Älgen orsakar skador på skog och ett syfte med älgförvaltningen är att bidra till att minska dessa skador. Ett antal faktorer påverkar skadebilden, bland annat älgstammens storlek och sammansättning samt den tillgängliga fodermängden, främst mängden tall, skriver Naturvårdsverket.

Ny rapport

I en rapport har en nyligen framtagen beräkningsmodell använts som visar hur sambanden mellan dessa faktorer ser ut. Rapporten är skriven av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

– Vi når inte de skogliga målen enbart genom att reglera älgstammen. Klövvilt och fodertillgång behöver förvaltas parallellt för att minska skogsskadorna så effektivt som möjligt. Detta bör beaktas mer inom förvaltningen, säger Urban Johansson, vilthandläggare på Naturvårdsverket, i pressmeddelandet.

Eftersläpning

Den nya beräkningsmodellen visar att älgförvaltningsplanerna tenderat att överskatta populationen vid låga tätheter och underskatta populationen vid höga tätheter. Den visar också att populationsmålen inom älgförvaltningsområdena nås med en eftersläpning på tre–sex år.

Dålig indikator

Avskjutningsmålen ses ofta som mått på hur väl man lyckats i förvaltningen. Men sambanden mellan planerad avskjutning av älgar och vilken effekt det har haft på populationsmålen är svaga.

Det kan bero på att den ursprungliga tätheten bedömts fel. Med uppnådda avskjutningsmål kan till exempel effekten på populationstätheten både uppnås och utebli.

Det betyder att användandet avskjutningsmål som mått för hur man lyckats i förvaltningen inte säger så mycket. Med ökad precision i att skatta älgstammen får avskjutningsmålen ökad betydelse.

Inga samband

Vid analyser av upprepade mätningar inom samma område med älgbetesinventeringen, Äbin, och den nya modellen för att skatta älgstammen, finns inga samband mellan förändring i älgtäthet och förändring i andelen skadade tallar.

Om älgtätheten förändrades följde således inte skogsskadorna de förändringarna.

Samma område kunde ha högre skador än tidigare oberoende av om älgstammen ökat eller minskat inom området.

Mindre lämpligt

Älgbetesinventeringen, Äbin, visar på svaga samband mellan älgpopulationens storlek och betesskador. Bland annat den stora mellanårsvariationen i andelen skadade tallar gör att det är mindre lämpligt att fastställa förvaltningsmål för älgpopulationens storlek enbart baserat på andel skadade tallar enligt Äbin.

– Med tanke på dessa resultat är det viktigt att se över tillämpningen av Äbin tillsammans med de skattningar av älgpopulationens storlek som årligen kommer att göras av Naturvårdsverket, säger Urban Johansson.