Projektet Älgarnas foder & hälsa i södra Sverige har letts av Annika Felton vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Resultaten har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports. Studien finansierades av Naturvårdsverket och Södras forskningsstiftelse.

Frivilliga insatser

Kartläggningen av älgarnas matvanor är ett bra exempel på forskning som inte hade kunnat genomföras utan insatser av en mängd frivilliga utanför forskarsamhället.

Studien bygger till stora delar på analyser av maginnehåll från 320 älgar. Materialet samlades in under älgjakten av 250 jägare i sju älgförvaltningsområden i Västra Götaland, Södermanland, Kronoberg och Skåne.

Annika Felton. Foto: Jan Henricson

– Jägarnas insatser har varit ovärderliga. Därför har jag under de senaste åren medverkat på en rad älgmöten och exkursioner där jag har berättat om de preliminära resultaten för jägare och skogsägare i södra Sverige, säger viltforskaren Annika Felton.

Nu när den vetenskapliga artikeln är ute hoppas hon att resultaten även når norra Sverige, liksom myndigheter och intresseorganisationer, samt andra forskare.

Löv ger högre vikter

Älgar äter kvistar och löv från träd, samt buskar, ris, örter och gräs. De kan orsaka kostsamma skador i framför allt tallplanteringar. Kunskaper om hur älgar väljer sin mat och hur skogsskötseln påverkar detta val är därför viktiga för skogsförvaltare.

Studien visar hur viktigt det är för de sydsvenska älgarna att kosten är varierad och att den inbegriper lövträd. De älgpopulationer som har en artrik diet, med betydande inslag av sälg och asp, har högre kalvvikter än älgpopulationer som inte lyckas hitta lika många växtarter att äta vintertid, utan måste äta väldigt mycket tall.

Tyngre kalvar

Älgpopulationer som hade god tillgång till ungskog (0–15 år gammal), där många kvistar och grenar är nåbara, hade tyngre kalvar än de populationer som inte hade det.

I områden där älgarnas föda var särskilt energirik, till exempel genom intag av jordbruksgrödor, var kalvarnas vikt medelhög.

Studien bekräftar att tall är en stapelföda för sydsvenska älgar – den stod i genomsnitt för cirka 30 procent av torrvikten. Lite mer förvånande var att en nästan lika stor del av kosten bestod av lingonris, blåbärsris och ljung.

– Våra resultat visar hur viktig kosten är för en stor växtätare som älgen. Vi tror att de regionala viktskillnaderna hos den nordiska älgen delvis kan förklaras av tillgången på olika födoslag under vintern, säger Annika Felton.

Skogsägare gynnas

Studien har genomförts i områden där landskapet är starkt påverkat av skogsbruk, där människan har stort inflytande över trädslagsfördelningen och växtligheten i övrigt.

– En skogsskötsel som leder till ett större utbud av lövträd, buskar, ris och örter bör gynna älgpopulationerna, och troligen även andra stora växtätare. Sådana åtgärder bör samtidigt minska betestrycket på tall. Vi tror alltså att detta skulle gynna både skogsägare och jägare, liksom mångfalden av växter och djur, säger Annika Felton.