Publicerad 1 oktober 2020 - 12:54

Hans Wiklund klarade sig undan björnattacken med blotta förskräckelsen och några sår på huvudet och ena axeln. Han hade oturen att springa rakt på en björnhona med två ungar. Foto: Privat och Kjell-Erik Moseid (björnbild)

Drama i älgskogen: Älgjägare undkom björnattack

Premium

Hans Wiklund från Piteå blev attackerad av en björnhona med två ungar. Han undkom björnmötet med lindriga skador. Detta tack vare skrik och skydd av ett träd.

Den 9 september var Hans Wiklund på älgjakt tillsammans med sin jaktkompis och jämthund i skogarna utanför Vittangi i Norrbotten.

– Hunden hade dragit iväg och jaktkompisen lyckades ta fast den. Jag skulle möta upp honom och gick, eller snarare halvsprang, nerför ett berg mot en skogsväg. Jag kom ner mot ett myrspänne och lite tätare skog. Där upptäckte jag ett sönderrivet jordgetingbo. I samma stund hörde jag ett slags morrande läte och upptäckte en björnhona med två ungar cirka sex meter från mig. De låg ner. Antingen låg de och tryckte när de hörde mig komma eller så låg de och sov, berättar Hans Wiklund.

 

Anföll direkt

Sekunden senare startade dramatiken. Honan gick till anfall och allt skedde mycket, mycket snabbt, enligt Hans Wiklund. Han slog upp händerna till skydd för ansikte och huvud samtidigt som han vrålade allt han kunde.

– Björnhonan slog med sin ram mot mitt huvud och vände sedan om och sprang till ungarna. Då hann jag backa och ställa mig bakom ett träd. Då gjorde hon ett nytt utfall och sprang sedan tillbaka till sina ungar igen. Hon gjorde totalt tre utfall och varje gång skrek jag så högt jag bara kunde, säger Hans Wiklund.

 

Hans Wiklund fick ett kraftigt jack vid tinningen under björnhonans attack. Foto: Privat

Sökte skydd

Han kunde backa ytterligare, och kom till lite mer högvuxen glesare skog.

– Det var först då jag var riktigt beredd att skjuta ifall hon hade gjort ytterligare en attack. Vid andra utfallet hade jag geväret vid höften, men jag tänkte aldrig skjuta – det hade förmodligen bara förvärrat situationen.

I stället lyckades han agera kyligt.

– Allt gick så fort och det var så nära så att använda vapnet i första läget var inte alls möjligt.

 

Sökte vård

Knappt 200 meter bort, på skogsvägen, stod hans jaktkompis Lars och hörde Hans Wiklunds vrål och skrik.

– Han undrade vad som försiggick där i skogen egentligen. Ja, det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga, säger Hans Wiklund.

Han åkte därefter till en vårdcentral där såren tvättades och tejpades.

– Jag hade fått rivmärken vid tinningen, hjässan och ena axeln.

På älgpass denna dag satt även Hans söner och fick via jaktradion i efterhand höra om vilken dramatik deras pappa hade fått uppleva.

 

Hans Wiklund klarade sig mirakulöst nog undan med lättare skador, men minnet av attacken är starkt. Foto: Privat

Kroppen reagerade

Björnattacken rapporterades in till länsstyrelsen.

– Jag hann aldrig bli rädd. Men när jag hade kommit undan efter tredje utfallet så märkte jag att jag flåsade väldigt mycket. Jag hade ett adrenalinpåslag som heter duga.

Hans Wiklund har bara stött på björn en gång tidigare i skogen.

– Det var för tre-fyra år sedan. Den kom och sprang och passerade i full fart.

Skribent

Lars-Henrik Andersson

lars-henrik.andersson@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar
Provläs Svensk Jakt digitalt
Bläddra i senaste numret
Här kan du annonsera vapen
Annonstorget med allt från hundar till jaktvapen
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Skriv en debattartikel
Här förs debatten i Jägarsverige
Gott från vilt
Tips på hur du lagar vilt på bästa sätt
Vi testar – på riktigt!
Svensk Jakts tester kan du lita på

Senaste från Annonstorget

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

Samtidigt på JaktPlay

Svensk Jakt på Instagram