När jägaren Jan-Axel Olsson räknade årsringarna i tanden på sin första älgkäke i mitten av 1990-talet visste han inte vilken betydelse åldersbestämningen skulle få.

– Jag ville veta hur gammal just den älgen var. Att vi kunde ha nytta av det i förvaltningen genom att åldersbestämma många djur var inget jag funderade på, säger han.

Men intresset var stort bland jägarna och så väcktes idén att kretsen efter avslutad jakt skulle samla in så många käkar som möjligt för åldersbestämning. Därmed var första steget mot ett gemensamt mål för älgförvaltningen taget.

I samband med att Göingekretsen uppmärksammade resultatet av 20 års åldersbestämning fanns jaktvårdskonsulent Elias Turesson på plats för att mäta älghorn. Här får Johannes Klint, Lönsboda, sin fina trofé bedömd. Foto: Jan Henricson

Imponerande troféer

Många Göingejägare vet numera vad de ska göra första helgen i mars, då de kör till Naturbruksgymnasiet i Osby för att lämna älgkäkar, få dem sågade och åldersbestämda. Vissa år har över 100 käkar lämnats in.

I år var 20:e året, och för att uppmärksamma årsdagen bjöd kretsen in till föreläsningar och diskussioner om älgförvaltning. Ett stort antal imponerande älgtroféer ställdes också ut i lokalerna, där jaktvårdskonsulenter från Jägareförbundet fanns på plats. Inte bara för att prata älgförvaltning, utan också för att mäta horn från höstens jakter.

Göingejägarnas arbete med älgvården har haft effekt. Om det råder ingen tvekan. Och grunden till framgången ligger i åldersbestämningen.

De många fina älghornen tilldrog sig stort intresse. Här diskuterar Gunilla Malmsten och Lars Larsson en mycket fin Skånetjur. Foto: Jan Henricson

Siffror åt fel håll

Jan-Axel Olsson, Henrik Nilsson och Patrik Yngvesson från jaktvårdskretsen berättar om kretsens arbete.

Jägarkollegor norrifrån kan förledas att tro att älgjakten inte har någon större betydelse för skåningar. Men det är fel, i varje fall vad gäller norra delen av landskapet där älgen spelar lika stor roll som villebråd och för den jaktliga gemenskapen som på andra sidan Smålandsgränsen.

Så det var med oro man såg på utvecklingen de första tio åren av åldersbestämning. Alla siffror pekade åt fel håll. Medelåldern var låg, älgarna var små, några större tjurar fanns inte och antalet djur minskade. Något radikalt måste göras.

– Vi började med att införa ett jaktstopp i tre år i majoriteten av älgskötselområdena. I något enstaka tilläts kalvjakt, men uttaget var mycket försiktigt, berättar Henrik Nilsson.

Tjurar sparas

Därmed var första steget taget mot en högre medelålder. Antalet älgar ökade naturligtvis också. När jakten kom igång igen 2009 var det med det uttalade målet att skjuta minst 50 procent kalv, samt med omfattande taggbegränsningar.

– Båda åtgärderna leder till högre medelålder och därmed bättre kvalitet. Det finns några olika modeller, men i de flesta skötselområden sparas tjurar upp till åtta taggar. Vår uppfattning är att man måste göra så, genom att bara spara mellantjurar fälls för många pinntjurar, säger Patrik Yngvesson.

De tre jägarna anser att de genom åtgärderna nått relativt långt. Målet är inte nått ännu, för det krävs ytterligare arbete, men förbättringen är avsevärd.

– Tidigare blev det nästan en notis i tidningen om det sköts en älg med fler än sex taggar. Numera fälls det fina trofétjurar varje år. Och det finns stora djur kvar även efter jakten, säger Jan-Axel Olsson.

Genom ett målmedvetet arbete för att höja medelåldern och därmed kvaliteten i älgstammen har Göinge jaktvårdskrets som synes kommit långt. Bland annat har taggbegränsningar haft effekt.

Älgen spelar stor roll

Vad gäller reproduktionen pekade siffrorna åt rätt håll under de första åren, medan man nu ser en vikande kurva. Vad det beror på är oklart.

– Vi vet att det föds fler kalvar i en älgstam med hög medelålder. Men många faktorer spelar in, till exempel klimatet. Och man kan fråga sig hur det skulle sett ut om vi inte gjort något.

Göingekretsen har för avsikt att fortsätta sitt arbete. Målet är desamma som tidigare, en älgstam av hög kvalitet med allt vad det innebär.

– Vi har nått långt, men är inte framme. Det vi gör är inget unikt, det finns många andra som arbetar med samma sak. Det unika är att vi har hållit på så länge, och att vi är i Skåne där man kanske inte tror att älgen och älgjakten har någon betydelse. Men det har den i allra högsta grad, säger Jan-Axel Olsson.