jag till mig att de två skjutningarna av vargarna.
Att det har gått vidare till polis.
Jag får en i dag.
Gås ut när jag stannar bilen.
Det var överallt.
Telefonen gick så varm.
Det har plingat till.
Jag vet inte hur många gånger vi har det.
Det har plingat överallt.
Världen bara vänds upp och ner.
Barnen frågar vad det är pappa.
Sen ska man träffa massa folk och ha det trevligt.
Vi fick ta på varandra vad som hänt.
Jag håller helt med det.
Jag får rusningar på armen också när jag tänker på det.
Man kände sig kriminell.
Det skulle jag känna mig i alla fall.
Att inte veta någonting.
Det var det sjukaste.
Vad är det som har hänt?
Allt har varit grönt.
Man får höra allting från media.
Har det hänt något fler?
Blivit det som ett vakuum?
När blev ni kontaktade av polis eller förundersökningsledning?
Först var det med information som vi var tvungna att skicka in.
Vi har inte fått några kontaktuppgifter.
Det var inte något som vi skulle skickat in.
Exakt, precis så.
Blanketten som besiktningsmannen hade med sig ut.
Man skulle göra en skiss på vad som hänt.
Fyllt i och signerat något sånt.
Det har vi inte fått den informationen över huvud taget.
Jag kommer ihåg att jag fick ett mejl där det stod dödad varg.
Där han bad om att du skulle ha inkommit med information och en skiss.
Helt avvett.
Jag skickade ett mejl till han på lästidelsen.
Det här är information vi inte har fått och det är fruktansvärt.
Vi som läser om oss själva får ingen information alls.
Jag får bara ett svar tillbaka.
Tyvärr så här det går till.
Då känner man sig ännu mer överkörd.
Vi känner varandra så pass väl.
Vi hade varit varandra och pratat om det och undrade vad vi har gjort.
På vårkanten visade det sig med viss tidsskillnad.
Förundersökningen mot Markus har lagt ner.
För dig är du fortfarande misstänkt för brott.
Förundersökningen fortlöper.
Hur kände ni?
Du har gjort samma sak som Kristoffer.
Du kan släppa ner skulderna medan Kristoffer fortsätter leva i det här.
Limbot.
Det var skönt men Axelan åkte inte ner hela vägen.
Det råkade ner en bit för mig själv.
Och mitt liv.
Det var inte över för oss båda.
När jag fick det tänkte jag att det var bara så här det gick till.
Kristoffer kommer bli friad snart också.
Från misstanke.
Axelan åkte ner några snäpp men inte helt i hållet.
Det har jag inte gjort.
Hur tänkte du Kristoffer när du hade fått reda på att Markus klarade sig?
Han agerade enligt paragraf 8.
Tror du då att det var bra?
Då kommer det ske för mig också.
Jag var helt övertygad om att jag kommer få samma besked.
Vi har samma information till oss.
Samma bemötande.
Jag var jätteglad för hans skull.
Sen när brevet dyker upp i brevlånan.
Det är en annan besked.
Det var ganska långt senare.
Han jagade hela jaktsäsongen 2025.
För stämningsansökan levererades i slutet på januari 2026.
Då först kom åtalet.
Som en blix från klara rimel.
Man har ju levt i ett vakuum.
Tänkt på hoppet och tänkt att det här kommer att ordna sig.
Det är det jag har försökt greppa.
De försöker väl skrämma oss.
Det är ingen annan som kan våga ta en paragraf 8 för stunden.
Det var det jag levt på.
Det är klart att det kommer att komma ett brev.
Med ett positivt besked.
Som min gode vän Marcus fått.
När det gick över året.
Det kommer att lösa sig.
Det är bara något som inte är helt fixat än.
Så kommer han också få ett brev.
Så fel hade vi.
När åtalet växer i slutet på januari.
Kommer polisen hämta dina jaktvapen.
För dom har du kunnat använda fram tills dess.
Det stämmer.
Även om jakten har fått sig en…
Det har inte varit det roligaste jaktåret.
När det har gått gnagt.
I en spakhuvve hela tiden.
Någonstans är glädjen i jakten skadad.
Samtidigt är jag väldigt glad att man får vara ute.
Man har varit med hunden och sina kompisar.
Där man har fått stöttning.
De som har vetat har varit ett stort stöd.
Att få träffa dem i en miljö som man älskar och brinner för.
Det har varit en räddning i det hela.
Jag räknar ut att 397 dagar efter skottet.
Då knackar det på dörren hemma.
Där barnen öppnar.
Där står två poliser i uniform.
Och ett papper att de ska hämta ens vapen.
Då blir det också varsel om att det här kommer leda till domstolsförhandlingar.
Då har åtal växt.
Ja, precis.
Jag tror att det var dagen innan eller två dagar innan som åtalet väcktes.
Rättegången hålls i mitten av april i år.
Då har det gått över ett år sedan de här två vargarna fälldes.
Om du summerar den här tiden från att ni stack ut på pass på annan dagen.
Fram till nu i mitten av april.
Och domstolsförhandlingen i Halmstad Tingsrätt.
Hur har den här tiden varit för er?
Hur känner man?
Vad känner man?
Jag vet vad jag känner.
Varje gång man ställer sig på pass.
Tanken slår en varje gång.
Varje gång man släpper hunden.
Det är lite så jag har känt i alla fall.
Dels det, men i det vardagliga livet så har man försökt vara en bra pappa.
Man försöker vara en bra kollega.
Så vet man att det hänger ovanpå en hela tiden.
Det är svårt att förklara.
Man försöker hålla skenet uppe för allt och alla.
När man inte är så positiv.
Det var nog många där ute som hade hoppats och trott på en friande dom.
Men istället så döms det till villkålig dom och böter.
För jaktbrott av normalgraden.
Vad tänker du om den domen?
Vad ska man säga på den?
När jag varit på rättegången själv så är jag högsta person.
Även om man inte ville tro på att det skulle gå vägen.
Det är nog de tre dagarna efter rättegången.
Jag sov ut och kände att det här har gått så bra det kan.
Det finns inte på världskartan att dom nämnde mig.
Domar skulle kunna känna något annat.
Det var min känsla.
Även om man inte vågade tro på det.
Jag hade en bra känsla i kroppen.
Vi visade gång på gång att det är det lilla dom försökte greppa över.
Känslan var god.
Det var chockerande.
Samtidigt som man blivit så luttrad överallt.
Samhället i stort.
Vi har tappat förtroendet och hoppet.
Blir man minskas förtroendet för myndigheter efter detta?
Utan tvekan.
Speciellt när jag ser hur dom behandlar Kristoffer på detta viset.
Det är jävligt jobbigt för Dia.
Du ser hur han mår just nu under detta.
Det är fruktansvärt att behandla dom på det viset.
Det var en beskrivning på hur det känns.
I tillägg till vilkårlig dom motvarande fyra månaders fängelse.
Tilldömdes du också dagspöter på 46 000.
Skadestånd till staten på den döda vargen på 86 000.
Samt att du ska ta delar av försvaret på drygt 70 000 kronor.
Det är ganska mycket pengar.
Vad tänker du om det?
Det är fruktansvärt mycket pengar.
Det är många månaders löner för att komma i närheten av det.
Det är inte bara att det drabbar en psykiskt och fysiskt.
Det ska också drabba ens familj och ekonomiskt.
Som skulle kunna gå till allt annat i livet som ska betalas.
Det är tufft.
Det är startat en insamling på 200 000 kronor.
Som skadeståndigt och alla kostnader är på.
Insamlingen är startad för att förhoppningsvis täcka upp de här utgifterna.
För att inte Kristoffer ska stå ekonomiskt.
Den ekonomiska kostnaden för att skydda någon annans hund.
Tanken med insamlingen är att man inte ska ha ekonomisk ångest.
Över att skydda sina egna djur och andras djur i skogen.
Kommer vi upp i summan på 200 000-300 000 kronor och det går över.
Så kommer resterande pengar läggas i en fond.
Som kommer hjälpa nästa människa om den hamnar i samma situation.
Som vill skydda sina djur och hundar.
Att inte behöva känna en oro över ekonomiska.
Det har varit väldigt bra reaktioner på det.
Jägarna står verkligen upp för varandra.
Det är fint att se.
Jag är otroligt tacksam för hela Jägar-Sverige som hjälper mig.
Som Marko säger, går detta vägen så kommer de gå till att hjälpa andra.
I samma vidriga situation.
När åtal var väckt så blev föreundersökningsprotokollet en offentlig handling.
Jag kunde sitta och läsa.
Dels förhör med er och andra jaktdeltagare, hundförare och jaktledning.
Jag kunde också ta del av besiktningsprotokollen och förhören.
Där finns en intressant passus som jag reagerade på.
Man tycker det är märkligt att ni två jägare har rest till jaktmarken.
Som att det skulle vara besvärande omständigheter.
Vad tänkte ni när ni läste det?
Det är den närmsta jaktmarken som jag jagar på.
Vi kommer från samma by och jagar mycket tillsammans.
Vi åker inte alla jakter tillsammans mer eller mindre.
Det gäller att vara enda jägare.
Det är ytterst få som har jaktmarken utanför dörren.
Skulle det vara besvärande att vi åkte tillsammans?
Vi har ju jaktkompisar från hela Sverige.
En av dem kan vara i Skåne.
Då hade det varit extra besvärande att vi hade kört 22 mil.
Ja, det är helt enligt. Jag tycker det är så konstigt.
Man får lite känslan av att man konspirerar mot…
…eller att ni snarare hade suttit i bilen ner och konspirerat.
Nu ska vi skjuta varsin varg.
Det är det som förmedlas när man läser de förhörsinlagorna.
Det finns ytterligare en fråga som var enda jägare.
Hur kunde vi inte lyckats koppla hundarna?
Vi jagade med spetshundar mestadels.
Jämt hundar, laikor, krelare med rejält stort kök.
Hur kunde vi inte på de 3-5 minuterna från…
…att min incident med vargen var till Markus.
Hur vi inte kunde ha kopplat hundarna.
Det tog timmar för oss att koppla hundarna efteråt.
Trots att hela jaktlagets fokus var att koppla hundarna.
Det visar mycket på deras okunskap.
Man försöker hitta en nål i en höstack.
Vad kan vi finna? De har åkt tillsammans.
Det är där det är lurigt.
Det är likväl tillbaka till det första.
Att vi skulle vara inresande bara för att skjuta två vargar.
Vad skulle vi betala för den här jaktmarken i flera år tillbaka?
Det är helt absurt.
Det är helt sjukt att ställa en sån fråga ens.
Nu har dom meddelats.
Vad händer nu?
Det är en bra fråga.
Vad som händer nu är att vi…
Jag hoppas att vi kommer att göra en överklagan.
Vi ska lyfta detta till nästa instans.
Annars är paragrafen 8…
Om mitt fall ska vara nåt form av praxis.
Då är hela paragrafen 8 död.
Då har jag sappat för hela jaktsverige.
Inte bara för mig själv.
Vad ska vi göra då?
Då kan vi inte jaga med våra hundar i hela Sverige.
Det är nästan överallt.
Som är avstängt i så fall.
Det ska bara gå så långt som i mitt fall.
Det är oringligt.
Sven Severin sa när jag intervjuade i anslutning till att domen meddelades…
Om nu den domen som är meddelad ska bli rådande…
Betyder det mer eller mindre att vargen ska sitta i hunden.
För att du ska kunna freda den.
Det är det som är omedelbart förestående angrepp.
Då är det många hundar som kommer att behöva sätta livet till.
Man befinner sig i täckt terräng.
Du ser inte hunden.
Det innebär ingen risk.
Men det är helt absurt att tänka så tänker jag.
Det är helt absurt.
En avslutande fråga.
Även om frågan ska ses som rent hypotetisk.
Antagligen i viss mån är det orealistiskt.
Om ni framöver skulle vara med om en liknande händelse.
Hur skulle ni agera då?
Först och främst skydda mina egna hundar och mina kompisar.
Det är inte bara hundar, det är familjemedlemmar.
Det kommer nog att bli likadant.
Jag vill inte se att någon av hundarna i min närhet ska bli vargdödare.
Man skyddar sina djur, det är bara så.
Hur hade du gjort?
Det som räddar mig i hela situationen är att jag vet att jag har räddat en hund.
När man står på marken kommer tre vargar rakt mot mig i hög fart.
Jag vet att hunden befinner sig precis bakom mig.
Jag gör allt jag kan för att skrämma dem.
Jag ser på dem att det spelar ingen roll att jag är här.
De skiter bokstavligt talat i mig.
Det finns ingenting jag i den situationen hade kunnat göra annorlunda.
Sen hoppas jag inte att någon annan ska behöva vara i den situationen igen.
Men skulle jag behöva vara det hade jag skyddat min hund eller kompisarnas hund.
Jag hade inte kunnat se hundförande i ögonen.
Berätta för mina barn att hunden inte kom hem för att pappa försökte skrämma dem.
Han gjorde allt han kunde men de slät hon i stycken.
Här kommer hon i två delar.
Jag tackar er väldigt mycket för att ni ville ställa upp och prata om den här dramatiska tiden.
Från annan dag jul 2024 fram till och med nu då.
Den dag vi befinner oss i nu.
Jag hoppas som sagt att det här kommer att prövas i domstol.
Det ska bli intressant att se vad regeringen kommer fram till med sin utredning kring tillämpning av paragraf 28.
Tusen tack för att ni ville vara med i Svensk Jakt Spot.
Tack så mycket.
Tack så jättemycket.