Mångfald av växter blir det i ett varierat landskap där höjden på växtligheten varierar. Då mår också älgarna som bäst. Foto: Kenneth Johansson

Varierad diet om älgen själv får välja

Där älgkalvarna är som störst har de en varierad diet. Tall är stapelföda vintertid men ju fler växter älgarna har i sin diet, desto bättre mår de. Det är ett av resultaten från ett stort forskningsprojekt i södra Sverige.

Sedan ett par år tillbaka pågår projektet Älgarnas foder och hälsa i södra Sverige. Studien koordineras av Annika Felton på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i samarbete med Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.

Projektet är finansierat av Naturvårdsverket och Södras forskningsstiftelse. Många jägare, från Södermanland till Skåne, har varit engagerade i projektet. Under vintern 2014-15 samlade jägare in en ett flertal typer av prover från drygt 500 skjutna älgar.

I december förra året skrev vi i Svensk Jakt om hur det gick och om projektets utveckling.

– Projektet har inte nått sitt slut ännu, men vi ser spännande mönster i resultaten redan, säger Annika Felton.

 

Svar på frågor

Att äta tall är inte tillräckligt för att älgar ska vara i god kondition. De måste ha variation i sin diet. Det är ett av resultaten i forskningsprojektet Älgarnas foder och hälsa i södra Sverige som leds av Annika Felton.

Tillsammans med kollegorna Jonas Malmsten och Emma Holmström försöker hon svara på frågorna:

Hur påverkas älgarnas hälsa av deras diet och näringsintag? Kan älgpopulationernas kondition förklaras av landskapets fodertillgång, foderkvalitet eller förekomst av annat klövvilt? Och vilka praktiska lärdomar kan vi dra av detta när det gäller vilt- och skogsskötseln?

– Tack vare att jägarna ställde upp så fantastiskt bra med många prover av fin kvalitet är vi på god väg att leverera svar på dessa frågor, säger Annika Felton.

Jägare i sju förvaltningsområden engagerades i insamlingen: Västra Götaland ÄFO 6, Södermanland ÄFO 3, Västervik Södra, Kronoberg ÄFO 7, Skånes Nordöstra ÄFO, och Växjö Södra jaktvårdskrets.

De samlade in käke, njure, mjälte, päls, avföring, våmprov samt livmoder med tillhörande äggstockar.

– Alla dessa prover har sedan dess analyserats, så nu har vi flera olika mått på älgpopulationernas kondition och hälsa, och vi har en unik databas vad gäller älgarnas diet. Arbetet med att identifiera växterna som älgarna har haft i sina våmmar har varit tidskrävande men visat sig vara mycket värdefullt, säger Annika Felton.

 

Olika kondition

De sju studieområden skiljer sig åt vad gäller älgarnas kondition. Tydligast är det när forskarna tittar på kalvvikter, som kan ses som ett index på stammens vigör.

– Vi ser att jämförelsevis höga kalvvikter är relaterade till hur mycket ungskog per klövdjur som finns inom området, säger Annika Felton och förklarar:

– Genom att räkna om avskjutningsstatistiken för rådjur, kronhjort och dovhjort till så kallade älgekvilalenter och adderar dem till antalet fällda älgar, så får man ett mått på hur stor konkurrens varje älg lever under med tanke på foderresursen.

När det är gjort ser forskarna att de områden med lägst andel ungskog per älgekvivalent (alltså högst konkurrens) inte bara har låga kalvvikter, utan har även kor och tjurar i relativt dålig kondition. Speciellt tydligt är detta i Södermanland ÄFO 3, där även kornas fertilitet är nämnvärt låg.

 

Sälg och vide viktigt

Men det är inte bara ungskogsarealen som är viktig, visar det sig, utan också vilka växtarter som älgarna finner att äta, där och på övriga ställen i landskapet.

– Vi ser till exempel att i områden med relativt goda kalvvikter äter älgarna mycket salix (sälg, vide, pil) och björk, och vice versa. Och kanske viktigast av allt är att det finns ett tydligt samband mellan populationernas kalvvikter och mångfalden i deras diet: ju fler olika växter de lyckas inkludera i sin diet desto bättre, ser det ut som, säger Annika Felton.

Det finns gott om belägg i litteraturen att klövdjur mår bra av en blandad diet. På så sätt har de större möjlighet att uppnå den balans mellan näringsämnen de eftersträvar och samtidigt undvika för höga doser av enskilda växters försvarskemikalier.

 

Tall som stapelföda

Studien bekräftar att tallen är en mycket viktig stapelföda för de sydsvenska älgarna. Alla provtagna individer hade tall i våmmen. I snitt representerade tallen en tredjedel av massan de ätit, vilket gör tallen som den enskilt största växtarten i vinterdieten. Men det relativa tallintaget är inte direkt kopplat till kondition.

– Faktiskt har de områden med sämst kondition de högsta andelarna tall i sin diet. Vad det säger oss är att det inte är bra att få för ensidig diet, utan att stapelfödan måste vara kompletterad med annat. Kontentan är att både tall och mångfald är bra för älgarna. Mångfald i växter får vi genom att skapa ett varierat landskap med många bryn, tror Annika Felton.

 

Mångfald i tallskogen

Forskning visar också att gamla tallskogar har en större mångfald i undervegetationen än gamla, rena granskogar. Mer tall i landskapet ger alltså älgarna inte bara en stadigare stapelfödoresurs i ungskogen, utan också en större mångfald av växter att äta i de omgivande äldre skogarna.

– Projektet har många spännande resultat utöver dessa om foderintaget. Vi har intressanta saker att berätta om älgarnas sjukdomar, fertilitet, parasitbelastning och näringsintag, liksom hur allt detta hör ihop med landskapets fodertillgångar, stödutfodring och skogsskador. Vi vill passa på att återigen tacka jägarna för deras värdefulla insats, säger Annika Felton.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay