Sofia, som egentligen heter något annat, är sambo med en av de män som misstänks för att ha dödat en varg på sjön Amungen i mars i år.

När sambon var på väg till jobbet strax före klockan fem i tisdags greps han av polis. Då var han redan anhållen i sin frånvaro, misstänkt för grovt jaktbrott.

En timme senare slog polis förstärkt med polisregion Bergslagens insatsstyrka till mot hans hem i Rättviks kommun, där sambon Sofia och parets två små barn just hade vaknat.

Vill berätta

Svensk Jakt väljer att återge Sofias historia för att visa hur det går till när polisen utreder jaktbrott. Den här artikeln handlar alltså om vad Sofia och hennes barn utsattes för i tisdags morse, och inte om misstankarna som riktas mot hennes man.

– Om det vet jag ingenting och jag vill inte prata om det. Men jag vill berätta vad som hände oss för att människor ska få veta hur polisen agerar, säger Sofia.

Klockan var som sagt vid sex i tisdags morse. Sofias sambo hade lämnat hemmet för att köra till jobbet när hon och barnen fortfarande sov, halvannan timme tidigare. Nu hade barnen vaknat, och Sofia myste med dem i sovrummet.

– Jag hörde bilar komma och bildörrar slå igen så jag steg upp och tittade ut genom fönstret. Jag såg att en av bilarnas var min sambos, men att det var någon annan som körde den. Vad som sedan hände är helt overkligt, säger Sofia.

Sofia myste med sina barn, 1 och 4 år gamla, när insatsstyrkan med dragna vapen stormade huset. Insatsen genomfördes efter ett beslut om husrannsakan. Foto: Mostphotos

Laserpunkten fladdrade

Hon hann få på sig morgonrocken och ta sin ettåring i famnen. Sedan stormade tungt beväpnad polis i skyddsutrustning in genom dörren. Sofia kan inte säga att hon hörde någon knacka, och hon hann definitivt inte öppna. Hon hann inte ens lämna sovrummet.

– De ryckte upp ytterdörren som var olåst, vi har ju det så här på landet. Sedan ropades det något om polis och husrannsakan. Jag ska inte säga att de skrek, men det var tillräckligt högt för att vara obehagligt.

Ingen förklaring från hemliga poliser

De fyra poliser som kom in huset hade sina automatvapen höjda. Sofia såg från sovrumsdörren en röd laserpunkt fladdra över väggarna innan den polis som gick främst upptäckte henne och barnen.

– Då sänkte han sitt vapen och ropade något i stil med att det är kvinna och barn här. Poliserna var svartklädda med skyddsvästar. Jag tror inte att de hade hjälmar utan någon sorts svart luva på huvudet. Jag kommer särskilt ihåg det eftersom han som kom in i sovrummet hade luvan på sned.

Livrädda barn

Sofia var förstås skräckslagen. Barnen, särskilt fyraåringen, blev livrädda. Sofias instinkt var att skydda sina barn. Hon ville komma därifrån.

– Men jag fick inte åka förrän de hade hittat nyckeln till vapenskåpet. Och jag visste inte var den fanns, jag har ingen licens och inga vapen. Min sambo hade sagt till polisen var han gömt nyckeln, men det hade blivit något missförstånd, så det tog ett tag innan de hittade den.

När insatsstyrkan gjort sitt drog den sig tillbaka ut på gården, där Sofia genom fönstret kunde se poliserna avrusta. Istället hade både vanligt uniformerade och civila poliser kommit in i huset.

– Sedan lämnade de mig inte för en sekund. Polisen var med när jag klädde min fyraåring och bytte blöja på min dotter. De stod bredvid när jag försökte ordna frukost till barnen, och tittade på när jag packade lite grejer när vi skulle åka hemifrån.

Rotade i plånboken

När Sofia skulle lämna sitt hem för att köra till en väninna visiterades hon. De sökte igenom skötväskan och en kasse hon packat med lite mat till barnen. Ja, de rotade till och med igenom myntfacket på hennes plånbok.

– Och så kom de plötsligt på att de inte sökt igenom min bil, så då fick vi vänta ytterligare innan vi kom ifrån det hemska som pågick.

När Sofia kom ut på gården fanns där en målad polisbil och en grå buss av något slag, antagligen fordonet som transporterade insatsstyrkan. Utöver det några civila polisbilar samt hennes sambos bil. Då lyckades hon äntligen komma iväg med sina barn, mot någon form av trygghet.

Barnen och mamman blev skräckslagna i samband med polisens husrannsakan. Polisinsatsen har kritiserats av mannens försvarare advokat Sven Severin, som anser att polisens agerande är anmärkningsvärt och obegripligt. Foto: Mostphotos

Orolig med mardrömmar

Sofia är mycket saklig och lugn när hon berättar. Några gånger under vårt samtal bryts hennes röst. Särskilt när vi pratar om hur hennes barn har reagerat.

– Min ettåring är för liten för att förstå, men min fyraåring mår inte alls bra. Han är orolig och har mardrömmar. Han har börjat kissa på sig igen, och vill inte åka hem när jag hämtar honom på dagis utan vill att vi hälsar på en släkting istället.

Advokaten: Finns inget försvar för polisens agerande

När fyraåringen frågar var pappa är svarar Sofia att han är på en jaktresa, men han fortsätter inte med att fråga mer, till exempel om var han är och vad han jagar.

– Det skulle han göra om allt varit som vanligt. Han förstår mer än vad man kan tro. Han frågar vad polisen gjorde hemma, och jag svarar att de letade efter en sak. Min pojke är inte alls som han var innan polisen bröt sig in i vårt hem. Å, det här är så svårt. Jag försöker för barnens skull vara som vanligt, men det är inte lätt.

Ingen fara

Sofia har efter vad som hänt inte något gott att säga om polisens metoder.

– De visste att vi var hemma, jag och mina små barn. De visste att jag inte har några vapen, och de visste säkert att det inte fanns någon annan här så tidigt på morgonen. Min sambo hade de ju redan gripit. De visste att det var helt riskfritt att närma sig vårt hem. Varför måste de göra på det här viset då? Varför kom det inte bara några vanliga poliser och knackade på dörren?

Efter att ha tänkt efter en stund har Sofia ändå en liten positiv sak att säga om polisen.

– De hade inte rört till det när de gjorde husrannsakan. Visst, det syntes att någon gått igenom lådor och skåp och det var skitigt på golvet. Men de hade inte dragit ut kläder och prylar och slängt omkring sig, som jag hörde att de gjort hos en annan som fick besök. Och nyckeln satt i dörren till vapenskåpet när jag kom hem.

Stort nätverk

Sofia är fortfarande i chock, men hon tänkte igenom saken noga innan hon bestämde sig för att berätta om polisens agerande för Svensk Jakt.

– Det är för att jag vill att folk ska få veta hur det går till.

Innan vi slutar vårt samtal berättar Sofia om nätverket hon har omkring sig. Hur svårt det skulle vara om det inte fanns.

– Vänner och släktingar ställer upp för oss på ett fantastiskt sätt. De kommer för att barnen ska få leka och tänka på annat en stund. De har med sig mat till oss. Jag är så tacksam, säger Sofia.