I slutet av maj begärde Karl Hedin att hans vapen ska återlämnas. Som skäl angavs Västmanlands tingsrätts friande dom, och att Polismyndigheten efter domen ska pröva om det är sannolikt att hans vapentillstånd kommer att återkallas.

Men det gjordes inte på Bergslagspolisens rättsavdelning, där juristen Hermann Pettersson i stället hänvisade till ett tidigare domstolsutslag, då Hedin överklagat att vapnen omhändertagits, samt att det skulle strida mot grundläggande rättsprinciper att lämna tillbaka vapnen då domen är överklagad.

Provisoriskt beslut

Ett sådant nonchalant skrivet avslag duger inte, enligt Karl Hedins advokat Sven Severin. I en lång skrivelse ställd till Polismyndigheten i Bergslagen begär han, med hänvisningar till lagrum, rättsfall och förarbeten, att ärendet prövas på ett korrekt sätt.

Då det är ett interimistiskt (provisoriskt) beslut att omhänderta Hedins vapen ska det prövas då nya omständigheter tillkommer, skriver Severin:

”Polismyndighetens interimistiska beslut (…) ska i likhet med till exempel allmän domstols interimistiska beslut i vårdnads- och umgängesfrågor (…) fortlöpande prövas och ändras i den mån som ter sig befogat till följd av ändrade eller tillkommande omständigheter. Detta ligger i det interimistiska beslutets natur; det är ju ett provisoriskt beslut som fattats i avvaktan på en slutlig prövning.”

Enligt lagen

En sådan viktig omständighet är enligt advokaten Västmanlands tingsrätts friande dom. Den där domstolen slog fast att Karl Hedin inte bara är oskyldig, utan att åtalet var så svagt att försvarets bevisning aldrig behövde bedömas.

Sven Severin skriver att Polismyndigheten efter den friande domen, enligt vapenlagen, måste pröva om det är sannolikt att Hedins tillstånd att inneha vapen och ammunition kommer att slutligt återkallas. En prövning som polisen inte kan avstå från att göra, genom att hänvisa till att domen på en punkt är överklagad:

”Polismyndighetens prövningsskyldighet kan utmynna i att det interimistiska omhändertagandebeslutet ska upphävas eller stå fast. Men beslutet ska ’enligt grundläggande rättsprinciper’ prövas i sak. Att i ljuset av Västmanlands tingsrätts frikännande dom (…) förvägra Karl Hedin en sakprövning av det aktuella beslutet är helt oacceptabelt och ter sig närmast som en form av lagtrots.”

Obefogat åtal?

Sven Severin resonerar också kring det som polisen har att ta ställning till, sannolikheten för att hans klients vapentillstånd kommer att slutligt återkallas. Han hänvisar till Västmanlands tingsrätts friande dom, där det vid en läsning framgår att åtal aldrig borde ha väckts.

Frågan är i stället om det är ett obefogat åtal, skriver Sven Severin, och tillägger att den saken för Karl Hedins del inte är utagerad.

Han påtalar vidare att det efter att Karl Hedin frikänts från alla åtalspunkter, han inte längre är formellt misstänkt för brott, utan att han ska behandlas som oskyldig. Åklagarens överklagan på en punkt i den friande domen ändrar inte på det förhållandet.

Förstörd jakt

Severin skriver att det inte kan vara rätt eller rimligt att Karl Hedin ska behöva vänta i åratal på att få tillbaka sina vapen. Målet i hovrätten är inget så kallat förtursmål vilket innebär att det kan dröja lång tid innan det avgörs, så länge som till hösten 2022 eller våren 2023.

Mot bakgrund av att vapnen omhändertogs i oktober 2018 skulle det i värsta fall innebära att Karl Hedin får fem jaktsäsonger förstörda genom en process som ledde fram till ”en helt frikännande dom, där åklagarens bevisning totalsågats och underkänts av tingsrätten”.

Ord till myndigheten

Det är tydligt att Sven Severin och hans klient inte har förtroende för polisjuristen, som utan att pröva saken avslog den tidigare begäran om att vapnen ska lämnas tillbaka, då de begär att någon annan ska pröva det som framförs i skrivelsen.

Vidare kräver man ett beslut där det framgår hur det ska överklagas, i det fall man önskar gå vidare.

Severin skickar också med några avslutande ord:

”För att tilltron till myndigheternas oväld ska kunna upprätthållas är det nu hög tid att Polismyndigheten – sedan tingsrätten satt ned foten (eller snarare stampat till med båda fötterna) – tar konsekvenserna av misslyckandet att ’sätta fast’ Karl Hedin. Ju längre tid detta tar, desto skamligare ter sig hanteringen av Karl Hedin.”